Första advent

Idag är det första advent och det betyder nästan två veckor sedan parning.
Vi märker inget på Prima ännu, men under de närmsta veckorna borde vi kunna ana tecken om hon är dräktig. Vi håller tummarna helt enkelt! Vi börjar landa i lite rutiner med alla hundarna ihop och det känns som helt rätt beslut att hon fick vara kvar här.

Veckan som passerar har varit rätt tråkig för både mig och hundarna. Jag har varit helt sänkt i sjukdom och Birk fick sitt livs första tillstånd av vattensvans. Han slutade äta, låg mestadels ner och sänkte hela bakdelen. En sväng till veterinären fick det bli då jag först var rädd att det var hans rygg som bråkade. Veterinären var toppen, kände genom honom ordentligt och kunde, liksom jag, konstatera att han har en viss retbarhet i ryggen och i tassarna men att det denna gång helt klart var svansen som var boven. Vi pratade lite om sommaren som var och Birks ovilja att simma. Under hösten har han fått vara aktiv men vi har inte tränat och jag tycker att han verkar må bättre nu (bortsett svansen). Till våren blir min fina pojke 7 år och visst smärtar det att inse att hans kropp kanske inte är helt hundra men så som han rusat fram genom livet är jag inte helt förvånad.

Vi hanterar det så gott vi kan. Försöker att inte ha honom liggandes i bilen, kör inte så hård träning och har numer ett uppvärmt hundhus som de kan vara i när de är i hundgården under dagarna. Jag ska köpa ett nytt täcke till honom den här vintern.

Min barnsliga pojke med det stora hjärtat. Högt älskad och älskar högt tillbaka, det gör han. Han är en oerhört snäll kille och en väldigt lojal kompis. Alla borde ha en gyllene vän, så är det bara.

Idag var vi ute med hela flocken på en långtur i skogen och körde lite bollsök.
Lyckan med boll i mun i leriga hundars ögon går inte att ta miste på.

Hoppas ni alla haft en fin första advent!

Prima och Kvick

3 parningar fick kärleksparet till innan höglöpet var förbi. Nu hoppas vi på valpar i vinter.

Att få låna hem båda hundarna såhär har varit väldigt värdefullt, både för dem som i lugn och ro får bekanta sig med varandra och ta den tid de behöver för uppvaktning och parning, men också för oss. Jag får en mycket tydligare uppfattning om båda individerna och får se dem i många olika situationer. Kvick är en oerhört enkel kille. Han har anpassat sig så bra, boat in sig och kommit väl till ro både inne och ute i hundgården på dagarna. Han fungerar så bra med våra tjejer. På lördag åker jag och lämnar tillbaka honom i Karlskrona. Tack Pernilla för att vi fick låna hem din fina kille!

Prima är go och glad, hon är väldigt fartig och tar i för fullt i allt hon gör. Hon påminner en del om Glimma, men har högre intensitet i vardagen. Hon har väldigt fina sociala egenskaper, är väldigt gosig och vill gärna hålla runt våra händer/armar precis som sin mamma. Hon och Elda har funnit varandra och leker jättefint. Hon känns väldigt trygg och orädd i allt hon tar sig för. Vi har bestämt att hon blir kvar här tills vi ser om hon är dräktig och i så fall hela perioden. Det ska bli kul att få chans att jobba lite mer med henne och så får hon landa ordentligt med oss och i våra rutiner. Tack Marianne för förtroendet!

Är du intresserad av valp/står på listan och vill träffa Prima – hör av dig!

Jag förväntar mig fartiga, arbetsamma och sociala valpar. Det finns eventuellt möjlighet för oss att ta in ytterligare någon intressent. Hör av dig på emmaregberg@hotmail.com om du är intresserad. Vi säljer enbart för arbete, jakt, tjänst eller tävling.

 

 

 

 

PRIMA LÖPER!

Den här hösten blev ingenting som planerat men det blir bra ändå. Vi fick ställa in Stellas kull pga hälsoskäl och såg istället fram emot valpar efter Prima till våren/sommaren.

Förvåningen när Prima drog igång löp häromdagen var därför rätt stor. I samma veva fick vi veta att hennes tilltänkta kavaljer just nu tyvärr inte är tillgänglig för avel. Men tur i oturen hade vi ju en trevlig hane i tankarna. Jag hörde genast av mig till Pernilla som har Kvick.

Prima kommer nu alltså att paras med Indragårdens Kvick och jag känner mig mer än nöjd. Kvick är en fantastisk hane och jag hoppades få in honom på ett eller annat sätt. Jag är glad att det blev redan nu. Tack Pernilla för förtroendet!

Vi tar inte emot nya intressenter just nu men ni som stod på intresselista för Primas valpar får gärna höra av er om hur ni vill göra. Vi kan höras mer efter parningsvecka. Vi kommer att ta hem båda hundarna så de får bo ihop.

Håll nu tummarna för att allt går vägen!

Och enormt tack till Marianne med familj som låter oss låna in Prima för en kull. Jag är så glad för det, Glimmas sistfödda dotter och en helt underbar liten tjej.

Nu ska vi ”bara” rodda hem Prima från Norge och Kvick från Blekinge.

Har vi någon bekant därute som kör någon av dessa sträckor och kan tänka sig ta med en hund på vägen, hör gärna av er!

5 ÅR!

HURRA! Idag blir Beatleskullen 5 år. Jag minns så väl den natten. Glimma kröp/ålade/pressade sig in under sängen med sin stora mage, precis som inför första valpningen. På morgonen/förmiddagen föddes de. 7 ljuvliga små.

Glimma hade börjat löpa flera månader tidigare än beräknat. Jag satt och tittade på hanar i andra länder men helt plötsligt blev det bråttom. Jag mailade Malin. Vi bytte tankar. Vågar vi, ska vi, blir det bra? Båda hundarna behövde ny ögonlysning och Malin bodde i Leksand. Jag åkte och hämtade Filur en dag efter jobbet, sträckkörde fram och tillbaka. Ringde runt djursjukhusen i hela Stockholm för att få ögonlysningstider. Traskade in med löpande tik och förälskad hane. Friska ögon och vi åkte hem. Filur och Glimma gjorde det bra, drygt två månader senare föddes 7 små.

mammapappahund

 

 

1-årsdag!

Idag är det Eldkullens dag! För ett år sedan idag födde Stella 8 ljuvliga små valpar.

Grattis hela gänget! Vi tänker på er och hoppas er dag varit härlig! Jag vet att era familjer är så innerligt glada för er.

Och Elda, vår Elda. Ett helt år. Fortfarande barnslig, lillungen i flocken. Men börjar bli stor nu.

Tänk att hjärtat växer för varje hund, att det inte finns någon gräns. Varje enskild individ, så högt och stort älskad!

Alla borde ha en gyllene vän!

När något skaver

Avslutade det här tävlingsåret dåligt. Fick bryta Birk på jaktprov då han inte alls ville gå ut i vattnet. Vi har haft problem med detta hela sommaren, en ovilja att simma, en stress och oro i vattenarbete. Han simmar sakta, vänder mot land, håller sig längs kanter. Har lite svårt att komma upp på land om det är brant. Detta är nytt för i år. Birk har alltid älskat vatten. Han har aldrig betett sig såhär. Han ville inte simma med mig i sjön i sommar, började ofta klättra på mig och ville upp på land. Jagad blick, högljudda protester. Låt gå, vi pausade detta – han fick stanna på bryggan när jag simmade med flickorna. När vi sen behövde förbereda oss mer för provstarter växte problemet, han ville inte heller gå ut ordentligt på vattendirigeringarna. På förra provet fick jag med mycket (!) stöttning till slut ut honom till fågeln. Blev smått irriterad när domaren sa att han var olydig och inte tog tecknen. Jag var så glad över att Birk kämpade, simmade ut, låg i, ansträngde sig. Han ville upp ur vattnet, ville tillbaka, men gick i, låg kvar. För att jag bad honom.

Jag har haft en växande känsla av att det här inte bara varit en fråga om träningsupplägg. Absolut landat i att det inte är en fråga om olydnad. Jag ogillar generellt när man (läs domare) pratar om prestation på prov i dessa termer, man får ju liksom utgå från att hundarna allt som oftast gör sitt bästa från de förutsättningar de har, som vi ger dem. Det kan jag ta i ett annat inlägg.

Nu har jag tagit beslutet att skippa resten av provsäsongen. Det är inte värt det. Vi ska boka en veterinärtid och se om vi kan få några svar. Vi får se om vi kommer igen och när. Jag vill ju tänka att vi har många år kvar. Men det viktigaste är att min fina pojke mår bra och att jag kan ge honom stimulans. Prov är en bonus och roligt när det ger resultat. Mindre roligt annars.

Jag är verkligen inte för att ge upp. Jag tror att de flesta kan utvecklas oerhört genom att kämpa mot sina mål. Jag imponeras inte av folk som ”kasserar” hund efter hund och skyller på yttre omständigheter, händelser eller faktorer. Jag vill inte vara sådan. Jag vill ta ansvar och skyller allt som oftast på mig själv om min hund inte fixar det jag ber hen om. Men hälsa är något annat. En grundförutsättning. Och nu, ja nu är det något som skaver.

 

img_3923

 

 

 

Varför jaktgolden?

Såhär i planeringstider för kullar rasar det in mail i min inkorg. En förmån, sannerligen. Ni får gärna maila mig, jag försöker svara så snabbt jag kan. Jag svarar gärna på frågor men en hel del info finns också här på hemsidan. Klicka gärna runt lite och se om ni kan få svar på era frågor via inläggen här först. Kolla till exempel kategorierna avel och frågor och svar.

Här kommer lite upprepning för er som nyligen hittat hit:

  1. Jatkgolden är inte som en ”vanlig” golden. Jaktgolden är avlade för arbete och det är inte färgen som definierar en jaktgolden. En jaktgolden kan lika väl vara ljus som mörk, även om mer färg är vanligare än hos uställningsavlade goldens. Välj inte en jaktgolden för dess utseende, det är helt fel anledning. Att de är vackra är en bonus, du bör fokusera på dess egenskaper i allra första hand.
  2. Fundera över varför du vill ha en jaktgolden. Vilka egenskaper är det du vill åt och vad vill du använda dem till?
  3. Vi gör detta på vår fritid, vi är helt vanliga heltidsarbetande personer – precis som många av er. Det innebär att vi har våra valpkullar i hemmiljö, har valpkullar lagom ofta och att vi har personlig kontakt med våra köpare. Men vi är ingen storkennel som kör hund på heltid och har tyvärr därför inte möjlighet att välkommna alla till vår kennel, det vill säga till vårt hem, för att ni vill lära mer om rasen. Ni som är aktuella för köp är givetvis varmt välkomna och vi ser fram emot att välkomna er in i vår kennelgemenskap. Många av våra köpare har blivit nära vänner och det är vi oerhört glada för!
  4. Slutligen: låt mig nu inte skrämma bort er som är nyfikna. Nyfikenheten är nyckeln till lärande. Läs på, fundera över ert rasval och se till att du stämmer in på följande: Om du är intresserad av en arbetande golden till jakt, tjänst eller prov och tävling är du välkommen att höra av dig.

 

img_6508

 

Söker du en gyllene vän?

Uppdatering: alla valpar är sålda!

På grund av ändrade omständigheter finns nu en ljuvlig liten tikvalp ur Birks senaste kull otingad, leveransklar 1/9. Är du intresserad? Maila då på emmaregberg@hotmail.com och berätta mer om dig själv och planer med framtida hund så hänvisar jag vidare till Pernilla som har valparna! Säljes enbart till dig med intresse av jakt, tjänst eller tävlingssatsning inom annan hundsport!

Goldenspecialen 2017

Goldenspecialen innehöll både toppar och dalar. I fredags startade tre Eldflammor i nybörjarklassen. Bäst ut för dagen var Coffee som var snubblande nära ett förstapris på 72 poäng. Tyvärr höll inte riktigt magen på en ruta vilket drog ner poängen.

Igår startade ytterligare ett gäng och gjorde många fina bitar, men mötte också en del svårigheter.

Glimma och jag hade en riktigt fin dag tillsammans och fick ett förstapris i elitklass. Jag känner stor glädje och tacksamhet för att hon vid 9 års ålder fortfarande kan, vill och orkar.

Det blev däremot alldeles för mycket för mig att köra två hundar på samma dag, så Birk och jag fick det inte alls att stämma. Överladdad hund efter många timmars väntan och trött matte var ingen bra kombination. Jag behöver fokusera enbart på honom för att vi ska få till det, det är en läxa jag tar med mig.

Vi har haft riktigt trevliga dagar med kennelgänget!

Bra jobbat allihopa och på't igen bara! Jag är stolt över er alla som tränar, satsar och startar med era hundar. Kom ihåg att det som stimulerar era hundar är vägen till målet och inte målet och resultaten i sig. Det är träningen och det ni gör tillsammans på regelbunden basis som bygger er relation. Ta till er av det som går mindre bra, träna mer och kom igen!

Själv ska jag fokusera mycket på lydnaden ute i jobb med Birk. Jag inser att jag behöver utmana hans fokus mer, att få honom att varva mellan uppgifter där han behöver växla i känsla. I markeringarna vill jag att han ska lägga allt fokus utåt, jag uppskattar att han inte längre ber mig om stöd. Men det har också fått honom att bli alldeles för självständig i dirigeringarna. Jag tar till mig och lägger om träningen lite inför våra kommande starter.

Juli, träningens månad

Vi har semester och det är helt fantastiskt! 

Tiden känns oändlig. Vi hinner ge hundarna ordentligt med både apporteringsträning, fys och bad. Jag grundar Elda lite smått i lydnad och hon älskar det men jag vet inte om vi kommer ge oss på det ordentligt riktigt än. 

Jag har svårt att pensionera Glimma bara för att det kommer in en ung hund i flocken. Träning är det bästa hon vet. Den är en del av vårt liv tillsammans, har alltid varit. Den bygger vår relation och ger livskvalité! Jag inser såklart ändå att åren tickar på och att vi inte kommer träna som vi gör nu för alltid. Det känns ganska lagom att Elda kom in i flocken just när hon gjorde, när vi väl börjar tävla och starta prov tillsammans kommer Glimma och jag inte längre göra det. Inte helt enkelt att förhålla sig till tycker jag, det här med generationsskiften och åldrande. Men vi är tacksamma för varje frisk dag och försöker ha mycket roligt tillsammans!

Imorse ringde klockan strax efter fem, vi gick upp – packade änder och dummies i bilen och åkte till andra sidan stan. Där mötte vi Rosanna och hennes vorsteh Loke och sen körde vi vattenträning i några timmar, innan annat folk vaknat ur sina julidrömmar. 

Vi kommer starta på Goldenspecialen i augusti. Det ska bli jättekul och vi får sällskap av ett gäng Eldflammor. För två år sen vann Glimma öppenklassen. Ett fint minne. Jag hoppas att det ska gå bra i år i elitklass. Synen är inte riktigt vad den varit men Glimma är duktig på att ljudmarkera och använder sin nos effektivt, så en del svårigheter kan hon ändå lösa!

Kanske ses vi där? 

Indragårdens Kvick

Efter träningen igår satte jag mig med Linda och hundflickorna i bilen för en tur till Marma skjutfält, som ligger utanför Tierp. Där träffade vi Stellas tilltänkta kavaljer, som är där med sin matte Pernilla under två veckor. 

Jag blev inte besviken och fick inga direkta överraskningar, jag upplevde Kvick precis som Pernilla beskrivit honom. En kraftfull och härlig hane.

Ni kan läsa mer om Kvick och kombinationen under fliken Planerade valpkullar.

Nu önskar jag uppdaterade intresseanmälningar från samtliga intressenter! Maila på emmaregberg@hotmail.com

Är du nytillkommen intressent får du givetvis gärna höra av dig men beakta följande: vi har många intressenter och säljer enbart valp till personer som vill satsa på jakt, tjänstehundsverksamhet, prov eller tävling. Siktar du väldigt högt ser vi gärna att du hör av dig. 

Nu håller vi tummarna för att allt går vägen så att vi får välkomna kennelns 6:e kull i vinter! 

Om jaktgolden som jakthundsras


Jag är ingen jägare. Jag är en person som brinner för hundträning och som landat med en retrieverras i mitt hjärta. Det innebär att jag har en frys med döda fåglar och kaniner hemma. Det betyder att jag simulerar jakt med dummies, skjuter med apportkastare och utmanar och stimulerar mina hundar med det de älskar allra mest: att arbeta med nos och blick för att finna och för att bära. Det betyder också att jag emellanåt deltar på jakt som hundförare. Men jag är ingen jägare. Jag kommer aldrig att bli. Mitt intresse ligger inte i jakten. Mitt intresse ligger i att jobba med mina hundar. För att avla en retrieverras måste jag givetvis kika på deras egenskaper som apportörer. Men det betyder givetvis inte att det allt och ensamt stimulerar mina hundar. Stimulerar mina hundar gör även de tricks jag lär dem. De spår vi gått. De uppletanden vi gjort. De många timmar vi lagt på att träna och tävla oss upp på elitnivå i lydnad.

Med detta lär jag mig hur man tränar hund. Hur man formar beteenden, inte enbart egenskaper. Jag vill hävda att jag haft oerhörd nytta av det i min apporteringsträning. Och jag vill hävda att de som kommer från detaljrik hundträning oftast även blir duktiga i apporteringsträning. 


Våra valpköpare stimulerar sina hundar inom lydnad, räddning, sök och spår. Även inom apporteringsträning och praktisk jakt. Jag är oerhört glad för att de allra, allra flesta av hundarna får arbeta regelbundet, med någonting.

Och jag önskar verkligen att vi kan börja erkänna och se allas våra prestationer som det viktigaste de faktiskt är: meningsfullhet genom arbete. Stimulans.

Jag fick frågan i ett samtal: varför startar inte fler Eldflammor på jaktprov? Och jag förstår den, delvis. Men den gör mig samtidigt lite uppgiven. För det är såklart inte jag som sitter på det svaret. Det här gäller hela vår ras. Ingen enskild goldenuppfödare sitter på en magisk lösning, ett enkelt svar. I så fall skulle fler goldens startas på prov. Jag försöker peppa och stötta i den mån jag kan. Men vi kan inte kräva prestationer. Vi kan genom samtal och kommunikation förmedla till våra valpköpare att det här är viktigt, för oss, vår ras och framtiden. Med det kan vi hoppas att våra köpare lär sig, om apporteringen och att de i någon utsträckning också låter sina hundar praktisera sina egenskaper och färdigheter. Men vi kan inte kräva prestationer. I slutändan hänger det på förarna, och på hundsporten som behöver vara tillgänglig, välkomnande och inkluderande. Inte dömande och hård. 


Jag vet att jag har uppfödarkollegor som önskar höja kriterierna för vilka individer som ska gå i avel. Att vi ska krävas använda hundar meriterade på jaktprov, helst med förstapris i öppenklass. Det är en god tanke, men fungerar den i praktiken? Måste vi inte först se till att fler av de hundar som faktiskt är bra faktiskt också startas och visar att de är bra? Om vi kräver starter som inte sker och meriter som inte finns så för det med sig konsekvenser. En väldigt smal avelsbas. Upprepad användning av samma, meriterade individer. Hälsosamt? Nej. 

Kan vi kanske lyfta blicken, sluta värdera och bedöma varandras intresseområden? Kan vi se vår ras fantastiska förmåga till arbete inom en mängd olika områden och med en oerhörd kapacitet att ge allt i det vi ber dem om?

Som svar på frågan om varför så få goldens startas på jaktprov så tror jag att det är såhär:

De allra, allra flesta som tränar hund satsar på något som känns tillgängligt och avancerar successivt från detta. Det är mycket möjligt att man behöver lära sig en hel del om sig själv och sin hund innan man är redo för jaktprov och ännu mer praktisk jakt, och det kan få vara så. 

Jag tror att om man kommer från en poängssport inom hund så känns jaktprov svåra och oförutsägbara. Bedömningen kan många gånger kännas ojämn och godtycklig. Jaktprov är inte lika tillgängliga som många andra tävlingar.

Idag hade vi Eldflammeträning. Vi tog med fåglar ur vår frys. Vi gjorde ett upplägg som utmanade sök, vilthantering, markeringar och dirigerbarhet. Vi fick se styrkor och svagheter, precis som det är och ska vara på träning. 

Jag tror att om vi ska göra jakt- och retriverträning mer attraktiv så måste vi göra den mindre svår. Bjuda in, bjuda till.

Jag hoppas att jaktprov kan locka fler goldens i framtiden. Jag försöker vara en del i detta, såklart. Det tror jag att de flesta seriösa uppfödare försöker.

Men jag tror också att vi måste inse att våra hundar lämpar sig för fler arbetsområden och att det är någonting bra! Vill du hävda att vi då gör avkall på egenskaperna som gör jaktgolden till just en jakthund, må så vara. Jag håller inte med, jag tror verkligen inte att det ena behöver utesluta det andra. Jag tror att många av de egenskaper vi söker i arbete är likartade även om uppgifterna skiljer sig åt.Vi behöver samarbetsvilja, vi vill ha lyhörda hundar. Vi behöver fart men också koncentration. Vi kan dra upp hundarna mer eller mindre utifrån uppgift, och vi får kanske förstå att motor och nivå av densamma handlar mycket om tycke och smak. Så vilken tur hörni, att det finns flera uppfödare, och att du kan hitta den som passar just dig bäst.

Jag imponeras av de som tränar sina hundar även när det är svårt. Som inte ger upp. Som försöker lösa sina problem. Jag imponeras givetvis också av hunden som sitter på en jakt och sköter sin uppgift med bravur. Eller den som går ett jaktprov och får ett förstapris. Som startar på WT och håller sin hund stabil mellan stationerna. Men jag imponeras också av en golden som går ett snyggt fotgående på lydnadsplanen. Som springer snabbt på inkallning och stannar och lägger sig på två röda. Jag imponeras av en jaktgolden som är räddningshund, patrullhund, som springer en agilitybana snabbt och lätt. Jag imponeras av arbetsbedrift! 

Är det då jaktgolden? Eller är det en arbetande golden?

You tell me! Och vad är skillnaden? De är alla avlade från samma bakgrund. De är avlade som jakthundsras, som apporterande hund.  Vi fortsätter bedöma, värdera och bevara egenskaper för detta. Gör vi inte det är det en helt annan diskussion. 

Givetvis blir det subjektiva bedömningar i de fall meriter saknas, men är inte avel till viss del alltid subjektiv? Jag har använt två hanar i vår avel som är jaktchampions. De är extremt olika varandra och deras avkommor likaså. En jaktmerit säger en hel del, men verkligen inte allt. Den säger inte  hur hunden arbetar. Den talar inte om för oss vad som är prestation av hund respektive förare. 

Slutligen: samma egenskaper kan användas till olika syften. 

Fel? Tycker ni? Varför?

Jag är uppriktigt intresserad! 

Sommarträning

Idag var vi på Nacka Brukshundsklubb för lydnadsträning. Det blev en varm men väldigt härlig eftermiddag, vi pausade efter en stund för att låta hundarna bada. 

Elda gjorde jättefina delar idag, trots att vi under våren nästan enbart fokuserat på apporteringsträningen. Jag har lite svårt för att bestämma mig om jag faktiskt ska satsa på både lydnad och jakt med henne eller om vi ska ägna oss helt och fullt åt en disciplin. Det vore lite kul att se hur långt vi kan ta oss om vi la allt krut på apporteringen. Känner dock att hon har rätt egenskaper för att bli en duktig lydnadshund också, men ja det är det där med tiden. Vi har tre hundar och jag är mitt i en satsning jobbmässigt. Min specialistutbildning som jag ägnat de senaste tre åren åt tickar mot sitt slut, det är faktiskt bara sommaren kvar. I augusti kommer min första bok ut, om graviditet och fysioterapi. Helt fantastiskt men också mödosamt och det har slukat en del av min tid den här våren. Jag längtar tills det blir lite mer utrymme för kenneln igen! Men det här med författande och uppfödning, inte en helt dum kombination. Jag tror absolut att det blir en fortsättning på det… 

Nu har jag precis kommit hem från en tur med cykeln och Glimma ner till sjön. Hon är i höglöp just nu så hon fick stanna hemma under dagen. 

Tack för era mail och visat intresse för valp! Nu i juni kommer förhoppningsvis besked om hanhund till Stella!

Dagens Elda