Juli, träningens månad

Vi har semester och det är helt fantastiskt! 

Tiden känns oändlig. Vi hinner ge hundarna ordentligt med både apporteringsträning, fys och bad. Jag grundar Elda lite smått i lydnad och hon älskar det men jag vet inte om vi kommer ge oss på det ordentligt riktigt än. 

Jag har svårt att pensionera Glimma bara för att det kommer in en ung hund i flocken. Träning är det bästa hon vet. Den är en del av vårt liv tillsammans, har alltid varit. Den bygger vår relation och ger livskvalité! Jag inser såklart ändå att åren tickar på och att vi inte kommer träna som vi gör nu för alltid. Det känns ganska lagom att Elda kom in i flocken just när hon gjorde, när vi väl börjar tävla och starta prov tillsammans kommer Glimma och jag inte längre göra det. Inte helt enkelt att förhålla sig till tycker jag, det här med generationsskiften och åldrande. Men vi är tacksamma för varje frisk dag och försöker ha mycket roligt tillsammans!

Imorse ringde klockan strax efter fem, vi gick upp – packade änder och dummies i bilen och åkte till andra sidan stan. Där mötte vi Rosanna och hennes vorsteh Loke och sen körde vi vattenträning i några timmar, innan annat folk vaknat ur sina julidrömmar. 

Vi kommer starta på Goldenspecialen i augusti. Det ska bli jättekul och vi får sällskap av ett gäng Eldflammor. För två år sen vann Glimma öppenklassen. Ett fint minne. Jag hoppas att det ska gå bra i år i elitklass. Synen är inte riktigt vad den varit men Glimma är duktig på att ljudmarkera och använder sin nos effektivt, så en del svårigheter kan hon ändå lösa!

Kanske ses vi där? 

Indragårdens Kvick

Efter träningen igår satte jag mig med Linda och hundflickorna i bilen för en tur till Marma skjutfält, som ligger utanför Tierp. Där träffade vi Stellas tilltänkta kavaljer, som är där med sin matte Pernilla under två veckor. 

Jag blev inte besviken och fick inga direkta överraskningar, jag upplevde Kvick precis som Pernilla beskrivit honom. En kraftfull och härlig hane.

Ni kan läsa mer om Kvick och kombinationen under fliken Planerade valpkullar.

Nu önskar jag uppdaterade intresseanmälningar från samtliga intressenter! Maila på emmaregberg@hotmail.com

Är du nytillkommen intressent får du givetvis gärna höra av dig men beakta följande: vi har många intressenter och säljer enbart valp till personer som vill satsa på jakt, tjänstehundsverksamhet, prov eller tävling. Siktar du väldigt högt ser vi gärna att du hör av dig. 

Nu håller vi tummarna för att allt går vägen så att vi får välkomna kennelns 6:e kull i vinter! 

Om jaktgolden som jakthundsras


Jag är ingen jägare. Jag är en person som brinner för hundträning och som landat med en retrieverras i mitt hjärta. Det innebär att jag har en frys med döda fåglar och kaniner hemma. Det betyder att jag simulerar jakt med dummies, skjuter med apportkastare och utmanar och stimulerar mina hundar med det de älskar allra mest: att arbeta med nos och blick för att finna och för att bära. Det betyder också att jag emellanåt deltar på jakt som hundförare. Men jag är ingen jägare. Jag kommer aldrig att bli. Mitt intresse ligger inte i jakten. Mitt intresse ligger i att jobba med mina hundar. För att avla en retrieverras måste jag givetvis kika på deras egenskaper som apportörer. Men det betyder givetvis inte att det allt och ensamt stimulerar mina hundar. Stimulerar mina hundar gör även de tricks jag lär dem. De spår vi gått. De uppletanden vi gjort. De många timmar vi lagt på att träna och tävla oss upp på elitnivå i lydnad.

Med detta lär jag mig hur man tränar hund. Hur man formar beteenden, inte enbart egenskaper. Jag vill hävda att jag haft oerhörd nytta av det i min apporteringsträning. Och jag vill hävda att de som kommer från detaljrik hundträning oftast även blir duktiga i apporteringsträning. 


Våra valpköpare stimulerar sina hundar inom lydnad, räddning, sök och spår. Även inom apporteringsträning och praktisk jakt. Jag är oerhört glad för att de allra, allra flesta av hundarna får arbeta regelbundet, med någonting.

Och jag önskar verkligen att vi kan börja erkänna och se allas våra prestationer som det viktigaste de faktiskt är: meningsfullhet genom arbete. Stimulans.

Jag fick frågan i ett samtal: varför startar inte fler Eldflammor på jaktprov? Och jag förstår den, delvis. Men den gör mig samtidigt lite uppgiven. För det är såklart inte jag som sitter på det svaret. Det här gäller hela vår ras. Ingen enskild goldenuppfödare sitter på en magisk lösning, ett enkelt svar. I så fall skulle fler goldens startas på prov. Jag försöker peppa och stötta i den mån jag kan. Men vi kan inte kräva prestationer. Vi kan genom samtal och kommunikation förmedla till våra valpköpare att det här är viktigt, för oss, vår ras och framtiden. Med det kan vi hoppas att våra köpare lär sig, om apporteringen och att de i någon utsträckning också låter sina hundar praktisera sina egenskaper och färdigheter. Men vi kan inte kräva prestationer. I slutändan hänger det på förarna, och på hundsporten som behöver vara tillgänglig, välkomnande och inkluderande. Inte dömande och hård. 


Jag vet att jag har uppfödarkollegor som önskar höja kriterierna för vilka individer som ska gå i avel. Att vi ska krävas använda hundar meriterade på jaktprov, helst med förstapris i öppenklass. Det är en god tanke, men fungerar den i praktiken? Måste vi inte först se till att fler av de hundar som faktiskt är bra faktiskt också startas och visar att de är bra? Om vi kräver starter som inte sker och meriter som inte finns så för det med sig konsekvenser. En väldigt smal avelsbas. Upprepad användning av samma, meriterade individer. Hälsosamt? Nej. 

Kan vi kanske lyfta blicken, sluta värdera och bedöma varandras intresseområden? Kan vi se vår ras fantastiska förmåga till arbete inom en mängd olika områden och med en oerhörd kapacitet att ge allt i det vi ber dem om?

Som svar på frågan om varför så få goldens startas på jaktprov så tror jag att det är såhär:

De allra, allra flesta som tränar hund satsar på något som känns tillgängligt och avancerar successivt från detta. Det är mycket möjligt att man behöver lära sig en hel del om sig själv och sin hund innan man är redo för jaktprov och ännu mer praktisk jakt, och det kan få vara så. 

Jag tror att om man kommer från en poängssport inom hund så känns jaktprov svåra och oförutsägbara. Bedömningen kan många gånger kännas ojämn och godtycklig. Jaktprov är inte lika tillgängliga som många andra tävlingar.

Idag hade vi Eldflammeträning. Vi tog med fåglar ur vår frys. Vi gjorde ett upplägg som utmanade sök, vilthantering, markeringar och dirigerbarhet. Vi fick se styrkor och svagheter, precis som det är och ska vara på träning. 

Jag tror att om vi ska göra jakt- och retriverträning mer attraktiv så måste vi göra den mindre svår. Bjuda in, bjuda till.

Jag hoppas att jaktprov kan locka fler goldens i framtiden. Jag försöker vara en del i detta, såklart. Det tror jag att de flesta seriösa uppfödare försöker.

Men jag tror också att vi måste inse att våra hundar lämpar sig för fler arbetsområden och att det är någonting bra! Vill du hävda att vi då gör avkall på egenskaperna som gör jaktgolden till just en jakthund, må så vara. Jag håller inte med, jag tror verkligen inte att det ena behöver utesluta det andra. Jag tror att många av de egenskaper vi söker i arbete är likartade även om uppgifterna skiljer sig åt.Vi behöver samarbetsvilja, vi vill ha lyhörda hundar. Vi behöver fart men också koncentration. Vi kan dra upp hundarna mer eller mindre utifrån uppgift, och vi får kanske förstå att motor och nivå av densamma handlar mycket om tycke och smak. Så vilken tur hörni, att det finns flera uppfödare, och att du kan hitta den som passar just dig bäst.

Jag imponeras av de som tränar sina hundar även när det är svårt. Som inte ger upp. Som försöker lösa sina problem. Jag imponeras givetvis också av hunden som sitter på en jakt och sköter sin uppgift med bravur. Eller den som går ett jaktprov och får ett förstapris. Som startar på WT och håller sin hund stabil mellan stationerna. Men jag imponeras också av en golden som går ett snyggt fotgående på lydnadsplanen. Som springer snabbt på inkallning och stannar och lägger sig på två röda. Jag imponeras av en jaktgolden som är räddningshund, patrullhund, som springer en agilitybana snabbt och lätt. Jag imponeras av arbetsbedrift! 

Är det då jaktgolden? Eller är det en arbetande golden?

You tell me! Och vad är skillnaden? De är alla avlade från samma bakgrund. De är avlade som jakthundsras, som apporterande hund.  Vi fortsätter bedöma, värdera och bevara egenskaper för detta. Gör vi inte det är det en helt annan diskussion. 

Givetvis blir det subjektiva bedömningar i de fall meriter saknas, men är inte avel till viss del alltid subjektiv? Jag har använt två hanar i vår avel som är jaktchampions. De är extremt olika varandra och deras avkommor likaså. En jaktmerit säger en hel del, men verkligen inte allt. Den säger inte  hur hunden arbetar. Den talar inte om för oss vad som är prestation av hund respektive förare. 

Slutligen: samma egenskaper kan användas till olika syften. 

Fel? Tycker ni? Varför?

Jag är uppriktigt intresserad! 

Sommarträning

Idag var vi på Nacka Brukshundsklubb för lydnadsträning. Det blev en varm men väldigt härlig eftermiddag, vi pausade efter en stund för att låta hundarna bada. 

Elda gjorde jättefina delar idag, trots att vi under våren nästan enbart fokuserat på apporteringsträningen. Jag har lite svårt för att bestämma mig om jag faktiskt ska satsa på både lydnad och jakt med henne eller om vi ska ägna oss helt och fullt åt en disciplin. Det vore lite kul att se hur långt vi kan ta oss om vi la allt krut på apporteringen. Känner dock att hon har rätt egenskaper för att bli en duktig lydnadshund också, men ja det är det där med tiden. Vi har tre hundar och jag är mitt i en satsning jobbmässigt. Min specialistutbildning som jag ägnat de senaste tre åren åt tickar mot sitt slut, det är faktiskt bara sommaren kvar. I augusti kommer min första bok ut, om graviditet och fysioterapi. Helt fantastiskt men också mödosamt och det har slukat en del av min tid den här våren. Jag längtar tills det blir lite mer utrymme för kenneln igen! Men det här med författande och uppfödning, inte en helt dum kombination. Jag tror absolut att det blir en fortsättning på det… 

Nu har jag precis kommit hem från en tur med cykeln och Glimma ner till sjön. Hon är i höglöp just nu så hon fick stanna hemma under dagen. 

Tack för era mail och visat intresse för valp! Nu i juni kommer förhoppningsvis besked om hanhund till Stella!

Dagens Elda 

Birk ska bli pappa!

Den här fina tjejen är dräktig!

Hör av er på mail vid intresse, så vidarebefordrar jag uppfödarens kontaktuppgifter!

OBS! Du ska ha ett genuint intresse för att träna/tävla med din hund. Köpare prioriteras efter ambitionsnivå.

Jag tror att det kan bli väldigt trevliga valpar, jag blev väldigt förtjust i den här tiken och Birk med! 

Prima & Snap

Vi har bestämt oss för att para Prima med Snap, Solsvingens Cosmos.


 


Snap bor i Norge, är 2 år gammal och har 1:a pris i lydnadsklass 1 och 2 samt godkänt kvalificeringsprov i jakt. Han är BPH-beskriven, givetvis friröntgad (HD A, ED ua) och ögonlyst utan anmärkning.

Såhär beskriver hans matte Miriam honom:

Snap har  naturlig veldig god avknapp, men alltid på og gir det han har når han skal. Typen som gjerne tenker før han handler, og da utfører med 100%. Et veldig stabilt og godt hodet. Svær vennlig mot alt av dyr og mennesker.

Han er veldig sosial, svært glad i mennesker og hunder. Aldri opplevd han usikker på noe vis til hverken mennesker eller hunder. Men er han på jobb så er han som regel på jobb, det er ikke sånn at han er oversosial til en hver tid. 

Han har et veldig godt språk som regel med andre hunder. 

Jeg vil si han har en god utholdenhet. På jakt og f.eks trekk foran sykkel presser han seg helt til du sier stopp. ALDRI opplevd at han har sluttet å gi uansett hvor sliten han er der. 

Konsentrasjonen har jeg ingenting å si på. Han er ikke særlig störningskänslig. Han er mer slik at f.eks når han kommer inn på stevneplassen så ser han seg rundt en gang og så er han ferdig. Tror aldri jeg har opplevd at han blir forstyrret av noe på trening, med mindre det har vært slik at vi har kastet baller og leker for å overtrene, men han tar det veldig naturlig og. Fra allerede 9uker var han en hund som valgte plass og trene med meg fremfor det meste annet.

Han har ikke vært mye borti vilt på jakt. Han har aldri nølt på å løfte opp viltet og apportere det, og i munn har han holdt det med et forsiktig men fast grep. 

Snap er også ganske selvstendig. Han jobber like gjerne på egenhånd langt unna meg som han jobber ved meg. Går han løs så har han stor radius og er ikke redd for å komme langt vekk, men til gjengjeld veldig enkel i lydigheten så han er ganske lett å styre. Slik jeg trener hund så skal han jobbe mye selvstendig og komme frem til ting selv, og dette elsker han og ligger helt naturlig for han. 
Prima förväntas löpa under våren -18. Ni kan läsa mer om Prima under fliken planerade kullar. 

Jaktläger i Torsvi


Vi har haft en helt fantastisk helg! Vi fick några avhopp i sista stund så vi fick ordna om lite i gruppen för att få upplägget att flyta, men det blev helt perfekt!

Vi har jobbat med många olika moment och övningar och plockat ut svårigheter och övertränat olika situationer som kan uppstå i arbetet. Jag tycker det är superspännande att dela upp apporteringen i delar och konfrontera problem. Det är då vi kan lära hunden hur de ska lösas!

Jag är så glad och stolt över mina deltagare! Att alla i slutet av helgen visade sina allra bästa sidor och kunde använda det upplägg och de idéer vi presenterat under lördagen!

Det är också oerhört givande att ha en blandad grupp med allt från valpar och nybörjare till elithundar. Vi har fått enormt mycket bra samtal och delat erfarenheter och tankar inom gruppen.

Det här vill jag absolut göra om!

Så, tack ni som kom! Tack för ert jobb, era tankar, era samtal. Tack för att ni lär mig precis lika nycket som jag lär er! Tack för att ni med öppet sinne provar mina övningar och tänk vad kul det är när det fungerar så bra!


Vi kommer ordna ytterligare några kursdagar i sommar/ höst och eventuellt ett till läger om tiden finns. Är du intresserad av att delta kan du maila mig på emmaregberg@hotmail.com redan nu och sätta upp dig på intresselista.

 img_5185




Foto: Tove Boström

HURRA!

Den här månaden fyllde världens bästa Gangster-Glimma 9 år, jag glömde att uppmärksamma det här på hemsidan men hon fick många grattishälsningar på andra sociala medier. Och idag blir Birk och alla hans syskon 6 år! Eldflammans förstfödda!

Grattis till er alla!

Och med det tar vi en liten tur längs memory lane, följ med!

 

Glimma och Odin, valparna föds. Filur kom och gästspelade två veckor och Fiddeli var fortfarande en del av flocken. Vädret var fantastiskt, våren varm. Vi hade ingen ordentlig valphage utan byggde av kompostgaller. Golvet var täckt med vaxduk. Allt var på försök, men det var fantastiskt. Första kullen, Eldflammans början. Tänk vad bra det gick ändå. 

Träning med Eldflammor 

Igår träffades vi ett gäng för att prata ikapp och träna lite. 


Vi hade en blandning av vuxna hundar och valpar med oss. Vi pratade lite om hur man grundar apporteringen och hur man förhåller sig till hundar som tänder mycket på situationen.

Jag hoppas att ni som var med förstod hur jag menade i mina resonemang men här kommer lite om det för er som inte var med.

Jag tycker att det är viktigt att även i apporteringen tänka färdigheter och egenskaper och förstå skillnaden. Jag tror inte på att enbart lägga locket på en kokande hund, utan snarare hitta ett verktyg som agerar ventil. Jag jobbar mycket med koncentrationskrävande moment i markeringssammanhang. Jag tycker inte att vi ska låta bli att kasta markeringar och inte heller låta bli att träna i grupp. Specifitetsprincipen som vi talar om när det gäller människor är lika aktuell för hundar. Man blir bra på det man tränar!

Vi måste alltså utsätta oss för det som är svårt för att bli bra på det. Vi måste öva. 

Däremot tror jag på att ha en plan! Gå inte ut på gruppträning med en hund som är väldigt het utan att ha tänkt ut hur du ska agera om det kokar över. 

Med Birk började jag med en tennisboll, synlig. Den skickade jag bak på antingen som belöning eller som distraktion för att ta ner honom till rätt nivå när vi jobbade med markeringar och han skulle vara passiv. Jag märkte ganska fort att om den låg svårt, där han behövde jobba lite mer för att finna den så kom han in i en ännu bättre sinnesstämning.

Det gällde även själva markeringarna. För lätta = frustration i stadgan. Våga göra det lite svårt för din hund, det kan också skapa mer koncentration. Jobba med dubbla, trippla tidigt. Jobba med ljudmarkeringar. 

Idag använder jag antingen omvänt lockande eller dirigering som vår ventil. Antingen till känt område, eller okänt. Jag kan också lägga på ett riktat sök. Det spelar mindre roll vad ventilen är, men jag har byggt in vetskapen om att den är där. Det kan jag utnyttja i alla situationer, även på prov. Det är en färdighetsträning. Jag måste lära hunden att ett visst stimuli kan innebära annat än att bara springa. Därför måste jag öva och försöka bli duktig på att se när jag behöver använda min ventil. Helst lite innan det kokar över, så jag slipper städa för mycket.

Det handlar någonstans om att lära hunden att växla mellan känslor. Mellan intensitet. Det är vårt jobb att lära dem det, för det är vår träning som tänder dem. Det finns många sätt att få hunden att gå in i fokus. Det kan vara omvänt lockande, en boll mellan tassarna, en godis på näsan, hakan i backen, eller fokus på en annan uppgift som är något svårare eller krävande än den vi laddar mot, exempelvis ett målområde.

Vi pratade också om att man kan jobba mot ett stimuli och använda det fysiska avståendes som referens för känslan. Vi testade inte detta igår men jag tänker att det är en bra övning för nästa gång. Det handlar om att hitta rätt tidpunkt för att bryta tändning mot koncentration och att utöka retningarnas grad och styrka och närheten till dem innan man behöver bryta/ skifta. 

Jag tycker det här är intressant och när det brister är det ofta det som gör att känslan av lyckande faller. Analysera din hunds sinnesstämning och förekom känslor som inte gagnar er i ert arbete.

Sen måste vi någonstans skapa respekt för uppgiften och där kommer ett visst mått av krav in. Jag tror inte vi kan arbeta med såhär tändande uppgifter utan någon form av tydlighet gällande vad som är rätt och vad som också är fel. Men jag kommer aldrig tycka att det är en bra idé att slå dummies i huvudet på en het hund. Vad skapar man för känsla då?

Om målet är en lugn hund kanske vi aldrig lyckas. Målet borde istället vara en koncentrerad hund, en kontrollerad hund. 
Det är min fasta övertygelse att vi inte kan och bör försöka förändra hundens personlighet/ motor/ energinivå/ stil. Förändra istället din träning så att den utvecklar förmågan till kontroll.

Igår körde vi en walk-up där vuxna hundar fick jobba med markeringar och valparna enbart träna på att hålla sig vid sidan. Väldigt nyttig träning och jag är väldigt nöjd med Elda som var koncentrerad och fin hela tiden. Glimma fick ta några markeringar men slarvade rätt mycket. Vi avslutade med lite viltträning, som också gick väldigt bra.

Foto: Annelie Karlsson

Trio!

Ja, nu har vi ju landat lite i det här med att ha tre hundar hemma.

Glimma, snart nio år. Birk snart 6 år och Elda snart 6 månader.

Jag är glad att vi har lyckats pussla ihop tiden med valp, för det är inte det lättaste. Men nu börjar det kännas som att vi är på andra sidan valptiden. Elda är fortfarande ett barn, men inte längre en bebis. Mitt i allt kom flytten till huset, byte av jobb, ett nytt jobb och pusslande med pendling. Och allt annat som man vill ordna med i husliv. Måla om, bygga, plantera och planera.

Vi är tacksamma för ljuset! För våren som är i antågande och för hundgården och hundvakten.

Elda utvecklas till en fantastisk liten tjej. Hon är positiv, lyhörd, väldigt social och hon har fått sin mammas underbara förmåga till avkoppling. Jag märker ändå att hon har en gas inombords och den tar hon främst fram när vi tränar lite småtricks och konster inne.

Hon har börjat fixa avlämningarna allt bättre och jag får en del frågor från de andra i kullen. Och jag har ingen mirakelmetod. Man måste traggla. Det verkar som att den här kullen har lätt att släppa av saker i farten snarare än att vilja äga och jag har därför förstärkt Elda genom kampen, bärandet och hållaövningar nära mig.

Elda är lite spökig och det finns en osäkerhet kring saker på avstånd men hon har en utforskande sida och hon kommer snabbt över sina känslor. Det är jag glad för. Jag tycker inte om långsinthet. Jag upplever henne som mjuk, hon tar snabbt/ lätt åt sig, men hon hänger inte kvar i negativa känslor.

Vi har inte hunnit träna så mycket som jag önskat just den senaste tiden, av ovan nämnda anledningar, men jag hoppas att april månad blir en tid där vi landar lite mer i våra nya rutiner och att orken kommer för att komma iväg på mer träning.

Vi har helt fantastiska omgivningar för hund och hundträning där vi bor. Brukshundklubben 3 km bort. Sjön några hundra meter bort. Skog och ängsmark nära, helt perfekt för träning.

På lördag har vi en mindre träff för de Eldflammor som vill, med lite apporteringsträning i fokus. Jag ser så fram emot att träffa några av de vi inte sett på länge. Det är roligt att vi nu har ett gäng valpköpare som bor inom rimligt avstånd för den här typen av träffar.

 

Att bygga hundgård 


Förra helgen påbörjade vi ett efterlängtat projekt: hundgården.
Vi köpte sektioner från Lundhs (Sveno Light) och valde deras extra stora hundgård. Eftersom vi byggde mot boden kunde vi också bygga lite extra på längden tack vare de sektioner som inte behövdes mot väggen. Sammanlagt fick vi drygt 40 kvadratmeter.

Vi valde att placera hundgården på en platt del av tomten, vi behövde alltså inte gräva ur eller fylla upp mer än med spade, spett och lite sand.

Längst ner la vi markduk i kvalité N3. Vi har valt att inte lägga galler under gården, våra hundar gräver inte och skulle det behövas i framtiden kompletterar vi runt kanterna med betongplattor istället. Jag hoppas att jag inte kommer ångra det beslutet. 

Över markduken la vi en ram med tryckimpregnerat virke. 


Efter en del sökande på nätet hittade jag till slut markduk i stark kvalité i metervara, här finner ni den. Den räckte precis för vår bredd vilket gjorde att vi slapp skarva.

 

Sektionerna är lätta att montera, däremot var medföljande skruvar att använda mot ramen ganska korta. Vi köpte därför längre skruv att använda här och där för riktigt stabil förankring. 


Gällande underlaget så valde vi natursingel 8/16. Det blev en hel del kärror.



Boden blir hundhus, än så länge har vi bara ett hål in men framöver ska vi ha en lucka. I hundhuset finns biabäddar. Till hösten/ vintern ska vi isolera, ordna med el och uppvärmning. El är draget till boden men inte helt klart än. 

Birk hejar på bygget!



Markduken spände vi och spikade fast i utsidan av ramen.

Och när kvällen kom var vi klara. Nästan i alla fall. Lite berikning ska in men det får bli en annan dag. 

40 kvadratmeter hundgård med hundhus. En dröm! 

Jättetack till Ewa och Tor för hjälpen! Utan er hade det här tagit betydligt längre tid. 


Flickorna har fått inviga hundgården i veckan, Birk är med mina föräldrar och får lite egentid och hängde med för att våröppna landet/ Torsvi i helgen. 

Vi har fått till en superbra lösning med hundarna dagtid nu när vi bor här. Hundarna är alla ute i hundgården och Elda blir hämtad av en dogwalker några timmar mitt på dagen, i samband med lämning blir de andra rastade lite hemmavid på tomten. Det känns tryggt och som en bra invänjning av hundgårdstid i veckorna. 

Hundgården ska ramas in med häck hela vägen ned mot vägen, fruktträden ska flyttas och syrener ska upp mot andra kortsidan. En hundgård är ju inte den vackraste delen av en trädgård men med lite piff hoppas vi kunna gömma in den i grönska. Och vad den innebär för oss gör att man ändå blir lycklig bara av att se den! 

Vi är nöjda med sektionerna, de känns stabila och är lätta att montera. Minus för korta skruvar och för att dörrsektionen inte hade en passande låsning, men det var nog mest otur i vårt exemplar och det kan vi ordna med en annan bricka. 

Fråga gärna om ni undrar något och tipsa oss gärna om lämplig berikning i hundgården!