HURRA!

Den här månaden fyllde världens bästa Gangster-Glimma 9 år, jag glömde att uppmärksamma det här på hemsidan men hon fick många grattishälsningar på andra sociala medier. Och idag blir Birk och alla hans syskon 6 år! Eldflammans förstfödda!

Grattis till er alla!

Och med det tar vi en liten tur längs memory lane, följ med!

 

Glimma och Odin, valparna föds. Filur kom och gästspelade två veckor och Fiddeli var fortfarande en del av flocken. Vädret var fantastiskt, våren varm. Vi hade ingen ordentlig valphage utan byggde av kompostgaller. Golvet var täckt med vaxduk. Allt var på försök, men det var fantastiskt. Första kullen, Eldflammans början. Tänk vad bra det gick ändå. 

Träning med Eldflammor 

Igår träffades vi ett gäng för att prata ikapp och träna lite. 


Vi hade en blandning av vuxna hundar och valpar med oss. Vi pratade lite om hur man grundar apporteringen och hur man förhåller sig till hundar som tänder mycket på situationen.

Jag hoppas att ni som var med förstod hur jag menade i mina resonemang men här kommer lite om det för er som inte var med.

Jag tycker att det är viktigt att även i apporteringen tänka färdigheter och egenskaper och förstå skillnaden. Jag tror inte på att enbart lägga locket på en kokande hund, utan snarare hitta ett verktyg som agerar ventil. Jag jobbar mycket med koncentrationskrävande moment i markeringssammanhang. Jag tycker inte att vi ska låta bli att kasta markeringar och inte heller låta bli att träna i grupp. Specifitetsprincipen som vi talar om när det gäller människor är lika aktuell för hundar. Man blir bra på det man tränar!

Vi måste alltså utsätta oss för det som är svårt för att bli bra på det. Vi måste öva. 

Däremot tror jag på att ha en plan! Gå inte ut på gruppträning med en hund som är väldigt het utan att ha tänkt ut hur du ska agera om det kokar över. 

Med Birk började jag med en tennisboll, synlig. Den skickade jag bak på antingen som belöning eller som distraktion för att ta ner honom till rätt nivå när vi jobbade med markeringar och han skulle vara passiv. Jag märkte ganska fort att om den låg svårt, där han behövde jobba lite mer för att finna den så kom han in i en ännu bättre sinnesstämning.

Det gällde även själva markeringarna. För lätta = frustration i stadgan. Våga göra det lite svårt för din hund, det kan också skapa mer koncentration. Jobba med dubbla, trippla tidigt. Jobba med ljudmarkeringar. 

Idag använder jag antingen omvänt lockande eller dirigering som vår ventil. Antingen till känt område, eller okänt. Jag kan också lägga på ett riktat sök. Det spelar mindre roll vad ventilen är, men jag har byggt in vetskapen om att den är där. Det kan jag utnyttja i alla situationer, även på prov. Det är en färdighetsträning. Jag måste lära hunden att ett visst stimuli kan innebära annat än att bara springa. Därför måste jag öva och försöka bli duktig på att se när jag behöver använda min ventil. Helst lite innan det kokar över, så jag slipper städa för mycket.

Det handlar någonstans om att lära hunden att växla mellan känslor. Mellan intensitet. Det är vårt jobb att lära dem det, för det är vår träning som tänder dem. Det finns många sätt att få hunden att gå in i fokus. Det kan vara omvänt lockande, en boll mellan tassarna, en godis på näsan, hakan i backen, eller fokus på en annan uppgift som är något svårare eller krävande än den vi laddar mot, exempelvis ett målområde.

Vi pratade också om att man kan jobba mot ett stimuli och använda det fysiska avståendes som referens för känslan. Vi testade inte detta igår men jag tänker att det är en bra övning för nästa gång. Det handlar om att hitta rätt tidpunkt för att bryta tändning mot koncentration och att utöka retningarnas grad och styrka och närheten till dem innan man behöver bryta/ skifta. 

Jag tycker det här är intressant och när det brister är det ofta det som gör att känslan av lyckande faller. Analysera din hunds sinnesstämning och förekom känslor som inte gagnar er i ert arbete.

Sen måste vi någonstans skapa respekt för uppgiften och där kommer ett visst mått av krav in. Jag tror inte vi kan arbeta med såhär tändande uppgifter utan någon form av tydlighet gällande vad som är rätt och vad som också är fel. Men jag kommer aldrig tycka att det är en bra idé att slå dummies i huvudet på en het hund. Vad skapar man för känsla då?

Om målet är en lugn hund kanske vi aldrig lyckas. Målet borde istället vara en koncentrerad hund, en kontrollerad hund. 
Det är min fasta övertygelse att vi inte kan och bör försöka förändra hundens personlighet/ motor/ energinivå/ stil. Förändra istället din träning så att den utvecklar förmågan till kontroll.

Igår körde vi en walk-up där vuxna hundar fick jobba med markeringar och valparna enbart träna på att hålla sig vid sidan. Väldigt nyttig träning och jag är väldigt nöjd med Elda som var koncentrerad och fin hela tiden. Glimma fick ta några markeringar men slarvade rätt mycket. Vi avslutade med lite viltträning, som också gick väldigt bra.

Foto: Annelie Karlsson

Trio!

Ja, nu har vi ju landat lite i det här med att ha tre hundar hemma.

Glimma, snart nio år. Birk snart 6 år och Elda snart 6 månader.

Jag är glad att vi har lyckats pussla ihop tiden med valp, för det är inte det lättaste. Men nu börjar det kännas som att vi är på andra sidan valptiden. Elda är fortfarande ett barn, men inte längre en bebis. Mitt i allt kom flytten till huset, byte av jobb, ett nytt jobb och pusslande med pendling. Och allt annat som man vill ordna med i husliv. Måla om, bygga, plantera och planera.

Vi är tacksamma för ljuset! För våren som är i antågande och för hundgården och hundvakten.

Elda utvecklas till en fantastisk liten tjej. Hon är positiv, lyhörd, väldigt social och hon har fått sin mammas underbara förmåga till avkoppling. Jag märker ändå att hon har en gas inombords och den tar hon främst fram när vi tränar lite småtricks och konster inne.

Hon har börjat fixa avlämningarna allt bättre och jag får en del frågor från de andra i kullen. Och jag har ingen mirakelmetod. Man måste traggla. Det verkar som att den här kullen har lätt att släppa av saker i farten snarare än att vilja äga och jag har därför förstärkt Elda genom kampen, bärandet och hållaövningar nära mig.

Elda är lite spökig och det finns en osäkerhet kring saker på avstånd men hon har en utforskande sida och hon kommer snabbt över sina känslor. Det är jag glad för. Jag tycker inte om långsinthet. Jag upplever henne som mjuk, hon tar snabbt/ lätt åt sig, men hon hänger inte kvar i negativa känslor.

Vi har inte hunnit träna så mycket som jag önskat just den senaste tiden, av ovan nämnda anledningar, men jag hoppas att april månad blir en tid där vi landar lite mer i våra nya rutiner och att orken kommer för att komma iväg på mer träning.

Vi har helt fantastiska omgivningar för hund och hundträning där vi bor. Brukshundklubben 3 km bort. Sjön några hundra meter bort. Skog och ängsmark nära, helt perfekt för träning.

På lördag har vi en mindre träff för de Eldflammor som vill, med lite apporteringsträning i fokus. Jag ser så fram emot att träffa några av de vi inte sett på länge. Det är roligt att vi nu har ett gäng valpköpare som bor inom rimligt avstånd för den här typen av träffar.

 

Att bygga hundgård 


Förra helgen påbörjade vi ett efterlängtat projekt: hundgården.
Vi köpte sektioner från Lundhs (Sveno Light) och valde deras extra stora hundgård. Eftersom vi byggde mot boden kunde vi också bygga lite extra på längden tack vare de sektioner som inte behövdes mot väggen. Sammanlagt fick vi drygt 40 kvadratmeter.

Vi valde att placera hundgården på en platt del av tomten, vi behövde alltså inte gräva ur eller fylla upp mer än med spade, spett och lite sand.

Längst ner la vi markduk i kvalité N3. Vi har valt att inte lägga galler under gården, våra hundar gräver inte och skulle det behövas i framtiden kompletterar vi runt kanterna med betongplattor istället. Jag hoppas att jag inte kommer ångra det beslutet. 

Över markduken la vi en ram med tryckimpregnerat virke. 


Efter en del sökande på nätet hittade jag till slut markduk i stark kvalité i metervara, här finner ni den. Den räckte precis för vår bredd vilket gjorde att vi slapp skarva.

 

Sektionerna är lätta att montera, däremot var medföljande skruvar att använda mot ramen ganska korta. Vi köpte därför längre skruv att använda här och där för riktigt stabil förankring. 


Gällande underlaget så valde vi natursingel 8/16. Det blev en hel del kärror.



Boden blir hundhus, än så länge har vi bara ett hål in men framöver ska vi ha en lucka. I hundhuset finns biabäddar. Till hösten/ vintern ska vi isolera, ordna med el och uppvärmning. El är draget till boden men inte helt klart än. 

Birk hejar på bygget!



Markduken spände vi och spikade fast i utsidan av ramen.

Och när kvällen kom var vi klara. Nästan i alla fall. Lite berikning ska in men det får bli en annan dag. 

40 kvadratmeter hundgård med hundhus. En dröm! 

Jättetack till Ewa och Tor för hjälpen! Utan er hade det här tagit betydligt längre tid. 


Flickorna har fått inviga hundgården i veckan, Birk är med mina föräldrar och får lite egentid och hängde med för att våröppna landet/ Torsvi i helgen. 

Vi har fått till en superbra lösning med hundarna dagtid nu när vi bor här. Hundarna är alla ute i hundgården och Elda blir hämtad av en dogwalker några timmar mitt på dagen, i samband med lämning blir de andra rastade lite hemmavid på tomten. Det känns tryggt och som en bra invänjning av hundgårdstid i veckorna. 

Hundgården ska ramas in med häck hela vägen ned mot vägen, fruktträden ska flyttas och syrener ska upp mot andra kortsidan. En hundgård är ju inte den vackraste delen av en trädgård men med lite piff hoppas vi kunna gömma in den i grönska. Och vad den innebär för oss gör att man ändå blir lycklig bara av att se den! 

Vi är nöjda med sektionerna, de känns stabila och är lätta att montera. Minus för korta skruvar och för att dörrsektionen inte hade en passande låsning, men det var nog mest otur i vårt exemplar och det kan vi ordna med en annan bricka. 

Fråga gärna om ni undrar något och tipsa oss gärna om lämplig berikning i hundgården!

JAKTKURS/ LÄGER

OBS! Lägret är fullbokat! Jättekul att det blev så stort intresse! Det kommer fler kurser framöver, håll utkik här på hemsidan eller maila och meddela ditt intresse redan nu så hör jag av mig när vi planerat in datum!

Den 6-7:e maj ordnar jag en helg för en liten grupp där vi fokuserar på apportering för retrievers i två hela dagar. Vi anpassar nivån efter varje enskild deltagare. Vi går genom de färdigheter som behövs för nybörjar- till elitnivå och ni får med er vettiga övningsupplägg för att klara olika situationer i apporteringen.

Ni behöver inte ha förkunskaper men jag vill att era hundar har grundlydnad såsom inkallning, stadga och hundtolerans.
Vi håller gruppen liten för att varje ekipage ska få mycket egen träning och för att ni ska ha möjlighet att engagera er i varandra, ni kommer lära er mycket av att se andra hundar på olika nivåer men tanken är att ni ska få med er mycket egen praktisk träning för att känna er trygga och motiverade till att sedan fortsätta på egen hand! Upplägget anpassas efter er men ni ska känna att ni efter denna helg har fått en ökad förståelse för apporteringsarbetet och vad som krävs för de olika klasserna på prov. 

Vi kommer träna med dummies men möjligheten finns för de som vill prova att apportera vilt. 

Max 6 deltagare, kostnaden är 2000 kr, mat och boende ingår och vi håller till i Torsvi utanför Enköping från fredag till söndag! 

Anmäl redan nu för att säkra din plats på emmaregberg@hotmail.com

Elda och syskonen 12 veckor 

Flickan med vit haka har blivit 12 veckor och en naturlig del av vårt liv.

Elda utforskar världen och tränar lite grundfärdigheter. Hon börjar få bra koll på pallen och sin bakdel. Hon har börjat lära sig handtarget. Hon kan sitt och ligg och snurra runt men nödvändigtvis inte alltid på rätt kommando. Hon kan sitt namn och det kan hon bra. Hon kommer alltid när man ropar förutom om hon hittat bajs (hej och hå och ja, det stämmer tyvärr – jag fick en till bajsätare i flocken). Hon går jättefint i koppel och hon söker mycket kontakt. Hon går inte fram till människor eller hundar och hon älskar älskar älskar att träna budföring.

Hennes största idol är fortfarande mammahund Stella! Igår spenderade de kvällen tillsammans och det är ljuvligt att betrakta dem, lekandes i timmar. Det är så tydligt att de har ett speciellt band och det är så fint att de får träffas. Stella blev så glad av en kväll med sin flock. Fyra hundar i Lindas etta och hela vägen hem pep Elda efter mamma. Då skar det lite i hjärtat men de ses redan på tisdag igen när vi har ridhusträning!

2017, du börjar bra!

Eldflammans flyttar!

Den här lilla busungen ska växa upp i HUS! Den 1:a mars flyttar vi in i drömmen! Mot söderort, vi hamnar strax utanför Farsta i ett litet fint hus på en stor stor tomt och det känns alldeles, alldeles underbart! 

Huset ligger precis vid skogen, sist på gatan och nära vatten och natur utan att vara alldeles för långt bort. Vi är så glada och Birk är överlycklig, den där killen som helst sover utomhus när vädret tillåter.

Tänk va, att till slut blir drömmar verklighet om man jobbar hårt för dem! Ett hus i Stockholm är ingen självklarhet och i vårt letande har vi många gånger känt att det varit hopplöst, alldeles för svårt och dyrt att hitta det vi sökt. Men nu står vi här, med ett alldeles lagom stort hus på en helt perfekt tomt, med ett helt perfekt läge. 

Vi är så tacksamma, glada och förväntansfulla! 

Torsvi 

Många av er vet att vi länge sökt efter ett hus i Stockholmstrakten. Och vi söker fortfarande. Den här kullen, Eldflammans 5:e, blir den sista som får växa upp här i Torsvi. Att bo här själv i veckorna är ganska slitigt, även om det också är fantastiskt. Det är blandade känslor, för jag älskar detta hus och alla dess minnen. Det här huset och den här platsen har varit en del av mig nästan hela min uppväxt och hela mitt vuxna liv. Jag har bott här i många omgångar. Jag har haft mina får, hästar, hundar och valpar här. Jag har ordnat kennelläger och träffar här. 
Men nästa gång Eldflammans har valpar blir det på en ny plats, där vi ska skapa nya minnen. Det ska bli så spännande att se var det blir. Jag hoppas innerligt att 2017 kommer med ett nytt hem för oss!

Och Torsvi får fortsättningsvis ge oss varma sommarkvällar, ljumma vårvindar, vedhelger på hösten, familjehäng och kanske någon sprakande brasa i debembermörker. Jag är oändligt tacksam för att den här platsen finns och för att jag fått möjligheten att uppfylla min dröm om kenneln här. 

Om alla de människor vi mött och alla människor vi kommer att möta!

Jag är så glad för våra köpare! Som åker från andra länder, från norr och söder. Jag är så glad för stort intresse för våra hundar, våra kullar, våra planer! 

Vi har ju sålt ganska många av våra valpar till nya hem som är långt från vårt. Och det gör verkligen ingenting, vi har kontakt med alla trots långa avstånd. Men visst är det roligt att ett gäng denna gången blir kvar i närområdet!

Men det är också så lätt nu, det här med att hålla kontakten. Mail, telefon, sms, facebook, instagram osv. Jag tycker det är så roligt att höra om hur ni har det. Men ha lite överseende om svar ibland dröjer och tveka inte att hojta till, säg gärna hej igen, säg hallå har du läst och hallå vad säger du! Jag är inte bara uppfödare och min mailkorg är liksom många andras alltid lite för full. Men jag vill verkligen att ni ska veta att jag blir jätteglad för era uppdateringar! 

Sista helgen med gänget tillsammans 

Och snön kom. Yrde ner. Vägen blev spårig och allt var vitt. Två larm lyckades jag stänga av så fort att jag inte ens hann vakna imorse. Klockan 05.15 och 05.25. För att någonstans djupt i mitt sovande jag så vet jag – att de söta små hör larmet och då börjar ett larm som inte går att stänga av. Då blir söta små till ylande små, till gastande och gormande. Vi är inne i den perioden av deras 8 veckor med oss nu. Och det larmet går inte av på minst en timme. Först efter utelek, ibland i mörket och ficklampans sken. Efter att ha sopat, skurat, skakat filtar och gjort rent. Efter mat i små hungriga magar.

Imorse gick larmen tidigt och jag smög så tyst jag kunde. Imorse var det husses tur och jag och Birk skulle åka och tävla på Luciacupen. 

Dessa veckor med lantliv var inte helt rätt uppladdning för Birk. Ofokuserad och tittig. Slarvig och lite olydig. Vi fick hem några fina poäng på moment som tidigare varit svagheter. Jag gläds åt en 9:a på fjärren, det är vårt bästa någonsin i elitklass. Men någon jublande känsla var det inte idag. Ibland är det så. Tävlingen var jättefin med luciatåg, marschaller och glögg. Mindre fin var domarens utställning efter några glada skall från Birk när vi var på väg av plan. Jag trodde vi kommit ifrån det där i lydnaden, att få visa lite glädje mellan momenten eller som i det här fallet – efter att programmet var klart.

Så vi körde hem direkt därefter. Struntade i allt vad poäng och protokoll heter. Körde hem i yrande snö och efter 1,5 timme var vi hemma och öppnade dörren till valpar som varit ute, fått städat, lekt, ätit och allt det där. Som sovit en stund och nu var redo för en ny omgång.

Så vi gick ut och lekte i snön.

Och snön yrde ner och valparna yrde fram.

Man kan inte vara besviken, ledsen eller frustrerad med dessa små runt fötterna.