Hej Hippie-kullen

Så var de här!

Redan nästan en vecka gamla. De föddes på dygn 65 från första parningen. En hel dag och natt flåsade och bäddade Prima innan det var dags. På morgonen drog det igång och någon gång mitt på dagen var hon klar. En smidig valpning förutom två moderkakor som inte kom ut och gav oss lite huvudbry. Men efter att ha pratat med två olika veterinärer kände vi oss lugna och har haft koll på tempen sen dess. Inga tecken på infektion utan kroppen verkar ta hand om det på precis rätt sätt.

Detta är vår 8:e valpkull och de döps efter Hippie-tema. Det blev 7 små varav 5 pojkar och 2 flickor, alla pigga och starka.

Alla valpar är förresten sålda! En ska vi behålla inom kenneln och det är helt tack vare Primas matte Marianne med familj. Att få ihop livet med valp just nu går bara inte, men på sikt finns det ingen jag hellre vill ha valp efter än just Prima. Därför får lillan spendera sitt första år i Norge, tillsammans med sin mamma. Jag kan inte tänka mig en bättre start. Och sen hoppas jag få ta hem en frisk och träningsglad kompis att utvecklas vidare med.

Långsamma dagar

Ja, så dröjde det mellan inläggen här igen. Tänk, att när första kullen föddes hade jag varken facebook eller instagram. Jag körde en enkel hemsida och loggade in på datorn, laddade upp bilder genom en sladd från kameran och uppdaterade på så vis valpköparna och övriga intresserade. Nu finns det så mycket snabbare sätt att berätta om här och nu, jag är aktiv på facebooksidan, instagram, instagram stories. Spana in där om ni inte redan gjort det.

Någonstans finns det ändå ett värde av en hemsida. Av samlad information som inte är det där snabba. Men jag märker att uppdateringarna här på bloggen glöms av. Kanske får detta bli en plats för mer tänkvärda inlägg och för att samla mer information.

Hur som helst: Prima är hemma hos oss och vi räknar ned! Valparna borde komma närmsta dagarna eller senast någon gång nästa vecka.

Hon är stor och rund, men mår bra.

Dagarna innan valpning är alltid så speciella. Spända, men ack så långsamma…

 

Hurra!

Ultraljud bekräftade det vi redan anade – Prima är dräktig!

Det är dags för en kull med tema på bokstaven H och Marianne, Primas matte, kom med ett utmärkt förslag:

Hippies – Make love not war

Prima i grönt och hennes syskon i Danskullen

Vi hoppas, TROR och längtar!

Ja, vi tror allt att Prima är dräktig men än kan vi förstås inte veta helt hundra. Men 3 veckor har passerat, hon är lite extra gosig, lite svullen och har mått lite illa.

Jag längtar så efter henne, hon är min stora favorit efter Glimma – säkert för att jag ser så mycket av henne i just Prima. Det är speciellt för mig. 7 kullar har jag fött upp i jakten på hundar som är som min Gangster, men ett lätt jobb är det sannerligen inte. Prima är det närmaste jag kommit och nu bara hoppas jag att vi ska hitta en lösning så att vi kan behålla en tik, eller snarare få tillbaka en tik efter en tid. För just valp är lite knepigt just nu. Elda är rädd för valpar och jag börjar jobba igen efter mammaledigheten efter sommaren. Jag sätter min tilltro till en lite speciell lösning…

Kennellägret

Förra helgen hade vi kennelläger i Fjällnora. Vi inledde med jaktträning hos Lasse Johnsson (Höghedens kennel) på fredagen och hade sen lydnadskurs med Malou Ovsiannikow i Fjällnora både lördag och halva söndagen.

Det var några år sen vi bjöd in till kennelläger och vi har ju med tiden växt ur tidigare koncept där vi fixat både mat och träning. Den här gången hade vi med oss Lennon och ville ha ett smidigt upplägg. Är så glad för både instruktörer och färdig mat för det skapade tid och möjlighet att hinna prata mer med de som kom och såklart även se hundarna lite mer ordentligt.

Lydnadskursen var otroligt givande och bjöd på så mycket tankar, tips och pepp. Hundarna och förarna jobbade verkligen jättefint!

Ett urval av Annelies bilder från fredagen:

Prima ❤️ Flint

Kärlek vid första ögonkastet! Hurra!

Prima är nu parad med Top Flights Flying Flint! Nu väntar, hoppas och längtar vi efter valpar i juli med leverans i början av september!

Jag önskar uppdaterade intresseanmälningar från samtliga! Om jag redan hänvisat er vidare är det dock inte någon stor poäng att maila just nu då vi har många intressenter. Jag lägger ut om det blir ändringar på den fronten. Är du ny intressent läs gärna här först.

Valparna säljs till dig som vill arbeta med din hund och företrädesvis satsa på prov/tävling/jakt/tjänst.

Info till nya valpintressenter

Jag fick en fråga om hur processen går till hos oss just nu med valpintressenter. Tänkte dela svaret då det är en återkommande fråga.
Såhär gör vi just nu då många hör av sig:
1. Svarar på intresseanmälningar via mail (ni som söker upp mitt telefonnummer och smsar eller ringer kommer inte få svar då jag tydlig angett att det är mail som gäller för den första kontakten) och ger besked huruvida det är aktuellt att stå på valplista hos oss eller inte. Vissa har redan här fått ett ”löfte” om valp (förutsatt att allt går vägen). Det rör sig då om personer vi fått ett mycket bra intryck av, som vi kanske redan känner, som har väldigt mycket erfarenhet, höga ambitioner osv. Vissa kommer jag hänvisa bort direkt och det beror inte på att ni är dåliga köpare men jag kanske bedömer att det finns hem som kommer nyttja hundarna på ett bättre sätt.
2. Inväntar parningar och ber därefter om uppdaterade intresseanmälningar från de som tidigare fått positiva besked, dvs såna som vi i ett första urval kan tänka oss att prata mer med.
3. Sållar och ger besked om vilka som vi skriver upp på den slutliga intresselistan, denna håller vi på en rimlig nivå för en normal kull (vi brukar ha runt tio intressenter på den slutliga listan varav ca hälften på varje kön).
4. Efter valpning tar vi kontakt inom de närmsta två veckorna, ger valpbesked och bokar in besök.
Vi förbehåller oss rätten att handplocka valpköpare, det betyder att vi inte har en kö efter tid utan även går efter erfarenhet och ambitionsnivå. Får vi in en mycket ambitiös och kunnig valpköpare i ett senare skede kan denne ändå komma att prioriteras.
Jag föredrar kontakt via mail just nu då telefonsamtal lätt blir många och långa och det är mer tidskrävande och rörigt för mig att hantera än att ha allt samlat på samma ställe i mailen. När vi kommit lite längre fram i processen kommer jag givetvis vilja prata med er på telefon och även träffa er.
Vi är ingen storkennel som lever på vår hundverksamhet. Därför kommer det kanske skilja sig åt lite om du kontaktar oss eller någon annan uppfödare som enbart sysslar med sina hundar. Vi har en uppfödning vid sidan av våra vanliga jobb och bollar arbeten, familjeliv, relationer och andra intressen. Det finns begränsat med tid och vi vill spendera den klokt – på våra valpar för att kunna ge dem bästa möjliga start i livet och på våra tidigare köpare.

Jag får väldigt många mail av personer som inte alls uppfyller beskrivningen av vilka hem vi söker till våra hundar och det slukar otroligt mycket tid och energi att svara, därför har jag varit tvungen att begränsa och avgränsa mer nu mot tidigare. Låt mig nu inte skrämma iväg er som har ett genuint intresse för att arbeta med er hund, det är er vi faktiskt vill prata mer med!

Tid för hejdå och en härlig påsk

Förra veckan flyttade Gudakullen! På långfredagens morgon åkte den sista lilla tjejen. Vi städade ur valprummet lite snabbt, packade in oss i bilen och åkte för att lämna tillbaka Eira. Sen drog vi till Torsvi för lite påskledigt!

Vi har haft en underbar helg och kom hem igår. Nu är även hundgården grundligt städad, alla extra galler och grindar borta och… det är så tomt!

Men vi fick helt plötsligt oceaner av tid och frihet och vi får härliga uppdateringar, valparna verkar ha det så bra! Det ska bli så spännande att följa dem framöver.

För alla som undrar angående nästa kull: Prima har fortfarande inte börjat löpa! Jag uppdaterar så fort hon drar igång. Tyvärr är det ju såhär med tikar och deras löp, det går aldrig att helt säkert veta när det blir. Men det ändrar ingenting, vi parar henne oavsett när det blir och hoppas att det inte dröjer alltför länge (föredrar helt klart att ha valpar under årstider som tillåter mycket utetid).

Vi avslutar den här helgen med att fira Birk som blir 8 år idag! Grattis till hela Astridkullen, kennelns förstfödda och för alltid lite extra speciella!

Tid och valpar som springer

Jag uppdaterar dagligen på Facebook och Instagram men hemsidan har helt enkelt blivit en sådan plats som står åt sidan för de där mer snabba uppdateringarna i farten.

Nu är det bara två veckor till flytt (lite mindre för vissa som kommer på 8-veckorsdagen). Valparna är ute och röjer hela dagarna och jag är så glad för hundgården och hundhuset som möjliggör det! De går själva in i värmen när de är trötta.

Vi börjar lära känna dessa fem små och har börjat klura på var de ska få bo. Inte helt lätt med en jämn kull och än är de så små men lite tankar finns. Köparna har lite olika målsättningar, både inom jakt, bruks och lydnad. Det ska bli så roligt att följa dem!

Namnen är klara och våra grekiska gudar är Afrodite, Apollon, Ares, Athena och Triton. Faktiskt bara en slump att det blev så många på A.

2 veckor

Inatt blir småttingarna två veckor. De har börjat öppna ögonen och stapplar runt i lådan på vingliga ben. Den här första tiden har varit Eiras tid med dem. Vi plockar så lite som möjligt med dem. Lyfter dem bara då och då och kollar så allt är bra, sticker ner näsan och luktar lite, håller dem mot kinden och känner in den där mjuka, varma valpkroppen. Bäddar rent och låter dem sen mest vara ifred med varandra och med mammahund. Eira är en jättefin mamma och har återhämtat sig fint både efter dräktighet och valpning.

Den här första tiden är en tid för lugn och ro men snart blir det desto mer liv och rörelse. Jag hoppas så att vi får lite vårväder där sista veckorna innan de flyttar i mitten av april, så att de kan få vara ute lite mer. Vi har haft lite otur med löp under höst/vinter och då blir ju utemöjligheterna för valparna begränsade. Det är något särskilt att ha vår- och sommarvalpar som kan vara ute långa stunder.

Nu är alla valpar fördelade och det känns jättebra med alla köpare.

 

 

 

Abbe

Valparnas fina pappa Abbe (Aquaseer’s First Fighter)

I början av min avel sökte jag efter en enorm motor. Jag tränade i princip hela tiden och siktade högt. Glimma har alltid haft en oerhörd ork och lust till allt arbete, men tyvärr blev hon ibland låg i humöret i mer pressade situationer, tex tävlingar. Med åren har jag till slut förstått att det delvis var hormonellt och hade med hennes löpcykel att göra. Det har aldrig varit en fråga om intresse för arbetet i sig. Jag har lärt mig en hel del sedan den där första kullen och insett att mest inte alltid är bäst. Det finns många aspekter av hundar som ligger väldigt högt, inte minst i livet utanför träningen. Jag vill fortfarande att våra hundar ska ha det där lilla extra, en växel att lägga i när det behövs. Men till det behövs också en kontroll, en förmåga att ta in och bearbeta information, kommunikation och ta lärdom av erfarenheter.

Jag fick förmånen att ha Abbe ett dygn i Halland när det var dags för parningar och han har det där fina i att han ute kör järnet, springer fort och gärna, leker intensivt men också fint. Och trots en helt ny miljö, en ny person, en höglöpande tik och höns och får på gården – så blev han aldrig aldrig aldrig jobbig. Jag behövde aldrig påminna honom efter ett nej, ett lägg dig, ett gör si eller så. Och delvis, eller kanske till stor del, är det hans familjs förtjänst. Husse Adam som ger honom förutsättningar till att bli den där trevliga pojken – både genom regler men också genom tillräckligt mycket stimulans i form av jakter och apportering såväl som livet i vardagen. Men i det finns också Abbes egenskaper, det där som är han. Och det är en hund som har förmågan att ta in och lyssna när det behövs och som tar till sig utan att bli minsta illa berörd, men helt och fullt förstår! Och en hund som ligger alldeles för högt har sällan den förmågan. Det är en fin balans och inte helt lätt att hitta just det här. En hund med tillräckligt mycket motor, ja med mycket motor, men utan stress! Jag är så glad för att vi fick använda just honom till Eira och ser så fram emot att följa dessa valpar.

Eiras valpning

Tänk, att natten till igår föddes vår 7:e valpkull. Vi assisterade lite när första valpen kom men Eira visade snabbt att hon hade koll på läget. Jag fascineras så oerhört av deras starka instinkter, av det så väldigt naturliga i ett djurs födande. Denna gången hade vi med Malin som stundvis höll i kameran och det är så kul att ha dessa ögonblicksbilder att se tillbaka på.

Redan natten innan kände vi på oss att något var på gång. Eira hässjade lite och bäddade i lådan. På morgonen hade tempen dippat och som vanligt gick timmarna och dagen passerade över i kväll och så småningom också i natt och då, ja då liksom nästan alla andra gånger, var det dags. Vi satt där på golvet och pratade, jag och Malin. Hon hade kommit nån timme innan och vi hade precis bara konstaterat att nog skulle vi allt försöka vila lite åtminstone, för än verkade det inte riktigt vara dags, så satte krystvärkarna igång. Efter en timme var den första valpen ute. En flicka. Hannas flicka. Ja, för en av mina bästa och äldsta hundkompisar har önskat en tik och det var givet att om det så bara blev en enda, så skulle den gå till henne.

Sen flöt allt på väldigt bra. Stora, starka valpar föddes. Men så kom en liten en och han slank ut nästan helt utan kraft från värkar och så låg han där och jag kände direkt när jag tog honom i min hand att det här var inte bra. Han var så väldigt liten och helt utan liv. En liten ängel på inte ens 200 gram.

Men sen kom nya krystvärkar och inombords snurrade en ramsa att snälla rara gode gud låt den leva. Och det gjorde han! En stor valp föddes och så var de till slut 5 stycken syskon, 2 tikar och 3 hanar.

Foto: Malin Wijk

Den här valpningen blev  lite annorlunda för oss, för nu finns ju Lennon i vår familj. Att ha en bebis som vaknar väldigt ofta på nättaerna och helst av allt tröstas via amning var lite av en utmaning, för jag visste ju att just den här natten behövde jag ha allt mitt fokus på Eira och det som skedde i den där lådan. Men vet ni, det gick så bra. Jag kunde smita in i sovrummet och mata honom i en lugn stund och Aron vaggade honom därefter i selen.

Och så mitt i allt behövde Lennon en ny blöja och han skrek och skrek men sen vaknade han till lite mer ordentligt och blev tyst och blicken for runt i rummet. Sitt livs första valpning. Något väldigt speciellt.

DSC_1090

Nu ska vi landa lite i de här livets allra första dagar.