Eiras valpning

Tänk, att natten till igår föddes vår 7:e valpkull. Vi assisterade lite när första valpen kom men Eira visade snabbt att hon hade koll på läget. Jag fascineras så oerhört av deras starka instinkter, av det så väldigt naturliga i ett djurs födande. Denna gången hade vi med Malin som stundvis höll i kameran och det är så kul att ha dessa ögonblicksbilder att se tillbaka på.

Redan natten innan kände vi på oss att något var på gång. Eira hässjade lite och bäddade i lådan. På morgonen hade tempen dippat och som vanligt gick timmarna och dagen passerade över i kväll och så småningom också i natt och då, ja då liksom nästan alla andra gånger, var det dags. Vi satt där på golvet och pratade, jag och Malin. Hon hade kommit nån timme innan och vi hade precis bara konstaterat att nog skulle vi allt försöka vila lite åtminstone, för än verkade det inte riktigt vara dags, så satte krystvärkarna igång. Efter en timme var den första valpen ute. En flicka. Hannas flicka. Ja, för en av mina bästa och äldsta hundkompisar har önskat en tik och det var givet att om det så bara blev en enda, så skulle den gå till henne.

Sen flöt allt på väldigt bra. Stora, starka valpar föddes. Men så kom en liten en och han slank ut nästan helt utan kraft från värkar och så låg han där och jag kände direkt när jag tog honom i min hand att det här var inte bra. Han var så väldigt liten och helt utan liv. En liten ängel på inte ens 200 gram.

Men sen kom nya krystvärkar och inombords snurrade en ramsa att snälla rara gode gud låt den leva. Och det gjorde han! En stor valp föddes och så var de till slut 5 stycken syskon, 2 tikar och 3 hanar.

Foto: Malin Wijk

Den här valpningen blev  lite annorlunda för oss, för nu finns ju Lennon i vår familj. Att ha en bebis som vaknar väldigt ofta på nättaerna och helst av allt tröstas via amning var lite av en utmaning, för jag visste ju att just den här natten behövde jag ha allt mitt fokus på Eira och det som skedde i den där lådan. Men vet ni, det gick så bra. Jag kunde smita in i sovrummet och mata honom i en lugn stund och Aron vaggade honom därefter i selen.

Och så mitt i allt behövde Lennon en ny blöja och han skrek och skrek men sen vaknade han till lite mer ordentligt och blev tyst och blicken for runt i rummet. Sitt livs första valpning. Något väldigt speciellt.

DSC_1090

Nu ska vi landa lite i de här livets allra första dagar.


Lyckade parningar!

Eira och Abbe är parade!

Om allt går vägen har vi valpar runt vecka 7-8 och leverans i mitten av april.

Jag önskar nu uppdaterade intresseanmälningar från samtliga så jag vet vilka som är aktuella, skicka ett mail på emmaregberg@hotmail.com

Är du intresserad av en jaktgolden till tävling/prov, jakt eller tjänst är du välkommen att höra av dig.

Vi förväntar oss kvicka hundar med högt tempo men ett lättsamt sätt! Föräldrarna är givetvis friska och hälsoundersökta utan anmärkningar.

Vill du veta mer är du varmt välkommen att maila.

Vem är Eira?

Här kommer lite mer info från matte Malin om Eira:

Eira är en nätt liten tik på strax under 20 kg. Hon är alltid på strålande humör och låter sig inte nedslås av motgångar! Hon är väldigt lekfull och leker ingen med henne roar hon sig själv: ge henne en boll och en backe så håller hon sig sysselsatt hur länge som helst. Eira är kvick och snabb och älskar att ta i, rent fysiskt finns det nog inget stopp. Eira är trevlig med andra hundar och även med folk även om hon kan behöva lite hjälp i att finna lugnet för hon skulle nog helst krypa innanför skinnet på människor ibland. Hon vill gärna göra saker som hon själv vill, men är ändå en enkel hund att leva med i vardagen: hon har snabbt lärt sig att skvallra på vilt, lever med småbarn och är med mig på jobbet utan problem.

Eira har stor vattenpassion. Hon apporterar vilt och har ett mjukt grepp. Hon älskar mat och hackar tänderna när hon känner lukten av något smarrigt. Sammanfattningsvis en pigg hund som är positivt inställd till det mesta!

Genomfört BPH och 180,5 p i startklass lydnad


Eira är alltså ur vår Eldkull och jag har på många sätt känt att jag med dessa hundar hitta många delar som känns rätt och fått fram väldigt många fina bitar som jag gärna vill bevara och fortsätta på i mitt avelsarbete. Snabba, väldigt arbetsglada och lättmotiverade hundar men utan stress. Elda (Eiras helsyster) som vi har hemma är så lättsam som en jaktgolden bara kan blir. Eira har mer motor än Elda men när vi har haft henne och Filur hemma är det fortfarande knappt någon skillnad mot att ha bara våra egna tre, det blir inte jobbigare att ha fem hundar jämfört med tre vilket ju säger en hel del.

Som i alla fall har även solen fläckar och i detta fall blev det något sämre ledresultat i kullen än vad jag önskat. Trots det har Eira ett bra index och det betyder ju att det finns många andra friska individer i släkten. Jag har i mitt val av hane varit noggrann med detta och valt Abbe som kommer ur en oerhört ledfrisk släkt.

Eira är fortfarande ung och har därför inte hunnit tävla så mycket men hon jobbas i både apportering och lydnad och jag är övertygad om att Malin och hon kan prestera på båda fronter framöver!

Frågor är varmt välkomna för er som vill veta mer!

Är du intresserad av en jaktgolden att jobba med kan du maila mig på

emmaregberg@hotmail.com

Planerad valpkull 2019

Vi har förmånen att låna in Prima för ytterligare en kull. Vi kommer att para henne på nästa löp under våren -19 med planerad leverans till sommaren.

dsc_4690

Foto: Malin Wijk

Primas första kull är nu snart 9 månader och har visat stor arbetslust, mycket vilja och hög fart.

Prima kommer att paras med Top Flights Flying Flint som bor hos Bente i Norge.

Flint är en amerikansk, nätt hane med mycket motor. Han är givetvis helt frisk och fri från anmärkningar gällande ögon och leder. Hans tidigare avkommor är hälsoutvärderade med goda resultat.

Bente beskriver Flint såhär:

Flint er en meget sosial gutt, han elsker alt og alle. Han er veldig enkel å kontrollere, mye drive, myk men samtidig veldig samarbeidsvillig. Han er i mine øyne en drømme hund med mye style og attityde. Han har mye kamplyst og høy gjenstands interesse. Han er veldig fin med både varmt og kaldt vilt med godt, men mykt grep.

Foto: Synnøve Matre

MERITTER:

Lydighet: 2 x 1 pr. kl. 1, 3 x 1 pr. kl. 2

Norske Redningshunder

Bestått appell, feltsøk

Ferdselsprøve:

Bestått

B-Prøve

1. BK, 2.AK

WT Uoff: 95/100 BK

Läs mer om Flint HÄR

Kullens stamtavla:

Läs mer om Prima HÄR.


Är du intresserad av en jaktgolden att arbeta med är du välkommen att höra av dig på emmaregberg@hotmail.com

Vi prioriterar köpare efter ambitionsnivå och ser helst att det finns en satsning på jakt/apportering eller annan hundsport.

Sommar

Sommaren 2018, sommaren då Sverige brann. Vilken extrem värme och torka! Och vilken oerhört lång sommar. Vi har lugna veckor mestadels hemmavid. Det får bli så med en liten bebis. Är så glad över närheten till sjön och möjligheten för både två- och fyrbenta att bada dagligen. Det blir inte mycket hundträning just nu. Glimma är trött i värmen och Birk har varit halt. Han fick åka till landet och vara ensamhund med mina föräldrar. Det är svårt att bromsa honom tillräckligt när han är med de andra.

Elda är pigg och glad, hon känns faktiskt ganska opåverkad av värmen. När hon får leva såhär som de senaste veckorna, som en aktiv familjehund, märker jag ingenting av stelhet eller hälta på frambenen. Vi har kört lite korta sök på promenaderna emellanåt men det är också allt. Vi begränsar henne inget i övrigt och hon är väldigt aktiv i sig själv, roar sig på tomten, leker med hundkompisar, simmar, går långpromenader.

Vi får se om det blir någon skillnad när vi börjar träna lite smått igen. Jag har förlikat mig med tanken på att det inte blir någon stor tävlingssatsning med henne, men det vore kul om vi kunde starta lite WT och kanske åtminstone lägre klasser på prov. Vi får se helt enkelt.

Vi har också fått erbjudande att låna Prima för en till kull och det är jag så glad för. Prima har verkligen klivit rakt in i mitt hjärta och hon är en fantastisk hund och mamma. Vi ska börja kika lite mer efter hanhund. Denna kull kommer bli aktuell under våren -19 med trolig leverans innan sommaren.

Det kan också bli aktuellt för oss med en kull på Eldas syster nästa år, mer info om det när vi gjort ögonlysning och sett att allt är ok!

Ta hand om er i värmen och låt hundarna ta det lugnt de varma timmarna mitt på dagen!

8 veckor och tid för hejdå

Idag fyller författarkullen 8 veckor!

Deras födelse känns långt bort men ändå har tiden gått så snabbt.

Prima har varit en helt fantastisk mamma genom hela perioden och hon har gett sina valpar den bästa tänkbara starten i livet.

Igår var vi hos vår veterinär John-Filip för besiktning, vaccin och märkning. Allt gick fint!

Vi hann ta en sväng i parken utanför kliniken i solen och Tove, som var med mig, hann knäppa några bilder i farten. Vissa valpar var för snabba för kameran, men så är det ibland.

Det kommer bli tomt (men också rent och tyst) här hemma. Tid för leverans är tid för dubbla känslor, men jag vet hur efterlängtade dessa små är i sina nya hem.

Vi önskar er stort lycka till med dessa småttingar och allt ni tar er för! Låt dem jobba ordentligt som de arbetshundar de är. Satsa högt, nå långt!

8 små underverk

Igår kväll födde Prima 8 valpar! 5 flickor och 3 pojkar blev det. Allt har gått otroligt bra och Prima är en helt fantastisk mamma.

Jag uppdaterar löpande med bilder och filmklipp på Eldflammans sidor på Facebook och Instagram, följ oss gärna där.

Jag kontaktar er som står på listan allt eftersom när vi landat lite!

Röntgen

Delade med mig av den här på Facebooksidan och instagram men missade att lägga ut den här. Förra veckan åkte Aron med Prima till veterinären för en röntgen. Tyvärr fick vi inte speciellt bra bilder. Men minst 7 kunde de räkna till. Vi får se om det är alla eller om det gömmer sig någon mer därinne…

De stökar för fullt i magen och nu känner man tydliga rörelser.

En vecka kvar…


Vi har fullt med intressenter och tar inte emot fler just nu. Skulle det födas fler valpar eller att vi får en könsfördelning som möjliggör nya köpare så skriver jag ut det här. Håll lite koll om du är intresserad.


En blivande mammas blick

dsc_4795

Primas mage växer så mycket nu. Tyckte mig ana ett litet fladder i magen när jag klappade henne igår. Tempot sjunker såhär den sista tiden. Hon tar det lugnare. Något klokt och vacker ligger i hennes blick. Det är något speciellt med dräktiga tikar. Vi pratar om vad som ska ske, jag berättar för henne att hon ska bli mamma och att vi längtar så efter de små. Inatt sov hon hela natten i vår säng med magen i vädret.

I helgen ska vi ta fram valplådan, ge henne tid att boa in sig.

Det är drygt två veckor kvar och nästa onsdag är det dags för röntgen.

Fler bilder kommer, Malin har ett gäng i kameran som jag väntar på.

 

2017 och en del om vad året bjöd

Året som har gått har känts så oerhört långt och ändå gått så snabbt. Det känns som en evighet sedan vi bodde i Järfälla.

Precis i början av 2017 skrev vi papper på huset. Vår dröm. Som vi letat. Till slut var det bara där, ett litet gulligt hus på en stor tomt, omgiven av skog och berg, med gångavstånd till sjön och helt rimligt avstånd in till stan.

I mars flyttade vi och i samma veva bytte jag jobb och började på inte ett, utan två nya ställen. Resten av året har jag delat min tid mellan två arbetsplatser. Det har varit både roligt, omväxlande och lärorikt.

Vår första prioritering efter flytten blev att bygga en stor hundgård och den har varit en oerhörd tillgång i vår vardag.

Under våren höll jag jaktläger i Torsvi med ett gäng blandade ekipage. Det var fantastiskt roligt! Tanken är att ordna något liknande igen till våren.

Vi pysslade med huset men framför allt i trädgården och katten Ernst flyttade in. Han blev snabbt en självklar del av flocken!

Sommaren kom och den var grön och den var ljuv. Vi njöt enormt och jag och hundarna simmade i sjön så mycket vi hann. Vi konstaterade att vi efter flera års sökande äntligen kände oss hemma.

Att kämpa för det man vill ha är nyttigt och vi kände tacksamhet varje dag.

I juli blev Birk pappa igen, denna gång föddes fyra underbara små guldvalpar hos Pernilla ute på Värmdö.

Vi hade några träningsträffar med Eldflammor. Jag satsade mestadels på apporteringen med hundarna. Elda utvecklades bra och visade väldigt fina egenskaper i arbetet.

Elin och Bounce kom och hälsade på hela vägen från Karlskrona och vi hade några härliga sommardagar tillsammans.

I augusti startade flera Eldflammor på Goldenspecialen. Glimma fick ett förstapris i elitklass, vilken lycka! 9 år och så självklar, så duktig! Med Birk gick det desto sämre och jag konstaterade att det var en dålig idé att starta två hundar på samma dag.

Under sommaren blev det tydligt att Birk inte riktigt var sitt vanliga jag. Han undvek att simma långt och höll sig helst nära land. Vi tränade på ändå och startade på två jaktprov under september. Det första gick ganska bra men lite krångel på just vattnet drog ner priset. Vattenarbetet fortsatte att stöka för oss och jag grubblade… Nästa prov bröt jag då Birk inte alls ville gå ut på vattendirigeringen och jag åkte hem med en starkt växande känsla av att något inte riktigt stämde.

September var intensiv och det största som hände var lanseringen av min bok Gravidkraft, något som krävt mycket tid och jobb under året. Bokreleasen var fantastisk och det var så många som kom! Vi åkte hem med flera sopsäckar fulla med blommor och gåvor och hjärtat fullt till bredden.

Jag bestämde mig för att låta Birk få en ordentlig vila under hösten, men tränade så mycket jag hann med tjejerna.

I månadsskiftet september/oktober reste jag med en av mina äldsta vänner till Irland. Vi red, körde bil, upplevde fantastisk natur, små städer och njöt av Irlands publiv.

Jag kom hem, vi pysslade med det vi hann hemma, satte staket och väntade på Stellas löp och planerade för parning. En liten, liten knöl satte käppar i hjulet då den visade sig innehålla elaka celler. Vi blev så oroliga men Stella opererades och allt gick bra, hon friskförklarades kort därpå men valpplanerna ströks givetvis.

I oktober byggde vi, med hjälp av mina föräldrar, tak på delar av hundgården och isolerade hundhuset och ordnade värme och belysning. Vi planterade rosor och laddade för vinter, men längtade redan efter ljuset och sommaren.

Det hann inte gå lång tid innan Prima började löpa, långt tidigare än beräknat. I samma veva fick jag reda på att vi inte kunde använda hennes tilltänkta kavaljer Snap på grund av hälsoskäl. Det blev snabba beslut men jag frågade om vi fick använda Kvick som vi först planerat att para Stella med och är så glad att vi fick!

Vi hämtade Prima och Kvick och i november parade de sig gånger tre.

Jag fick reda på att jag blivit godkänd specialistfysioterapeut inom kvinnors hälsa efter 3 års fördjupad specialistutbildning. Vilken glädje!

Aron gick ner i tid under hösten och satsade mer på sin ölbryggning. Hundarna var glada för mer sällskap i veckorna.

Vi tingade en tikvalp hos Brunnefjälls kennel som vi bestämde oss för att placera hos Josefine. Ett steg närmare möjligheten till avel på hanar från vår egen kennel.

Birk fick akut smärta i svansen och vi åkte in med honom. Veterinären konstaterade att det var ett solklart fall av vattensvans men förbättringen uteblev trots att veckorna gick. Under tiden var han hängig, rörde sig inte rent i bakbenen och fick dessutom konstiga utslag över hela kroppen.

I december hämtade vi Brunnefjälls C Potta som fick namnet Gin, en helt fantastiskt liten tjej.

Strax innan jul besökte vi en specialist på Albano djursjukhus för Birks räkning och det visade sig att att han har hypotyreos och att vattensvansen i själva verket rörde sig om ländryggsbesvär. Fortsättning följer men nu är vi på helt rätt ställe och får fin hjälp.
Det är oerhört ledsamt att han inte mår bra men det känns samtidigt skönt med svar. Min magkänsla stämde.

Och nu mina vänner är det dan före dopparedan och vi är hos Arons familj för julfirande. Alla fyra hundar är med, såklart.

Tack för att ni kikar in här!

Vi önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott nytt år!

(Obligatorisk hundbild kommer imorgon, på självaste julafton!)