Planerad valpkull 2019

Vi har förmånen att låna in Prima för ytterligare en kull. Vi kommer att para henne på nästa löp under våren -19 med planerad leverans till sommaren.

dsc_4690

Foto: Malin Wijk

Primas första kull är nu snart 9 månader och har visat stor arbetslust, mycket vilja och hög fart.

Prima kommer att paras med Top Flights Flying Flint som bor hos Bente i Norge.

Flint är en amerikansk, nätt hane med mycket motor. Han är givetvis helt frisk och fri från anmärkningar gällande ögon och leder. Hans tidigare avkommor är hälsoutvärderade med goda resultat.

Bente beskriver Flint såhär:

Flint er en meget sosial gutt, han elsker alt og alle. Han er veldig enkel å kontrollere, mye drive, myk men samtidig veldig samarbeidsvillig. Han er i mine øyne en drømme hund med mye style og attityde. Han har mye kamplyst og høy gjenstands interesse. Han er veldig fin med både varmt og kaldt vilt med godt, men mykt grep.

Foto: Synnøve Matre

MERITTER:

Lydighet: 2 x 1 pr. kl. 1, 3 x 1 pr. kl. 2

Norske Redningshunder

Bestått appell, feltsøk

Ferdselsprøve:

Bestått

B-Prøve

1. BK, 2.AK

WT Uoff: 95/100 BK

Läs mer om Flint HÄR

Kullens stamtavla:

Läs mer om Prima HÄR.


Är du intresserad av en jaktgolden att arbeta med är du välkommen att höra av dig på emmaregberg@hotmail.com

Vi prioriterar köpare efter ambitionsnivå och ser helst att det finns en satsning på jakt/apportering eller annan hundsport.

Sommar

Sommaren 2018, sommaren då Sverige brann. Vilken extrem värme och torka! Och vilken oerhört lång sommar. Vi har lugna veckor mestadels hemmavid. Det får bli så med en liten bebis. Är så glad över närheten till sjön och möjligheten för både två- och fyrbenta att bada dagligen. Det blir inte mycket hundträning just nu. Glimma är trött i värmen och Birk har varit halt. Han fick åka till landet och vara ensamhund med mina föräldrar. Det är svårt att bromsa honom tillräckligt när han är med de andra.

Elda är pigg och glad, hon känns faktiskt ganska opåverkad av värmen. När hon får leva såhär som de senaste veckorna, som en aktiv familjehund, märker jag ingenting av stelhet eller hälta på frambenen. Vi har kört lite korta sök på promenaderna emellanåt men det är också allt. Vi begränsar henne inget i övrigt och hon är väldigt aktiv i sig själv, roar sig på tomten, leker med hundkompisar, simmar, går långpromenader.

Vi får se om det blir någon skillnad när vi börjar träna lite smått igen. Jag har förlikat mig med tanken på att det inte blir någon stor tävlingssatsning med henne, men det vore kul om vi kunde starta lite WT och kanske åtminstone lägre klasser på prov. Vi får se helt enkelt.

Vi har också fått erbjudande att låna Prima för en till kull och det är jag så glad för. Prima har verkligen klivit rakt in i mitt hjärta och hon är en fantastisk hund och mamma. Vi ska börja kika lite mer efter hanhund. Denna kull kommer bli aktuell under våren -19 med trolig leverans innan sommaren.

Det kan också bli aktuellt för oss med en kull på Eldas syster nästa år, mer info om det när vi gjort ögonlysning och sett att allt är ok!

Ta hand om er i värmen och låt hundarna ta det lugnt de varma timmarna mitt på dagen!

8 veckor och tid för hejdå

Idag fyller författarkullen 8 veckor!

Deras födelse känns långt bort men ändå har tiden gått så snabbt.

Prima har varit en helt fantastisk mamma genom hela perioden och hon har gett sina valpar den bästa tänkbara starten i livet.

Igår var vi hos vår veterinär John-Filip för besiktning, vaccin och märkning. Allt gick fint!

Vi hann ta en sväng i parken utanför kliniken i solen och Tove, som var med mig, hann knäppa några bilder i farten. Vissa valpar var för snabba för kameran, men så är det ibland.

Det kommer bli tomt (men också rent och tyst) här hemma. Tid för leverans är tid för dubbla känslor, men jag vet hur efterlängtade dessa små är i sina nya hem.

Vi önskar er stort lycka till med dessa småttingar och allt ni tar er för! Låt dem jobba ordentligt som de arbetshundar de är. Satsa högt, nå långt!

8 små underverk

Igår kväll födde Prima 8 valpar! 5 flickor och 3 pojkar blev det. Allt har gått otroligt bra och Prima är en helt fantastisk mamma.

Jag uppdaterar löpande med bilder och filmklipp på Eldflammans sidor på Facebook och Instagram, följ oss gärna där.

Jag kontaktar er som står på listan allt eftersom när vi landat lite!

Röntgen

Delade med mig av den här på Facebooksidan och instagram men missade att lägga ut den här. Förra veckan åkte Aron med Prima till veterinären för en röntgen. Tyvärr fick vi inte speciellt bra bilder. Men minst 7 kunde de räkna till. Vi får se om det är alla eller om det gömmer sig någon mer därinne…

De stökar för fullt i magen och nu känner man tydliga rörelser.

En vecka kvar…


Vi har fullt med intressenter och tar inte emot fler just nu. Skulle det födas fler valpar eller att vi får en könsfördelning som möjliggör nya köpare så skriver jag ut det här. Håll lite koll om du är intresserad.


En blivande mammas blick

dsc_4795

Primas mage växer så mycket nu. Tyckte mig ana ett litet fladder i magen när jag klappade henne igår. Tempot sjunker såhär den sista tiden. Hon tar det lugnare. Något klokt och vacker ligger i hennes blick. Det är något speciellt med dräktiga tikar. Vi pratar om vad som ska ske, jag berättar för henne att hon ska bli mamma och att vi längtar så efter de små. Inatt sov hon hela natten i vår säng med magen i vädret.

I helgen ska vi ta fram valplådan, ge henne tid att boa in sig.

Det är drygt två veckor kvar och nästa onsdag är det dags för röntgen.

Fler bilder kommer, Malin har ett gäng i kameran som jag väntar på.

 

2017 och en del om vad året bjöd

Året som har gått har känts så oerhört långt och ändå gått så snabbt. Det känns som en evighet sedan vi bodde i Järfälla.

Precis i början av 2017 skrev vi papper på huset. Vår dröm. Som vi letat. Till slut var det bara där, ett litet gulligt hus på en stor tomt, omgiven av skog och berg, med gångavstånd till sjön och helt rimligt avstånd in till stan.

I mars flyttade vi och i samma veva bytte jag jobb och började på inte ett, utan två nya ställen. Resten av året har jag delat min tid mellan två arbetsplatser. Det har varit både roligt, omväxlande och lärorikt.

Vår första prioritering efter flytten blev att bygga en stor hundgård och den har varit en oerhörd tillgång i vår vardag.

Under våren höll jag jaktläger i Torsvi med ett gäng blandade ekipage. Det var fantastiskt roligt! Tanken är att ordna något liknande igen till våren.

Vi pysslade med huset men framför allt i trädgården och katten Ernst flyttade in. Han blev snabbt en självklar del av flocken!

Sommaren kom och den var grön och den var ljuv. Vi njöt enormt och jag och hundarna simmade i sjön så mycket vi hann. Vi konstaterade att vi efter flera års sökande äntligen kände oss hemma.

Att kämpa för det man vill ha är nyttigt och vi kände tacksamhet varje dag.

I juli blev Birk pappa igen, denna gång föddes fyra underbara små guldvalpar hos Pernilla ute på Värmdö.

Vi hade några träningsträffar med Eldflammor. Jag satsade mestadels på apporteringen med hundarna. Elda utvecklades bra och visade väldigt fina egenskaper i arbetet.

Elin och Bounce kom och hälsade på hela vägen från Karlskrona och vi hade några härliga sommardagar tillsammans.

I augusti startade flera Eldflammor på Goldenspecialen. Glimma fick ett förstapris i elitklass, vilken lycka! 9 år och så självklar, så duktig! Med Birk gick det desto sämre och jag konstaterade att det var en dålig idé att starta två hundar på samma dag.

Under sommaren blev det tydligt att Birk inte riktigt var sitt vanliga jag. Han undvek att simma långt och höll sig helst nära land. Vi tränade på ändå och startade på två jaktprov under september. Det första gick ganska bra men lite krångel på just vattnet drog ner priset. Vattenarbetet fortsatte att stöka för oss och jag grubblade… Nästa prov bröt jag då Birk inte alls ville gå ut på vattendirigeringen och jag åkte hem med en starkt växande känsla av att något inte riktigt stämde.

September var intensiv och det största som hände var lanseringen av min bok Gravidkraft, något som krävt mycket tid och jobb under året. Bokreleasen var fantastisk och det var så många som kom! Vi åkte hem med flera sopsäckar fulla med blommor och gåvor och hjärtat fullt till bredden.

Jag bestämde mig för att låta Birk få en ordentlig vila under hösten, men tränade så mycket jag hann med tjejerna.

I månadsskiftet september/oktober reste jag med en av mina äldsta vänner till Irland. Vi red, körde bil, upplevde fantastisk natur, små städer och njöt av Irlands publiv.

Jag kom hem, vi pysslade med det vi hann hemma, satte staket och väntade på Stellas löp och planerade för parning. En liten, liten knöl satte käppar i hjulet då den visade sig innehålla elaka celler. Vi blev så oroliga men Stella opererades och allt gick bra, hon friskförklarades kort därpå men valpplanerna ströks givetvis.

I oktober byggde vi, med hjälp av mina föräldrar, tak på delar av hundgården och isolerade hundhuset och ordnade värme och belysning. Vi planterade rosor och laddade för vinter, men längtade redan efter ljuset och sommaren.

Det hann inte gå lång tid innan Prima började löpa, långt tidigare än beräknat. I samma veva fick jag reda på att vi inte kunde använda hennes tilltänkta kavaljer Snap på grund av hälsoskäl. Det blev snabba beslut men jag frågade om vi fick använda Kvick som vi först planerat att para Stella med och är så glad att vi fick!

Vi hämtade Prima och Kvick och i november parade de sig gånger tre.

Jag fick reda på att jag blivit godkänd specialistfysioterapeut inom kvinnors hälsa efter 3 års fördjupad specialistutbildning. Vilken glädje!

Aron gick ner i tid under hösten och satsade mer på sin ölbryggning. Hundarna var glada för mer sällskap i veckorna.

Vi tingade en tikvalp hos Brunnefjälls kennel som vi bestämde oss för att placera hos Josefine. Ett steg närmare möjligheten till avel på hanar från vår egen kennel.

Birk fick akut smärta i svansen och vi åkte in med honom. Veterinären konstaterade att det var ett solklart fall av vattensvans men förbättringen uteblev trots att veckorna gick. Under tiden var han hängig, rörde sig inte rent i bakbenen och fick dessutom konstiga utslag över hela kroppen.

I december hämtade vi Brunnefjälls C Potta som fick namnet Gin, en helt fantastiskt liten tjej.

Strax innan jul besökte vi en specialist på Albano djursjukhus för Birks räkning och det visade sig att att han har hypotyreos och att vattensvansen i själva verket rörde sig om ländryggsbesvär. Fortsättning följer men nu är vi på helt rätt ställe och får fin hjälp.
Det är oerhört ledsamt att han inte mår bra men det känns samtidigt skönt med svar. Min magkänsla stämde.

Och nu mina vänner är det dan före dopparedan och vi är hos Arons familj för julfirande. Alla fyra hundar är med, såklart.

Tack för att ni kikar in här!

Vi önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott nytt år!

(Obligatorisk hundbild kommer imorgon, på självaste julafton!)

Första advent

Idag är det första advent och det betyder nästan två veckor sedan parning.
Vi märker inget på Prima ännu, men under de närmsta veckorna borde vi kunna ana tecken om hon är dräktig. Vi håller tummarna helt enkelt! Vi börjar landa i lite rutiner med alla hundarna ihop och det känns som helt rätt beslut att hon fick vara kvar här.

Veckan som passerar har varit rätt tråkig för både mig och hundarna. Jag har varit helt sänkt i sjukdom och Birk fick sitt livs första tillstånd av vattensvans. Han slutade äta, låg mestadels ner och sänkte hela bakdelen. En sväng till veterinären fick det bli då jag först var rädd att det var hans rygg som bråkade. Veterinären var toppen, kände genom honom ordentligt och kunde, liksom jag, konstatera att han har en viss retbarhet i ryggen och i tassarna men att det denna gång helt klart var svansen som var boven. Vi pratade lite om sommaren som var och Birks ovilja att simma. Under hösten har han fått vara aktiv men vi har inte tränat och jag tycker att han verkar må bättre nu (bortsett svansen). Till våren blir min fina pojke 7 år och visst smärtar det att inse att hans kropp kanske inte är helt hundra men så som han rusat fram genom livet är jag inte helt förvånad.

Vi hanterar det så gott vi kan. Försöker att inte ha honom liggandes i bilen, kör inte så hård träning och har numer ett uppvärmt hundhus som de kan vara i när de är i hundgården under dagarna. Jag ska köpa ett nytt täcke till honom den här vintern.

Min barnsliga pojke med det stora hjärtat. Högt älskad och älskar högt tillbaka, det gör han. Han är en oerhört snäll kille och en väldigt lojal kompis. Alla borde ha en gyllene vän, så är det bara.

Idag var vi ute med hela flocken på en långtur i skogen och körde lite bollsök.
Lyckan med boll i mun i leriga hundars ögon går inte att ta miste på.

Hoppas ni alla haft en fin första advent!

Prima och Kvick

3 parningar fick kärleksparet till innan höglöpet var förbi. Nu hoppas vi på valpar i vinter.

Att få låna hem båda hundarna såhär har varit väldigt värdefullt, både för dem som i lugn och ro får bekanta sig med varandra och ta den tid de behöver för uppvaktning och parning, men också för oss. Jag får en mycket tydligare uppfattning om båda individerna och får se dem i många olika situationer. Kvick är en oerhört enkel kille. Han har anpassat sig så bra, boat in sig och kommit väl till ro både inne och ute i hundgården på dagarna. Han fungerar så bra med våra tjejer. På lördag åker jag och lämnar tillbaka honom i Karlskrona. Tack Pernilla för att vi fick låna hem din fina kille!

Prima är go och glad, hon är väldigt fartig och tar i för fullt i allt hon gör. Hon påminner en del om Glimma, men har högre intensitet i vardagen. Hon har väldigt fina sociala egenskaper, är väldigt gosig och vill gärna hålla runt våra händer/armar precis som sin mamma. Hon och Elda har funnit varandra och leker jättefint. Hon känns väldigt trygg och orädd i allt hon tar sig för. Vi har bestämt att hon blir kvar här tills vi ser om hon är dräktig och i så fall hela perioden. Det ska bli kul att få chans att jobba lite mer med henne och så får hon landa ordentligt med oss och i våra rutiner. Tack Marianne för förtroendet!

Är du intresserad av valp/står på listan och vill träffa Prima – hör av dig!

Jag förväntar mig fartiga, arbetsamma och sociala valpar. Det finns eventuellt möjlighet för oss att ta in ytterligare någon intressent. Hör av dig på emmaregberg@hotmail.com om du är intresserad. Vi säljer enbart för arbete, jakt, tjänst eller tävling.

 

 

 

 

PRIMA LÖPER!

Den här hösten blev ingenting som planerat men det blir bra ändå. Vi fick ställa in Stellas kull pga hälsoskäl och såg istället fram emot valpar efter Prima till våren/sommaren.

Förvåningen när Prima drog igång löp häromdagen var därför rätt stor. I samma veva fick vi veta att hennes tilltänkta kavaljer just nu tyvärr inte är tillgänglig för avel. Men tur i oturen hade vi ju en trevlig hane i tankarna. Jag hörde genast av mig till Pernilla som har Kvick.

Prima kommer nu alltså att paras med Indragårdens Kvick och jag känner mig mer än nöjd. Kvick är en fantastisk hane och jag hoppades få in honom på ett eller annat sätt. Jag är glad att det blev redan nu. Tack Pernilla för förtroendet!

Vi tar inte emot nya intressenter just nu men ni som stod på intresselista för Primas valpar får gärna höra av er om hur ni vill göra. Vi kan höras mer efter parningsvecka. Vi kommer att ta hem båda hundarna så de får bo ihop.

Håll nu tummarna för att allt går vägen!

Och enormt tack till Marianne med familj som låter oss låna in Prima för en kull. Jag är så glad för det, Glimmas sistfödda dotter och en helt underbar liten tjej.

Nu ska vi ”bara” rodda hem Prima från Norge och Kvick från Blekinge.

Har vi någon bekant därute som kör någon av dessa sträckor och kan tänka sig ta med en hund på vägen, hör gärna av er!

5 ÅR!

HURRA! Idag blir Beatleskullen 5 år. Jag minns så väl den natten. Glimma kröp/ålade/pressade sig in under sängen med sin stora mage, precis som inför första valpningen. På morgonen/förmiddagen föddes de. 7 ljuvliga små.

Glimma hade börjat löpa flera månader tidigare än beräknat. Jag satt och tittade på hanar i andra länder men helt plötsligt blev det bråttom. Jag mailade Malin. Vi bytte tankar. Vågar vi, ska vi, blir det bra? Båda hundarna behövde ny ögonlysning och Malin bodde i Leksand. Jag åkte och hämtade Filur en dag efter jobbet, sträckkörde fram och tillbaka. Ringde runt djursjukhusen i hela Stockholm för att få ögonlysningstider. Traskade in med löpande tik och förälskad hane. Friska ögon och vi åkte hem. Filur och Glimma gjorde det bra, drygt två månader senare föddes 7 små.

mammapappahund