Det här är Gin!
Tror inte jag visat upp henne ordentligt här. Hon ska såklart få en egen sida också så småningom.
Gin är vårt nytillskott i kenneln. Vi köpte henne från Linus/Brunnefjälls kennel i Jämtland men hon bor hos Josefine och Johan. Vi får se om hon i framtiden kan bli en lämplig mamma här hos oss i kenneln.
Primas mage växer så mycket nu. Tyckte mig ana ett litet fladder i magen när jag klappade henne igår. Tempot sjunker såhär den sista tiden. Hon tar det lugnare. Något klokt och vacker ligger i hennes blick. Det är något speciellt med dräktiga tikar. Vi pratar om vad som ska ske, jag berättar för henne att hon ska bli mamma och att vi längtar så efter de små. Inatt sov hon hela natten i vår säng med magen i vädret.
I helgen ska vi ta fram valplådan, ge henne tid att boa in sig.
Det är drygt två veckor kvar och nästa onsdag är det dags för röntgen.
Fler bilder kommer, Malin har ett gäng i kameran som jag väntar på.
Det är tonårens tid. Spralliga, långa ben, lång hals och spretig päls på tillväxt. Men ändå. Så vacker. Inifrån och ut.
Året som har gått har känts så oerhört långt och ändå gått så snabbt. Det känns som en evighet sedan vi bodde i Järfälla.
Precis i början av 2017 skrev vi papper på huset. Vår dröm. Som vi letat. Till slut var det bara där, ett litet gulligt hus på en stor tomt, omgiven av skog och berg, med gångavstånd till sjön och helt rimligt avstånd in till stan.
I mars flyttade vi och i samma veva bytte jag jobb och började på inte ett, utan två nya ställen. Resten av året har jag delat min tid mellan två arbetsplatser. Det har varit både roligt, omväxlande och lärorikt.
Vår första prioritering efter flytten blev att bygga en stor hundgård och den har varit en oerhörd tillgång i vår vardag.
Under våren höll jag jaktläger i Torsvi med ett gäng blandade ekipage. Det var fantastiskt roligt! Tanken är att ordna något liknande igen till våren.
Vi pysslade med huset men framför allt i trädgården och katten Ernst flyttade in. Han blev snabbt en självklar del av flocken!
Sommaren kom och den var grön och den var ljuv. Vi njöt enormt och jag och hundarna simmade i sjön så mycket vi hann. Vi konstaterade att vi efter flera års sökande äntligen kände oss hemma.
Att kämpa för det man vill ha är nyttigt och vi kände tacksamhet varje dag.
I juli blev Birk pappa igen, denna gång föddes fyra underbara små guldvalpar hos Pernilla ute på Värmdö.
Vi hade några träningsträffar med Eldflammor. Jag satsade mestadels på apporteringen med hundarna. Elda utvecklades bra och visade väldigt fina egenskaper i arbetet.
Elin och Bounce kom och hälsade på hela vägen från Karlskrona och vi hade några härliga sommardagar tillsammans.
I augusti startade flera Eldflammor på Goldenspecialen. Glimma fick ett förstapris i elitklass, vilken lycka! 9 år och så självklar, så duktig! Med Birk gick det desto sämre och jag konstaterade att det var en dålig idé att starta två hundar på samma dag.
Under sommaren blev det tydligt att Birk inte riktigt var sitt vanliga jag. Han undvek att simma långt och höll sig helst nära land. Vi tränade på ändå och startade på två jaktprov under september. Det första gick ganska bra men lite krångel på just vattnet drog ner priset. Vattenarbetet fortsatte att stöka för oss och jag grubblade… Nästa prov bröt jag då Birk inte alls ville gå ut på vattendirigeringen och jag åkte hem med en starkt växande känsla av att något inte riktigt stämde.
September var intensiv och det största som hände var lanseringen av min bok Gravidkraft, något som krävt mycket tid och jobb under året. Bokreleasen var fantastisk och det var så många som kom! Vi åkte hem med flera sopsäckar fulla med blommor och gåvor och hjärtat fullt till bredden.
Jag bestämde mig för att låta Birk få en ordentlig vila under hösten, men tränade så mycket jag hann med tjejerna.
I månadsskiftet september/oktober reste jag med en av mina äldsta vänner till Irland. Vi red, körde bil, upplevde fantastisk natur, små städer och njöt av Irlands publiv.
Jag kom hem, vi pysslade med det vi hann hemma, satte staket och väntade på Stellas löp och planerade för parning. En liten, liten knöl satte käppar i hjulet då den visade sig innehålla elaka celler. Vi blev så oroliga men Stella opererades och allt gick bra, hon friskförklarades kort därpå men valpplanerna ströks givetvis.
I oktober byggde vi, med hjälp av mina föräldrar, tak på delar av hundgården och isolerade hundhuset och ordnade värme och belysning. Vi planterade rosor och laddade för vinter, men längtade redan efter ljuset och sommaren.
Det hann inte gå lång tid innan Prima började löpa, långt tidigare än beräknat. I samma veva fick jag reda på att vi inte kunde använda hennes tilltänkta kavaljer Snap på grund av hälsoskäl. Det blev snabba beslut men jag frågade om vi fick använda Kvick som vi först planerat att para Stella med och är så glad att vi fick!
Vi hämtade Prima och Kvick och i november parade de sig gånger tre.
Jag fick reda på att jag blivit godkänd specialistfysioterapeut inom kvinnors hälsa efter 3 års fördjupad specialistutbildning. Vilken glädje!
Aron gick ner i tid under hösten och satsade mer på sin ölbryggning. Hundarna var glada för mer sällskap i veckorna.
Vi tingade en tikvalp hos Brunnefjälls kennel som vi bestämde oss för att placera hos Josefine. Ett steg närmare möjligheten till avel på hanar från vår egen kennel.
Birk fick akut smärta i svansen och vi åkte in med honom. Veterinären konstaterade att det var ett solklart fall av vattensvans men förbättringen uteblev trots att veckorna gick. Under tiden var han hängig, rörde sig inte rent i bakbenen och fick dessutom konstiga utslag över hela kroppen.
I december hämtade vi Brunnefjälls C Potta som fick namnet Gin, en helt fantastiskt liten tjej.
Strax innan jul besökte vi en specialist på Albano djursjukhus för Birks räkning och det visade sig att att han har hypotyreos och att vattensvansen i själva verket rörde sig om ländryggsbesvär. Fortsättning följer men nu är vi på helt rätt ställe och får fin hjälp.
Det är oerhört ledsamt att han inte mår bra men det känns samtidigt skönt med svar. Min magkänsla stämde.
Och nu mina vänner är det dan före dopparedan och vi är hos Arons familj för julfirande. Alla fyra hundar är med, såklart.
Tack för att ni kikar in här!
Vi önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott nytt år!
(Obligatorisk hundbild kommer imorgon, på självaste julafton!)
Idag är det första advent och det betyder nästan två veckor sedan parning.
Vi märker inget på Prima ännu, men under de närmsta veckorna borde vi kunna ana tecken om hon är dräktig. Vi håller tummarna helt enkelt! Vi börjar landa i lite rutiner med alla hundarna ihop och det känns som helt rätt beslut att hon fick vara kvar här.
Veckan som passerar har varit rätt tråkig för både mig och hundarna. Jag har varit helt sänkt i sjukdom och Birk fick sitt livs första tillstånd av vattensvans. Han slutade äta, låg mestadels ner och sänkte hela bakdelen. En sväng till veterinären fick det bli då jag först var rädd att det var hans rygg som bråkade. Veterinären var toppen, kände genom honom ordentligt och kunde, liksom jag, konstatera att han har en viss retbarhet i ryggen och i tassarna men att det denna gång helt klart var svansen som var boven. Vi pratade lite om sommaren som var och Birks ovilja att simma. Under hösten har han fått vara aktiv men vi har inte tränat och jag tycker att han verkar må bättre nu (bortsett svansen). Till våren blir min fina pojke 7 år och visst smärtar det att inse att hans kropp kanske inte är helt hundra men så som han rusat fram genom livet är jag inte helt förvånad.
Vi hanterar det så gott vi kan. Försöker att inte ha honom liggandes i bilen, kör inte så hård träning och har numer ett uppvärmt hundhus som de kan vara i när de är i hundgården under dagarna. Jag ska köpa ett nytt täcke till honom den här vintern.
Min barnsliga pojke med det stora hjärtat. Högt älskad och älskar högt tillbaka, det gör han. Han är en oerhört snäll kille och en väldigt lojal kompis. Alla borde ha en gyllene vän, så är det bara.
Idag var vi ute med hela flocken på en långtur i skogen och körde lite bollsök.
Lyckan med boll i mun i leriga hundars ögon går inte att ta miste på.
Hoppas ni alla haft en fin första advent!
3 parningar fick kärleksparet till innan höglöpet var förbi. Nu hoppas vi på valpar i vinter.
Att få låna hem båda hundarna såhär har varit väldigt värdefullt, både för dem som i lugn och ro får bekanta sig med varandra och ta den tid de behöver för uppvaktning och parning, men också för oss. Jag får en mycket tydligare uppfattning om båda individerna och får se dem i många olika situationer. Kvick är en oerhört enkel kille. Han har anpassat sig så bra, boat in sig och kommit väl till ro både inne och ute i hundgården på dagarna. Han fungerar så bra med våra tjejer. På lördag åker jag och lämnar tillbaka honom i Karlskrona. Tack Pernilla för att vi fick låna hem din fina kille!
Prima är go och glad, hon är väldigt fartig och tar i för fullt i allt hon gör. Hon påminner en del om Glimma, men har högre intensitet i vardagen. Hon har väldigt fina sociala egenskaper, är väldigt gosig och vill gärna hålla runt våra händer/armar precis som sin mamma. Hon och Elda har funnit varandra och leker jättefint. Hon känns väldigt trygg och orädd i allt hon tar sig för. Vi har bestämt att hon blir kvar här tills vi ser om hon är dräktig och i så fall hela perioden. Det ska bli kul att få chans att jobba lite mer med henne och så får hon landa ordentligt med oss och i våra rutiner. Tack Marianne för förtroendet!
Är du intresserad av valp/står på listan och vill träffa Prima – hör av dig!
Jag förväntar mig fartiga, arbetsamma och sociala valpar. Det finns eventuellt möjlighet för oss att ta in ytterligare någon intressent. Hör av dig på emmaregberg@hotmail.com om du är intresserad. Vi säljer enbart för arbete, jakt, tjänst eller tävling.
Den här hösten blev ingenting som planerat men det blir bra ändå. Vi fick ställa in Stellas kull pga hälsoskäl och såg istället fram emot valpar efter Prima till våren/sommaren.
Förvåningen när Prima drog igång löp häromdagen var därför rätt stor. I samma veva fick vi veta att hennes tilltänkta kavaljer just nu tyvärr inte är tillgänglig för avel. Men tur i oturen hade vi ju en trevlig hane i tankarna. Jag hörde genast av mig till Pernilla som har Kvick.
Prima kommer nu alltså att paras med Indragårdens Kvick och jag känner mig mer än nöjd. Kvick är en fantastisk hane och jag hoppades få in honom på ett eller annat sätt. Jag är glad att det blev redan nu. Tack Pernilla för förtroendet!
Vi tar inte emot nya intressenter just nu men ni som stod på intresselista för Primas valpar får gärna höra av er om hur ni vill göra. Vi kan höras mer efter parningsvecka. Vi kommer att ta hem båda hundarna så de får bo ihop.
Håll nu tummarna för att allt går vägen!
Och enormt tack till Marianne med familj som låter oss låna in Prima för en kull. Jag är så glad för det, Glimmas sistfödda dotter och en helt underbar liten tjej.
Nu ska vi ”bara” rodda hem Prima från Norge och Kvick från Blekinge.
Har vi någon bekant därute som kör någon av dessa sträckor och kan tänka sig ta med en hund på vägen, hör gärna av er!
HURRA! Idag blir Beatleskullen 5 år. Jag minns så väl den natten. Glimma kröp/ålade/pressade sig in under sängen med sin stora mage, precis som inför första valpningen. På morgonen/förmiddagen föddes de. 7 ljuvliga små.
Glimma hade börjat löpa flera månader tidigare än beräknat. Jag satt och tittade på hanar i andra länder men helt plötsligt blev det bråttom. Jag mailade Malin. Vi bytte tankar. Vågar vi, ska vi, blir det bra? Båda hundarna behövde ny ögonlysning och Malin bodde i Leksand. Jag åkte och hämtade Filur en dag efter jobbet, sträckkörde fram och tillbaka. Ringde runt djursjukhusen i hela Stockholm för att få ögonlysningstider. Traskade in med löpande tik och förälskad hane. Friska ögon och vi åkte hem. Filur och Glimma gjorde det bra, drygt två månader senare föddes 7 små.
Idag är det Eldkullens dag! För ett år sedan idag födde Stella 8 ljuvliga små valpar.
Grattis hela gänget! Vi tänker på er och hoppas er dag varit härlig! Jag vet att era familjer är så innerligt glada för er.
Och Elda, vår Elda. Ett helt år. Fortfarande barnslig, lillungen i flocken. Men börjar bli stor nu.
Tänk att hjärtat växer för varje hund, att det inte finns någon gräns. Varje enskild individ, så högt och stort älskad!
Alla borde ha en gyllene vän!
Såhär i planeringstider för kullar rasar det in mail i min inkorg. En förmån, sannerligen. Ni får gärna maila mig, jag försöker svara så snabbt jag kan. Jag svarar gärna på frågor men en hel del info finns också här på hemsidan. Klicka gärna runt lite och se om ni kan få svar på era frågor via inläggen här först. Kolla till exempel kategorierna avel och frågor och svar.
Här kommer lite upprepning för er som nyligen hittat hit:
Efter träningen igår satte jag mig med Linda och hundflickorna i bilen för en tur till Marma skjutfält, som ligger utanför Tierp. Där träffade vi Stellas tilltänkta kavaljer, som är där med sin matte Pernilla under två veckor.
Jag blev inte besviken och fick inga direkta överraskningar, jag upplevde Kvick precis som Pernilla beskrivit honom. En kraftfull och härlig hane.
Ni kan läsa mer om Kvick och kombinationen under fliken Planerade valpkullar.
Nu önskar jag uppdaterade intresseanmälningar från samtliga intressenter! Maila på emmaregberg@hotmail.com
Är du nytillkommen intressent får du givetvis gärna höra av dig men beakta följande: vi har många intressenter och säljer enbart valp till personer som vill satsa på jakt, tjänstehundsverksamhet, prov eller tävling. Siktar du väldigt högt ser vi gärna att du hör av dig.
Nu håller vi tummarna för att allt går vägen så att vi får välkomna kennelns 6:e kull i vinter!
Vi har bestämt oss för att para Prima med Snap, Solsvingens Cosmos.
Snap bor i Norge, är 2 år gammal och har 1:a pris i lydnadsklass 1 och 2 samt godkänt kvalificeringsprov i jakt. Han är BPH-beskriven, givetvis friröntgad (HD A, ED ua) och ögonlyst utan anmärkning.
Såhär beskriver hans matte Miriam honom:
Snap har naturlig veldig god avknapp, men alltid på og gir det han har når han skal. Typen som gjerne tenker før han handler, og da utfører med 100%. Et veldig stabilt og godt hodet. Svær vennlig mot alt av dyr og mennesker.
Han er veldig sosial, svært glad i mennesker og hunder. Aldri opplevd han usikker på noe vis til hverken mennesker eller hunder. Men er han på jobb så er han som regel på jobb, det er ikke sånn at han er oversosial til en hver tid.
Han har et veldig godt språk som regel med andre hunder.
Jeg vil si han har en god utholdenhet. På jakt og f.eks trekk foran sykkel presser han seg helt til du sier stopp. ALDRI opplevd at han har sluttet å gi uansett hvor sliten han er der.
Konsentrasjonen har jeg ingenting å si på. Han er ikke særlig störningskänslig. Han er mer slik at f.eks når han kommer inn på stevneplassen så ser han seg rundt en gang og så er han ferdig. Tror aldri jeg har opplevd at han blir forstyrret av noe på trening, med mindre det har vært slik at vi har kastet baller og leker for å overtrene, men han tar det veldig naturlig og. Fra allerede 9uker var han en hund som valgte plass og trene med meg fremfor det meste annet.
Han har ikke vært mye borti vilt på jakt. Han har aldri nølt på å løfte opp viltet og apportere det, og i munn har han holdt det med et forsiktig men fast grep.
Snap er også ganske selvstendig. Han jobber like gjerne på egenhånd langt unna meg som han jobber ved meg. Går han løs så har han stor radius og er ikke redd for å komme langt vekk, men til gjengjeld veldig enkel i lydigheten så han er ganske lett å styre. Slik jeg trener hund så skal han jobbe mye selvstendig og komme frem til ting selv, og dette elsker han og ligger helt naturlig for han.
Prima förväntas löpa under våren -18. Ni kan läsa mer om Prima under fliken planerade kullar.
Den här månaden fyllde världens bästa Gangster-Glimma 9 år, jag glömde att uppmärksamma det här på hemsidan men hon fick många grattishälsningar på andra sociala medier. Och idag blir Birk och alla hans syskon 6 år! Eldflammans förstfödda!
Grattis till er alla!
Och med det tar vi en liten tur längs memory lane, följ med!
Glimma och Odin, valparna föds. Filur kom och gästspelade två veckor och Fiddeli var fortfarande en del av flocken. Vädret var fantastiskt, våren varm. Vi hade ingen ordentlig valphage utan byggde av kompostgaller. Golvet var täckt med vaxduk. Allt var på försök, men det var fantastiskt. Första kullen, Eldflammans början. Tänk vad bra det gick ändå.
Igår träffades vi ett gäng för att prata ikapp och träna lite.
Vi hade en blandning av vuxna hundar och valpar med oss. Vi pratade lite om hur man grundar apporteringen och hur man förhåller sig till hundar som tänder mycket på situationen.
Jag hoppas att ni som var med förstod hur jag menade i mina resonemang men här kommer lite om det för er som inte var med.
Jag tycker att det är viktigt att även i apporteringen tänka färdigheter och egenskaper och förstå skillnaden. Jag tror inte på att enbart lägga locket på en kokande hund, utan snarare hitta ett verktyg som agerar ventil. Jag jobbar mycket med koncentrationskrävande moment i markeringssammanhang. Jag tycker inte att vi ska låta bli att kasta markeringar och inte heller låta bli att träna i grupp. Specifitetsprincipen som vi talar om när det gäller människor är lika aktuell för hundar. Man blir bra på det man tränar!
Vi måste alltså utsätta oss för det som är svårt för att bli bra på det. Vi måste öva.
Däremot tror jag på att ha en plan! Gå inte ut på gruppträning med en hund som är väldigt het utan att ha tänkt ut hur du ska agera om det kokar över.
Med Birk började jag med en tennisboll, synlig. Den skickade jag bak på antingen som belöning eller som distraktion för att ta ner honom till rätt nivå när vi jobbade med markeringar och han skulle vara passiv. Jag märkte ganska fort att om den låg svårt, där han behövde jobba lite mer för att finna den så kom han in i en ännu bättre sinnesstämning.
Det gällde även själva markeringarna. För lätta = frustration i stadgan. Våga göra det lite svårt för din hund, det kan också skapa mer koncentration. Jobba med dubbla, trippla tidigt. Jobba med ljudmarkeringar.
Idag använder jag antingen omvänt lockande eller dirigering som vår ventil. Antingen till känt område, eller okänt. Jag kan också lägga på ett riktat sök. Det spelar mindre roll vad ventilen är, men jag har byggt in vetskapen om att den är där. Det kan jag utnyttja i alla situationer, även på prov. Det är en färdighetsträning. Jag måste lära hunden att ett visst stimuli kan innebära annat än att bara springa. Därför måste jag öva och försöka bli duktig på att se när jag behöver använda min ventil. Helst lite innan det kokar över, så jag slipper städa för mycket.
Det handlar någonstans om att lära hunden att växla mellan känslor. Mellan intensitet. Det är vårt jobb att lära dem det, för det är vår träning som tänder dem. Det finns många sätt att få hunden att gå in i fokus. Det kan vara omvänt lockande, en boll mellan tassarna, en godis på näsan, hakan i backen, eller fokus på en annan uppgift som är något svårare eller krävande än den vi laddar mot, exempelvis ett målområde.
Vi pratade också om att man kan jobba mot ett stimuli och använda det fysiska avståendes som referens för känslan. Vi testade inte detta igår men jag tänker att det är en bra övning för nästa gång. Det handlar om att hitta rätt tidpunkt för att bryta tändning mot koncentration och att utöka retningarnas grad och styrka och närheten till dem innan man behöver bryta/ skifta.
Jag tycker det här är intressant och när det brister är det ofta det som gör att känslan av lyckande faller. Analysera din hunds sinnesstämning och förekom känslor som inte gagnar er i ert arbete.
Sen måste vi någonstans skapa respekt för uppgiften och där kommer ett visst mått av krav in. Jag tror inte vi kan arbeta med såhär tändande uppgifter utan någon form av tydlighet gällande vad som är rätt och vad som också är fel. Men jag kommer aldrig tycka att det är en bra idé att slå dummies i huvudet på en het hund. Vad skapar man för känsla då?
Om målet är en lugn hund kanske vi aldrig lyckas. Målet borde istället vara en koncentrerad hund, en kontrollerad hund.
Det är min fasta övertygelse att vi inte kan och bör försöka förändra hundens personlighet/ motor/ energinivå/ stil. Förändra istället din träning så att den utvecklar förmågan till kontroll.
Igår körde vi en walk-up där vuxna hundar fick jobba med markeringar och valparna enbart träna på att hålla sig vid sidan. Väldigt nyttig träning och jag är väldigt nöjd med Elda som var koncentrerad och fin hela tiden. Glimma fick ta några markeringar men slarvade rätt mycket. Vi avslutade med lite viltträning, som också gick väldigt bra.
Foto: Annelie Karlsson
Förra helgen påbörjade vi ett efterlängtat projekt: hundgården.
Vi köpte sektioner från Lundhs (Sveno Light) och valde deras extra stora hundgård. Eftersom vi byggde mot boden kunde vi också bygga lite extra på längden tack vare de sektioner som inte behövdes mot väggen. Sammanlagt fick vi drygt 40 kvadratmeter.
Vi valde att placera hundgården på en platt del av tomten, vi behövde alltså inte gräva ur eller fylla upp mer än med spade, spett och lite sand.
Längst ner la vi markduk i kvalité N3. Vi har valt att inte lägga galler under gården, våra hundar gräver inte och skulle det behövas i framtiden kompletterar vi runt kanterna med betongplattor istället. Jag hoppas att jag inte kommer ångra det beslutet.
Över markduken la vi en ram med tryckimpregnerat virke.
Efter en del sökande på nätet hittade jag till slut markduk i stark kvalité i metervara, här finner ni den. Den räckte precis för vår bredd vilket gjorde att vi slapp skarva.
Sektionerna är lätta att montera, däremot var medföljande skruvar att använda mot ramen ganska korta. Vi köpte därför längre skruv att använda här och där för riktigt stabil förankring.
Gällande underlaget så valde vi natursingel 8/16. Det blev en hel del kärror.
Boden blir hundhus, än så länge har vi bara ett hål in men framöver ska vi ha en lucka. I hundhuset finns biabäddar. Till hösten/ vintern ska vi isolera, ordna med el och uppvärmning. El är draget till boden men inte helt klart än.
Birk hejar på bygget!
Markduken spände vi och spikade fast i utsidan av ramen.
Och när kvällen kom var vi klara. Nästan i alla fall. Lite berikning ska in men det får bli en annan dag.
40 kvadratmeter hundgård med hundhus. En dröm!
Jättetack till Ewa och Tor för hjälpen! Utan er hade det här tagit betydligt längre tid.
Flickorna har fått inviga hundgården i veckan, Birk är med mina föräldrar och får lite egentid och hängde med för att våröppna landet/ Torsvi i helgen.
Vi har fått till en superbra lösning med hundarna dagtid nu när vi bor här. Hundarna är alla ute i hundgården och Elda blir hämtad av en dogwalker några timmar mitt på dagen, i samband med lämning blir de andra rastade lite hemmavid på tomten. Det känns tryggt och som en bra invänjning av hundgårdstid i veckorna.
Hundgården ska ramas in med häck hela vägen ned mot vägen, fruktträden ska flyttas och syrener ska upp mot andra kortsidan. En hundgård är ju inte den vackraste delen av en trädgård men med lite piff hoppas vi kunna gömma in den i grönska. Och vad den innebär för oss gör att man ändå blir lycklig bara av att se den!
Vi är nöjda med sektionerna, de känns stabila och är lätta att montera. Minus för korta skruvar och för att dörrsektionen inte hade en passande låsning, men det var nog mest otur i vårt exemplar och det kan vi ordna med en annan bricka.
Fråga gärna om ni undrar något och tipsa oss gärna om lämplig berikning i hundgården!
eldflammanskennel.se 