Igår träffades vi ett gäng för att prata ikapp och träna lite. 

Vi hade en blandning av vuxna hundar och valpar med oss. Vi pratade lite om hur man grundar apporteringen och hur man förhåller sig till hundar som tänder mycket på situationen.

Jag hoppas att ni som var med förstod hur jag menade i mina resonemang men här kommer lite om det för er som inte var med.

Jag tycker att det är viktigt att även i apporteringen tänka färdigheter och egenskaper och förstå skillnaden. Jag tror inte på att enbart lägga locket på en kokande hund, utan snarare hitta ett verktyg som agerar ventil. Jag jobbar mycket med koncentrationskrävande moment i markeringssammanhang. Jag tycker inte att vi ska låta bli att kasta markeringar och inte heller låta bli att träna i grupp. Specifitetsprincipen som vi talar om när det gäller människor är lika aktuell för hundar. Man blir bra på det man tränar!

Vi måste alltså utsätta oss för det som är svårt för att bli bra på det. Vi måste öva. 

Däremot tror jag på att ha en plan! Gå inte ut på gruppträning med en hund som är väldigt het utan att ha tänkt ut hur du ska agera om det kokar över. 

Med Birk började jag med en tennisboll, synlig. Den skickade jag bak på antingen som belöning eller som distraktion för att ta ner honom till rätt nivå när vi jobbade med markeringar och han skulle vara passiv. Jag märkte ganska fort att om den låg svårt, där han behövde jobba lite mer för att finna den så kom han in i en ännu bättre sinnesstämning.

Det gällde även själva markeringarna. För lätta = frustration i stadgan. Våga göra det lite svårt för din hund, det kan också skapa mer koncentration. Jobba med dubbla, trippla tidigt. Jobba med ljudmarkeringar. 

Idag använder jag antingen omvänt lockande eller dirigering som vår ventil. Antingen till känt område, eller okänt. Jag kan också lägga på ett riktat sök. Det spelar mindre roll vad ventilen är, men jag har byggt in vetskapen om att den är där. Det kan jag utnyttja i alla situationer, även på prov. Det är en färdighetsträning. Jag måste lära hunden att ett visst stimuli kan innebära annat än att bara springa. Därför måste jag öva och försöka bli duktig på att se när jag behöver använda min ventil. Helst lite innan det kokar över, så jag slipper städa för mycket.

Det handlar någonstans om att lära hunden att växla mellan känslor. Mellan intensitet. Det är vårt jobb att lära dem det, för det är vår träning som tänder dem. Det finns många sätt att få hunden att gå in i fokus. Det kan vara omvänt lockande, en boll mellan tassarna, en godis på näsan, hakan i backen, eller fokus på en annan uppgift som är något svårare eller krävande än den vi laddar mot, exempelvis ett målområde.

Vi pratade också om att man kan jobba mot ett stimuli och använda det fysiska avståendes som referens för känslan. Vi testade inte detta igår men jag tänker att det är en bra övning för nästa gång. Det handlar om att hitta rätt tidpunkt för att bryta tändning mot koncentration och att utöka retningarnas grad och styrka och närheten till dem innan man behöver bryta/ skifta. 

Jag tycker det här är intressant och när det brister är det ofta det som gör att känslan av lyckande faller. Analysera din hunds sinnesstämning och förekom känslor som inte gagnar er i ert arbete.

Sen måste vi någonstans skapa respekt för uppgiften och där kommer ett visst mått av krav in. Jag tror inte vi kan arbeta med såhär tändande uppgifter utan någon form av tydlighet gällande vad som är rätt och vad som också är fel. Men jag kommer aldrig tycka att det är en bra idé att slå dummies i huvudet på en het hund. Vad skapar man för känsla då?

Om målet är en lugn hund kanske vi aldrig lyckas. Målet borde istället vara en koncentrerad hund, en kontrollerad hund. 
Det är min fasta övertygelse att vi inte kan och bör försöka förändra hundens personlighet/ motor/ energinivå/ stil. Förändra istället din träning så att den utvecklar förmågan till kontroll.

Igår körde vi en walk-up där vuxna hundar fick jobba med markeringar och valparna enbart träna på att hålla sig vid sidan. Väldigt nyttig träning och jag är väldigt nöjd med Elda som var koncentrerad och fin hela tiden. Glimma fick ta några markeringar men slarvade rätt mycket. Vi avslutade med lite viltträning, som också gick väldigt bra.

Foto: Annelie Karlsson