Kategori: Frågor och svar

Varför jaktgolden?

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Såhär i planeringstider för kullar rasar det in mail i min inkorg. En förmån, sannerligen. Ni får gärna maila mig, jag försöker svara så snabbt jag kan. Jag svarar gärna på frågor men en hel del info finns också här på hemsidan. Klicka gärna runt lite och se om ni kan få svar på era frågor via inläggen här först. Kolla till exempel kategorierna avel och frågor och svar.

Här kommer lite upprepning för er som nyligen hittat hit:

  1. Jatkgolden är inte som en ”vanlig” golden. Jaktgolden är avlade för arbete och det är inte färgen som definierar en jaktgolden. En jaktgolden kan lika väl vara ljus som mörk, även om mer färg är vanligare än hos uställningsavlade goldens. Välj inte en jaktgolden för dess utseende, det är helt fel anledning. Att de är vackra är en bonus, du bör fokusera på dess egenskaper i allra första hand.
  2. Fundera över varför du vill ha en jaktgolden. Vilka egenskaper är det du vill åt och vad vill du använda dem till?
  3. Vi gör detta på vår fritid, vi är helt vanliga heltidsarbetande personer – precis som många av er. Det innebär att vi har våra valpkullar i hemmiljö, har valpkullar lagom ofta och att vi har personlig kontakt med våra köpare. Men vi är ingen storkennel som kör hund på heltid och har tyvärr därför inte möjlighet att välkommna alla till vår kennel, det vill säga till vårt hem, för att ni vill lära mer om rasen. Ni som är aktuella för köp är givetvis varmt välkomna och vi ser fram emot att välkomna er in i vår kennelgemenskap. Många av våra köpare har blivit nära vänner och det är vi oerhört glada för!
  4. Slutligen: låt mig nu inte skrämma bort er som är nyfikna. Nyfikenheten är nyckeln till lärande. Läs på, fundera över ert rasval och se till att du stämmer in på följande: Om du är intresserad av en arbetande golden till jakt, tjänst eller prov och tävling är du välkommen att höra av dig.

 

img_6508

 

Om jaktgolden som jakthundsras

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar


Jag är ingen jägare. Jag är en person som brinner för hundträning och som landat med en retrieverras i mitt hjärta. Det innebär att jag har en frys med döda fåglar och kaniner hemma. Det betyder att jag simulerar jakt med dummies, skjuter med apportkastare och utmanar och stimulerar mina hundar med det de älskar allra mest: att arbeta med nos och blick för att finna och för att bära. Det betyder också att jag emellanåt deltar på jakt som hundförare. Men jag är ingen jägare. Jag kommer aldrig att bli. Mitt intresse ligger inte i jakten. Mitt intresse ligger i att jobba med mina hundar. För att avla en retrieverras måste jag givetvis kika på deras egenskaper som apportörer. Men det betyder givetvis inte att det allt och ensamt stimulerar mina hundar. Stimulerar mina hundar gör även de tricks jag lär dem. De spår vi gått. De uppletanden vi gjort. De många timmar vi lagt på att träna och tävla oss upp på elitnivå i lydnad.

Med detta lär jag mig hur man tränar hund. Hur man formar beteenden, inte enbart egenskaper. Jag vill hävda att jag haft oerhörd nytta av det i min apporteringsträning. Och jag vill hävda att de som kommer från detaljrik hundträning oftast även blir duktiga i apporteringsträning. 


Våra valpköpare stimulerar sina hundar inom lydnad, räddning, sök och spår. Även inom apporteringsträning och praktisk jakt. Jag är oerhört glad för att de allra, allra flesta av hundarna får arbeta regelbundet, med någonting.

Och jag önskar verkligen att vi kan börja erkänna och se allas våra prestationer som det viktigaste de faktiskt är: meningsfullhet genom arbete. Stimulans.

Jag fick frågan i ett samtal: varför startar inte fler Eldflammor på jaktprov? Och jag förstår den, delvis. Men den gör mig samtidigt lite uppgiven. För det är såklart inte jag som sitter på det svaret. Det här gäller hela vår ras. Ingen enskild goldenuppfödare sitter på en magisk lösning, ett enkelt svar. I så fall skulle fler goldens startas på prov. Jag försöker peppa och stötta i den mån jag kan. Men vi kan inte kräva prestationer. Vi kan genom samtal och kommunikation förmedla till våra valpköpare att det här är viktigt, för oss, vår ras och framtiden. Med det kan vi hoppas att våra köpare lär sig, om apporteringen och att de i någon utsträckning också låter sina hundar praktisera sina egenskaper och färdigheter. Men vi kan inte kräva prestationer. I slutändan hänger det på förarna, och på hundsporten som behöver vara tillgänglig, välkomnande och inkluderande. Inte dömande och hård. 


Jag vet att jag har uppfödarkollegor som önskar höja kriterierna för vilka individer som ska gå i avel. Att vi ska krävas använda hundar meriterade på jaktprov, helst med förstapris i öppenklass. Det är en god tanke, men fungerar den i praktiken? Måste vi inte först se till att fler av de hundar som faktiskt är bra faktiskt också startas och visar att de är bra? Om vi kräver starter som inte sker och meriter som inte finns så för det med sig konsekvenser. En väldigt smal avelsbas. Upprepad användning av samma, meriterade individer. Hälsosamt? Nej. 

Kan vi kanske lyfta blicken, sluta värdera och bedöma varandras intresseområden? Kan vi se vår ras fantastiska förmåga till arbete inom en mängd olika områden och med en oerhörd kapacitet att ge allt i det vi ber dem om?

Som svar på frågan om varför så få goldens startas på jaktprov så tror jag att det är såhär:

De allra, allra flesta som tränar hund satsar på något som känns tillgängligt och avancerar successivt från detta. Det är mycket möjligt att man behöver lära sig en hel del om sig själv och sin hund innan man är redo för jaktprov och ännu mer praktisk jakt, och det kan få vara så. 

Jag tror att om man kommer från en poängssport inom hund så känns jaktprov svåra och oförutsägbara. Bedömningen kan många gånger kännas ojämn och godtycklig. Jaktprov är inte lika tillgängliga som många andra tävlingar.

Idag hade vi Eldflammeträning. Vi tog med fåglar ur vår frys. Vi gjorde ett upplägg som utmanade sök, vilthantering, markeringar och dirigerbarhet. Vi fick se styrkor och svagheter, precis som det är och ska vara på träning. 

Jag tror att om vi ska göra jakt- och retriverträning mer attraktiv så måste vi göra den mindre svår. Bjuda in, bjuda till.

Jag hoppas att jaktprov kan locka fler goldens i framtiden. Jag försöker vara en del i detta, såklart. Det tror jag att de flesta seriösa uppfödare försöker.

Men jag tror också att vi måste inse att våra hundar lämpar sig för fler arbetsområden och att det är någonting bra! Vill du hävda att vi då gör avkall på egenskaperna som gör jaktgolden till just en jakthund, må så vara. Jag håller inte med, jag tror verkligen inte att det ena behöver utesluta det andra. Jag tror att många av de egenskaper vi söker i arbete är likartade även om uppgifterna skiljer sig åt.Vi behöver samarbetsvilja, vi vill ha lyhörda hundar. Vi behöver fart men också koncentration. Vi kan dra upp hundarna mer eller mindre utifrån uppgift, och vi får kanske förstå att motor och nivå av densamma handlar mycket om tycke och smak. Så vilken tur hörni, att det finns flera uppfödare, och att du kan hitta den som passar just dig bäst.

Jag imponeras av de som tränar sina hundar även när det är svårt. Som inte ger upp. Som försöker lösa sina problem. Jag imponeras givetvis också av hunden som sitter på en jakt och sköter sin uppgift med bravur. Eller den som går ett jaktprov och får ett förstapris. Som startar på WT och håller sin hund stabil mellan stationerna. Men jag imponeras också av en golden som går ett snyggt fotgående på lydnadsplanen. Som springer snabbt på inkallning och stannar och lägger sig på två röda. Jag imponeras av en jaktgolden som är räddningshund, patrullhund, som springer en agilitybana snabbt och lätt. Jag imponeras av arbetsbedrift! 

Är det då jaktgolden? Eller är det en arbetande golden?

You tell me! Och vad är skillnaden? De är alla avlade från samma bakgrund. De är avlade som jakthundsras, som apporterande hund.  Vi fortsätter bedöma, värdera och bevara egenskaper för detta. Gör vi inte det är det en helt annan diskussion. 

Givetvis blir det subjektiva bedömningar i de fall meriter saknas, men är inte avel till viss del alltid subjektiv? Jag har använt två hanar i vår avel som är jaktchampions. De är extremt olika varandra och deras avkommor likaså. En jaktmerit säger en hel del, men verkligen inte allt. Den säger inte  hur hunden arbetar. Den talar inte om för oss vad som är prestation av hund respektive förare. 

Slutligen: samma egenskaper kan användas till olika syften. 

Fel? Tycker ni? Varför?

Jag är uppriktigt intresserad! 

Att svara på frågan: varför föder en upp hundar?

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

2014-10-28

Ja ni, här tickar dagarna på. Vi, liksom valpintressenterna, räknar ned.

Vi längtar såklart vansinnigt till valptiden. Jag har en väldig tur som arbetar så fritt som jag gör och kan ta den här tiden till detta. Visst behöver även den här flocken och vi tvåbenta pussla lite för att få ihop det, men det är så väldigt värt det.

Ibland frågar personer varför jag gör det här, varför jag föder upp hundar. Och ja, det slår mig, att det har jag faktiskt inte skrivit här. Jag menar, liksom många andra hunduppfödare, har jag skrivit vad målet med min uppfödning är. Jag har nog någonstans skrivit att jag älskar det. Och jag har skrivit hur jag tänker kring egenskaper, träning och tävling, hälsa och ohälsa. Jag har skrivit vad för typ av hundar som jag förmedlar.

Men varför föder jag upp hundar för att sedan sälja dem?

Jag kan komma på oändligt många skäl. Men någonstans bottnar allt i kärlek. Kärlek och ren och sann glädje. Jag menar, vem kan inte må sådär bra när man ser något sånt här:

12-12-03 267

eller det här:

tjockistjej

eller detta:

fin i snö

 

Jag har ynnesten att få leva ett liv med några fyrbenta som varit och är mina bästa vänner. Idag sa en kollega till mig att hennes son drömt om en hund så länge hon kan minnas. När han var två år hade han sin första hundkontakt och det var kärlek vid första ögonkastet. Sedan det var han fast. Det står på önskelistan på varje födelsedag, varje jul. Hon sa att hon önskar att hon en dag ska kunna uppfylla hans önskan.

Och någonstans är det ju faktiskt därför. Just detta. Jag uppfyller människors önskan om en bästa vän. Jag ger dem det finaste de någonsin kunnat köpa för pengar. Jag ger dem ett redskap att utöva ett intresse, ibland gammalt och ibland helt nytt. Jag säkrar deras promenader för, förhoppningsvis, minst tio år framåt. Rena rama hälsoboosten! Jag försöker såklart ge dem det allra bästa också. Så som jag anser att det bästa är. Och ja, där kommer avelsbiten, planeringen och utvärderingen in i bilden. Men det är ju inte det arbetet i sig som gjort att jag valt att föda upp hundar från allra första början. Varför jag valt att föda upp hundar är för att jag älskar dem och för att andra kommer att älska som jag. Och det, ja det är ju inte en dum anledning det.

Svar på frågor

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Vissa frågor/ funderingar dyker upp. Jag delar gärna mina svar.

 

Varför låter du valparna vara ute redan efter 3-4 veckor?

För att jag anser att tid utomhus är en hälsofaktor. Jag tror inte på att valpar ska spendera all tid inomhus under sin tid hos uppfödaren för att sedan helt plötsligt kastas in i en helt ny värld med promenader och rastrundor i ibland betydligt mycket tuffare miljöer än den jag kan erbjuda här på landet. Av samma anledning låter jag mina valpar åka bil, se och höra dammsugaren, andra vuxna hundar, barn och så vidare. Jag ser tiden hos mig som en viktig grund för att bygga trygghet och för att skapa äventyrslystna, glada individer. I början är vi ute korta, korta stunder och både jag och tiken är med. Om man har kullar på vintern får man såklart spendera betydligt mycket mer tid inomhus än ute, men tiden ute fyller ändå sin funktion. Jag tror inte att man ska göra all miljöträning den sista tiden inför leverans, utan jag tycker det är betydligt snällare att börja smått för att kunna öka äventyren lite i taget. Därför får mina fyraveckorsvalpar redan nu spendera korta stunder ute på gräset.

 

Hur viktigt tycker du meriter är i avelsarbetet?

Jag anser inte att aveln ska utgå efter meriter, utan efter egenskaper. Meriter kan säga oss en hel del om egenskaperna, men det säger även en hel del om matte/ husse och särskiljer inte hunden från tränaren. En bra tränare kan komma riktigt långt med en halvbra hund och en dålig tränare kanske inte kommer någonstans med en toppenhund. En bra tränare och en bra hund utgör givetvis bästa duon.

Jag tycker att meriter fyller sin funktion även i avelsarbetet, som den objektiva bedömning den faktiskt utgör. Men jag tycker inte att man ska lägga allt värde i meriter.

 

Vad är din träningsfilosofi?

Jag tror inte så mycket på koncept, utan på träning anpassad efter individen. Jag är inte extrem åt något håll. Jag vill såklart ha en träning och relationer med hundar som ger mig de resultat jag önskar men jag utgår från vissa grundläggande principer.  Jag använder hela skalan av kommunikation men vänder mig starkt emot metoder som bygger på maktutövande av individer som är beroende av oss. Jag tror på kärlek och tydlighet.

 

Hur ser du på att lämna hundar ensamma hemma?

Jag anser inte att all ensamtid hemma är av ondo. Jag utgår från att vi som valt att leva med hund på detta sätt är aktiva med våra hundar en stor del av tiden. Om jag behöver lämna mina vuxna hundar hemma emellanåt så tror jag att det är stunder av lugn och ro, som även hundarna behöver. Jag anser att det är viss skillnad på att lämna en ensam hund eller att lämna flera individer tillsammans.

Jag tycker också att man ska skilja på en valp/ unghund eller en vuxen hund och även titta på hur hunden agerar och mår när den är ensam hemma. Jag har haft nästan alla lösningar när det gäller hundarna: hundvakt, hundgård, bilen, hunddagis, rasta på lunchen, ta med till jobbet etc. Det som är bäst för mig är inte bäst för dig och detta gäller även våra fyrbenta.

 

Vad har du för förväntningar på dina valpköpare?

Jag önskar först och främst att man ger sin hund mycket kärlek och tid. Sen önskar jag att man har en intention att behålla kontakten med oss, på ett eller annat sätt. Det är så roligt att få följa sina valpar även genom det vuxna livet och det är viktigt för att kunna utvärdera aveln. Vi gör detta i liten skala av en anledning. Det finns stora kennlar för den som ”bara” vill köpa en hund och inget mer.

Jag önskar ärlighet och öppenhet.

Jag önskar att man tränar och aktiverar sin hund, gärna tävlar efter sin förmåga. Jag har inga krav på prestationen i sig, men jag hejar alltid på Eldflammorna och hurrar för framgångar. Jag önskar att man HD/ ED – röntgar.

 

Hur kom du på namnet Eldflammans?

Jag tänkte rätt länge och fick mycket förslag från engagerade vänner och bekanta. Men någonstans var det viktigt att det var min egen idé. Jag tyckte det var kul med ett namn kopplat till den vackra färgen. Fantasin gjorde sitt.

 

Hur väljer du valpköpare, har du ett kösystem?

Nej, jag har inget kösystem. Jag väljer efter vad som känns rätt för mig och i detta ingår givetvis att om man stått på intresselista länge komma före de som är helt nytillkomna eller hör av sig i senare skede. Men jag premierar köpare som vill träna och tävla eller använda sin hund i någon form av praktiskt arbete/ tjänstehund. Det är för att jag anser att hundarna har den potentialen och jag tycker det är roligt att den utnyttjas. Jag har ingenting emot att sälja till nybörjare. Jag bryr mig heller inte om var/ hur man bor, men det är roligt om vi får se valparna lite trots långa avstånd. Jag är jätteglad att många av mina köpare har kommit långväga ifrån för att vara med på kennelläger och liknande.