En efter en har mina träningskompisar försvunnit. In i familjelivet, bort från stan, till något annat. Var sak har sin tid men jag blir fortfarande glad av att träna hund. Kändes så kul när jag kom i kontakt med retrievermänniskor som till och med bor i samma område. Idag snodde jag åt mig en timme på ängen. Vi hann med ett gäng apporter innan det var dags att åka hem till en ledsen liten. En liten glimt av allt det som varit och som fortfarande är, bara på nya sätt. Och ska man starta på prov eller tävling måste man ju ha träningskompisar, så är det bara. Vi behöver öva allt det där som inte går att träna på ensamma.
eldflammanskennel.se 