I helgen som var åkte jag med ett gäng tjejer och hundar till Rättvik för lydnadstävlingar. Vi har ju bara hunnit en månad med träning sen vi kom hem från vår långresa och målet har varit att få till momenten i eliten med Birk. Det blev mer än tydligt under dessa två starter att det saknades träning för miljö/ störning, uthållighet och att kunna prestera trots uteblivna belöningar. 

Jag blev överraskad över att märka att sitt i grupp inte fungerade. Det var många hundar som la sig men jag vill givetvis inte att det ska påverka. 

På lördagen hade vi inte bra förutsättningar, jag drabbades av magsjuka med kräkningar hela dagen. Det var en mardröm faktiskt, att vara på tävling i ett ridhus hela dagen och inte ens få behålla vatten, ännu mindre något ätbart. Men vi var där och vi var sist ut. Några minuter innan vi gick in på plan hängde jag över toaletten. Men jag bet ihop och i efterhand kanske det var onödigt egentligen. Jag var inte fokuserad och jag kände mig inte nöjd med hur jag förde Birk. Han fick ingen uppvärmning att tala om och jag tappade honom, framför allt i fotgåendet.

Fotgåendet var väldigt långt och Birk har alltid haft svårt att hålla fokus i fotgående på tävling. Han är störd av saker på plan och går in i en ganska hård känsla, tar inte kommunikation alls som han brukar. Min vanligtvis så mjuka pojke blir något helt annat. Det är intressant det där. Resten av momenten fungerade faktiskt okej, han klarade allt med viss hjälp men det känns som en positiv utveckling mot starten i oktober där han tog fel vittringspinne, genväg förbi hinder, omdirigeringar på apporterna osv. Vi har absolut fått bättre moment. Men jag fick tyvärr en del frustration i Birk när belöningar inte levererades men det är helt klart en träningsfråga och mitt ansvar att få ordning på.

Dag 2 var jag fortfarande inte helt hundra men kräktes inte längre, som tur var. Jag lyckades med lite bättre förberedelser inför vår start (vi var först ut) men kvarmomenten var inte heller denna dag stabila, många hundar la sig på sitt i grupp och Birk likaså, han låg inte heller med den känslan jag önskar i platsliggningen.

Programmet var bättre men inte tillräckligt bra. Jag är ändå nöjd med min egen insats, jag hade en hyfsad plan för hur jag skulle hantera situationen och såg det hela som en nyttig träning i en, för min hund, svår miljö.

Vi blev filmade under våra program och jag har dragit mig lite för att titta på dessa filmer, för jag vet att jag inte är nöjd. Men nu ska jag sätta mig och titta och analysera. Jag har redan en plan om att plocka bort mycket belöningar, för jag märker att utförandet blivit alltför beroende av dessa. Vi ska också börja kedja mer och utmana med störningar och successivt trappa upp dessa.

Vi hade på det stora hela en fin helg och jag hoppas att jag kommer iväg med detta gäng på något nytt äventyr längre fram. Helst frisk nästa gång! 

Tack gänget för all pepp och hjälp med Birk under helgen!

Ändå världens gulligaste. Och hem åkte jag utan hund, ja för Birk fick skjuts till sin kärlek Mynta hos Glimmas uppfödare Marit / Lisabackens kennel. Där har han spenderat veckan och nu hoppas vi på valpar i vår! Hör av er till Marit vid intresse.