Veckorna flyter på, februari är väl inte en favoritmånad för någon av oss, men nu är vi äntligen inne i mars och ljuset börjar bli påtagligt både på morgnarna och eftermiddagarna. Härligt! Vi tränar på i ridhuset en kväll i veckan och har ändrat lite tänk, vi får se om vi får de resultat vi önskar. Med Birk hoppas jag på ökad tålighet gällande störningar/ kommendering, mindre belöningsförväntan/ frustration kopplad till uteblivna belöningar. Vi ska försöka kedja mycket och hålla ingångarna på planen tävlingsmässiga. Får vi fem minuter på planen/ i ridhuset innan en kedja får jag en helt annan och mycket bättre känsla, men på tävling har vi ju inte planen till förfogande innan start. Därför jobbar jag mer på att hitta rätt nycklar i uppvärmning utanför ridhuset och sen försöker jag jobba så strikt som möjligt inne på planen. Målet är att göra Birk mer känslig för de hjälper vi har till förfogande även under tävling och ta bort stora hjälper. Glimma håller på och lär sig de nya momenten, mest på kul. Men det känns roligt att känna lite på det nya programmet med henne, hon är så enkel och rolig att jobba med.

På måndagarna när jag jobbar hemma är Ruth hos oss. Vi jobbar lite med kroppskontakt och beröring. Hon är, liksom sin mor, social på ett sätt som utgår en del från egna premisser. Jag skulle inte kalla henne osocial för hon är väldigt nyfiken och intresserad av all kontakt men hon är inte lika bekväm med nära kropsskontakt som våra andra hundar är. Ihop med detta är hon impusiv och glad  och tar gärna i hårt och mycket i sina sociala kontakter, så vi jobbar lite på att vara nära på ett lugnt och fint sätt. Det är intressant att fundera på vad i detta som är genetik och vad som är prägling. Ruths pappa Fido är en väldigt kramgo kille. Jag är i alla fall övertygad om att man kan påverka dem en hel del i hur deras socialitet tar sig uttryck, om man vill. För mig personligen känns det viktigt med hundar som är bekväma med att jag tar i dem, när och hur jag vill, och att de uppskattar att vara nära mig. Det är givetvis en balansgång, Birk är ju helt klart av den mer klängiga typen och det är inte alla som tycker om den sidan, men för mig har det många gånger varit ”räddningen”. Att han kan komma till ro så helt och fullt när han annars är så intensiv.

För ett tag sedan fick vi den tråkiga nyheten att Charlie har HD D. Vi bestämde att vi avvaktar lite med valpplanerna efter Ruth så vi hinner utvärdera hälsan lite mer på Cocktailkullen. Jag utesluter ingenting och är väl medveten om att för hård selektering inte heller är bra för vår ras. Det är en balansgång att vara petig med hälsan och att ändå hålla det genetiska urvalet på en bra nivå. Vi hade tänkt para Ruth under 2017, men det känns bra att vänta och se att det inte dyker upp något annat bland syskonen. Vi fick dock reda på att Charlies D bara gällde ena höften, han är friröntgad på andra sidan. Givetvis en lättnad då det minskar risken för symptomutveckling. Vi väntar fortfarande in Nalles röntgenresultat, sedan är alla röntgade. De har alla fria höfter förutom Ina som har C och Charlie då som har D på ena sidan. Det är givetvis tråkigt när allt inte är topp, men såhär är det med avel ibland. Men det känns extra tråkigt att Charlie drabbades, eftersom han även haft entropion (inåtrullade ögonlock) som han fått operera flera gånger. Vi hoppas att han med en stark och slank kropp ändå ska hålla och må bra i sina höfter.

Vi väntar några år och ser hur hälsan utvecklar sig i kullen. Är de fullt friska i övrigt, ingenting annat dyker upp och vi känner att de kan tillföra rasen något gällande andra aspekter (arbete, mentalitet osv) kanske det blir valpar efter Ruth i framtiden. Med tiden vet vi mer helt enkelt. Nu väljer vi att fokusera på valpplanerna efter Stella.

Till några glädjande nyheter istället så har Birks båda tjejer Vinna och Mynta konstaterats dräktiga och vi hoppas att de får må bra under sin fortsatta dräktighet och att allt går väl med valpningar. Det ska bli så spännande att se vad det blir för valpar!

Vi invigde sportlovsveckan med ett pass apportering med fodertjejerna, kallt men vacker sol mötte oss i hagen. Måste säga att de alla gjorde ett väldigt fint premiärpass för året. Både Ruth och Stella har utvecklats enormt i apporteringsarbetet.