Tack! För alla era kommentarer och hälsningar! För era råd och egna erfarenheter.
Vi tar oss an det här. Det blir inte helt som vi tänkt oss men vi kan tänka om.
Vi ska försöka boka en ortopedtid till Elda så vi får bolla vidare.
Jag är både ledsen, besviken och bär en del oro för framtiden men jag är också så innerligt tacksam för den här lilla stjärnan till hund. Hon förgyller verkligen livet!
Förra veckan var jag på Albano för att röntga Elda. Det känns redan som en evighet sedan.
Det blev inte som jag önskat. Inte vad jag drömt om och hoppats på.
Elda har pålagringar på båda armbågarna. Vi såg det redan då. Idag fick vi SKK’s bedömning. Grad 2. Att det kunde varit värre är en klen tröst just nu.
Luften gick ur mig. Vi hade tänkt starta i lydnaden nu närmsta veckorna. Siktade mot start på b-prov till hösten. Tittade på fler working test att anmäla till. Avancera. Vidare, framåt.
Nu undrar jag vad jag ska göra, hur jag ska tänka. Inte nog med att aveln skiter sig. Det antar jag är smällar man som uppfödare får ta. Men det är också allt det andra. Måendet. Hälsan. Det allra viktigaste. Och min pärla till tjej som jag sett så fram emot att tävla till högre nivå. Hon har så många fina egenskaper. Men frågorna är ofrånkomliga. Kommer hon att hålla? Till vilket pris ska vi jaga resultat och framgång? Kommer hon må bra? Ska vi ständigt analysera eventuell stelhet, hälta?
Veterinären frågade mig om hon varit halt. Jag önskar jag kunde säga nej. Men förra året hade hon en rätt lång period med diffusa hältor fram. Bara någon vecka innan röntgen körde vi lite tuffare träning och fys och jag sa till Aron att hon såg halt och stel ut när vi kom hem.
Jag förstår att alla hundar inte kommer bli lämpligt avelsmaterial. Men här står vi nu, med tre hundar och en uppfödning med oviss framtid. Vi har alternativ, det finns andra hundar. Men tankarna snurrar.
Vi hade bestämt oss. Tre hundar är alldeles tillräckligt. Jag vill hinna med var och en av dem. Ge dem egen tid, ge dem engagemang och kärlek. Jag tror mitt hjärta rymmer hur många hundar som helst. Men vårt liv gör det inte. Jag vill inte ha en stor flock där du och du och du ersätts med ni. Vi vill kunna inkludera var och en av dem. Ta med dem, vara med dem.
Kanske får vi tänka om. En till hund. För vi hade ju också hoppats och drömt om en egen tik att använda i avel. Men det får komma sen, i så fall.
Elda är en fantastisk tjej. Aveln är sekundärt. De större frågorna återstår. Vilket liv ska vi erbjuda henne? Jag vet att vi kan ge henne en härlig tillvaro, en meningsfull vardag. Men är det moraliskt försvarbart att köra en hund in i smärtans land? Ni är många nu som skriver det. Kör på med träning och tävling så länge hon håller. Det betyder ju delvis att jag går mot bättre vetande och utsätter henne för belastning som kommer att ge henne besvär. Som gör ont. Det blir inte en fråga om om, utan när. Åtminstone när vi pratar om den nivån av träning och tävling som jag har tänkt mig. Och jag tror inte att man kommer till en magisk gräns där nog är nog utan gränserna är diffusa, luddiga. Samtidigt älskar hon att jobba. Jag förstår hur ni tänker.
Så många frågor och än så länge inga svar.
Det finns kanske inte rätt och fel.
Nu är orden slut, för nu.
Dagen spenderades på Goldenklubbens WT. Eldas debut i tävlingssammanhang och resultatet blev 89 poäng, 1:a pris och 3:e placering. Jag är så nöjd med hennes insats! Vi har hunnit väldigt lite ordentlig apporteringsträning sen snön försvann och hennes kondition har inte riktigt varit på topp efter den långa perioden då hon hade hosta/lungmask. Nu har vi börjat med lite mer fys och har en del rolig träning att se fram emot. Det här känns som en väldigt fin start på tävlingsåret!
Poängen blev 18, 18,18, 15 och 20! Hon var lite odistinkt på en markering och fick jaga lite för att komma rätt och hade lite löst grepp på en annan station. Annars vet jag tyvärr inte vad domarna drog för.
På eftermiddagen var det dags för Ruth och Ina som båda gjorde fina insatser i öppenklass. Det är så roligt att se Eldflammor ute på tävling!
Jag glömmer aldrig dagen då ni föddes. Mitt allra första gäng, något alldeles speciellt.
Tänk att det har gått 7 år! Må ni leva i hundra till!
Grattis Astridkullen på födelsedagen. Hipp hipp hurra!
Du fyller år idag, 10 år. Du flyger fortfarande fram med skratt i blick och dina öron fladdrar i vinden! Du älskar den fortfarande. Farten. Pulsen. Du är så levnadsglad. Du lär mig så mycket!
Den här dagen är speciell, du är speciell.
Ja, må du leva uti hundrade år!
Grattis Gangster! Grattis Glimma!
Hipp hipp HURRA!
Idag fyller författarkullen 8 veckor!
Deras födelse känns långt bort men ändå har tiden gått så snabbt.
Prima har varit en helt fantastisk mamma genom hela perioden och hon har gett sina valpar den bästa tänkbara starten i livet.
Igår var vi hos vår veterinär John-Filip för besiktning, vaccin och märkning. Allt gick fint!
Vi hann ta en sväng i parken utanför kliniken i solen och Tove, som var med mig, hann knäppa några bilder i farten. Vissa valpar var för snabba för kameran, men så är det ibland.
Det kommer bli tomt (men också rent och tyst) här hemma. Tid för leverans är tid för dubbla känslor, men jag vet hur efterlängtade dessa små är i sina nya hem.
Vi önskar er stort lycka till med dessa småttingar och allt ni tar er för! Låt dem jobba ordentligt som de arbetshundar de är. Satsa högt, nå långt!
Små stjärnor hela bunten. Här kommer enskilda bilder:
Flicka -grå
Flicka – orange
Flicka – turkos
Flicka – svart
Flicka – röd
Pojke – blå
Pojke – brun
Pojke – röd
Och hela gänget:
Lördagen den 28/4 ska vi ha BPH och träff för Eldkullen.
Uppdatering: Vi siktade på att göra en kennelhelg av det med middag och boende och träning på söndagen men det var tyvärr för få som kunde just denna helgen. Hur som kommer vi att ha lite gemensam träning vid oss på söndagen för de som vill ansluta!
Alltså: öppen träning för Eldflammor söndagen den 29/4 i Ågesta!
Tack Tove för bilderna!
Grattis författarkullen 3 veckor idag!
Valparna hör och ser, vinglar sig framåt med sina stora huvuden på små kroppar. De interagerar mer nu, skäller på varandra, leker, biter och drar. Kissar pölar överallt. I helgen ska de få flytta till större yta, vi har ställt i ordning valphagen.
Prima mår bra, hon är en fantastisk mamma. Det går åt mycket energi nu, hon äter mängder men så är det när man ska mätta 8 små magar.
Jag är så glad att vi fick låna Prima. Tack Marianne och hela norska familjen!
En av Malins bilder på Prima och Elda!
Elda har fått lite semester hos min mamma denna veckan då hon hade lite hosta som vi inte ville ha hemma med nyfödda valpar. Det betyder stadsliv, åka buss och spårvagn, gå på stan och att vara ensamhund. Jag tror att det är utvecklande och gott för hundar i flock att ibland få lite egentid. Tack Ewa för hjälpen!
Och så kom visst löpet igång också. Det allra första. Liten börjar bli stor!
Birk och jag var hos veterinären för återbesök i onsdags. Han ligger fortfarande lite för lågt i nivå gällande sin sköldkörtel men det går i rätt riktning och nu har vi ökat dosen lite. Hans hud är bättre och han börjar bli piggare!
Veterinären kunde även provocera svansen och ländryggen ganska mycket innan hon fick en liten reaktion. Vi skyndar långsamt. Men den träning som provstarter kräver är för mig inte värt hans hälsa. Vi kommer inte tävla mer, i alla fall inte i jakten. Det verkar som att just simning och vattenarbete har varit en trigger och det är ju svårt att undvika i just provsammanhang.
Med det sagt så måste ändå Birk få göra saker, han mår inte bra annars. I onsdags fick han leka lite lydnad i ridhuset. Han var helt färdig hela torsdagen men rörde sig bra! Idag tog vi en lugn cykeltur. Han var så lycklig och visst märker jag att hans fysik inte är vad den varit, men kroppen håller!
Jag har också fått frågor om ärftlighet. Det som hänt i hans rygg är mest troligt inget ärftlig utan det rör sig om mjukdelar, troligtvis en disk med nervrotspåverkan. På röntgenbilder ser hans rygg jättefin ut, ingen artros eller pålagringar eller annat. Angående sköldkörteln så är ärftlighet inte säkerställt men hypotyreos förekommer mer i vissa raser. Det är ju en väldigt vanlig åkomma även hos människor och enkelt att behandla. Han kommer inte släppas mer i avel men enligt veterinären finns ingen anledning till oro för hans släktingar eller anledning att exkludera dem ur aveln.
Undrar ni något så är det bara att fråga!
Valparna blev en vecka i fredags. De utvecklas i rasande fart! Prima mår bra och sköter dem med hela sitt hjärta. Jag lägger ut bilder och filmklipp på Instagram och Facebook nästan varje dag. Sök på Eldflammans (man behöver inte ha ett eget konto för att se våra sidor).
Alla valparna är fördelade nu och de kommer att döpas efter författare. Köparna har valt så fina namn av våra förslag!
Nu fortsätter vi med helg!
Hörs!
Igår kväll födde Prima 8 valpar! 5 flickor och 3 pojkar blev det. Allt har gått otroligt bra och Prima är en helt fantastisk mamma.
Jag uppdaterar löpande med bilder och filmklipp på Eldflammans sidor på Facebook och Instagram, följ oss gärna där.
Jag kontaktar er som står på listan allt eftersom när vi landat lite!
Delade med mig av den här på Facebooksidan och instagram men missade att lägga ut den här. Förra veckan åkte Aron med Prima till veterinären för en röntgen. Tyvärr fick vi inte speciellt bra bilder. Men minst 7 kunde de räkna till. Vi får se om det är alla eller om det gömmer sig någon mer därinne…
De stökar för fullt i magen och nu känner man tydliga rörelser.
En vecka kvar…
Vi har fullt med intressenter och tar inte emot fler just nu. Skulle det födas fler valpar eller att vi får en könsfördelning som möjliggör nya köpare så skriver jag ut det här. Håll lite koll om du är intresserad.
Det här är Gin!
Tror inte jag visat upp henne ordentligt här. Hon ska såklart få en egen sida också så småningom.
Gin är vårt nytillskott i kenneln. Vi köpte henne från Linus/Brunnefjälls kennel i Jämtland men hon bor hos Josefine och Johan. Vi får se om hon i framtiden kan bli en lämplig mamma här hos oss i kenneln.
eldflammanskennel.se 