Idag är en sådan dag då hjärtat bara svämmar över av lycka över att få ha en hund som Glimma.

Glimma som kryper tätt intill och sover tryggt och lugnt. Som vaknar och viftar på svansen som ingen annan kan. Och jag minns den gången jag lät någon frisera hennes svans och tyckte hon såg stympad ut i månader för att aldrig låta en sax komma nära någonsin igen.

Glimma som springer bredvid cykeln med den där fina svansen i vädret och pigg blick, trots gråvita strån runt ögon och nos.

Som springer backintervaller med mig och avslutar varje med att pussas och leka. 10 vändor blir till 10 pussar och några extra ändå.

Glimma som aldrig skulle göra något annat än springa hela backen med mig och hoppa lite extra av glädje att idag är det bara hon och jag. Glimma som snabbt förstår vilken stolpe det är man ska runda för att sen springa upp igen – för den där Glimma hon är smart.

Glimma som inget hellre vill än att bära saker ur matkassen på väg från affären och som trippar fram med en påse tomater med stolthet och fast grepp. Hon skulle aldrig tappa – aldrig.

Och som när vi kommer hem svarar på frågan vill du ha mat, är du hungrig? med att trampa tramp tramp tramp, hämta sin skål och sluka sin mat på sisådär två sekunder.