Ibland känns det nog som att våra tankar och planer kan ligga på en rätt nördig nivå, och man tänker inte att valpköpare i sig har samma intresse för linjer och så vidare. Men vi ska inte underskatta våra köpares kunskap heller. Det finns så oerhört många sätt att ta reda på information om hundar nu. Hunddata, Avelsdata, SBK Tävling, Youtube, hemsidor, Facebook, tävlingar och prov och så vidare och så vidare.

Jag tror också att man i hundvärlden ofta är lite dåliga på öppna dialoger, öppen kritik och svar på denna. Det mesta kommer fram på omvägar. Jag är väldigt förskonad från elaka rykten eller ifrågasättanden (vad jag vet).

Men en fråga som dykt upp, mer eller mindre på direkt väg och som jag gärna öppet vill svara på är:

Varför har jag nästan enbart använt ”kändishanar”?

Det här är rätt kul, för jag har inte tänkt på det så. Jag gillar inte matadoravel. Jag tycker att hanar ska utvärderas efter sina första kullar i precis samma utsträckning som med tikar. I vår avel på en tik blir det oftast en naturlig paus för återhämtning vilket ger tid för att se vad det blir av avkommorna innan vi tar en ny kull.

De hanar jag har använt har inte varit välanvända när jag gjort mina förfrågningar. Odin hade två kullar när vi träffades första gången, och jag måste ge AnneCharlotte en eloge för att hon var noggrann med att hon ville utvärdera dessa. Filur hade en kull så han går väl inte in under ”kändishane”.  Baccus hade också en kull men när jag började kika på honom från första början var han inte pappa. Fido hade heller inga avkommor när jag och Lisa först pratade om honom och Ronja. Sen ville det sig inte första gången vi försökte, så Fido hann bli pappa till ett gäng innan vi kunde prova på nytt – den gången med bättre resultat.

Givetvis är det tryggt för uppfödare att använda hanar i aveln som har utvärderade kullar och bollen kommer rätt snabbt i rullning efter några kullar. Jag tycker inte att det är fel, men givetvis är det bra för rasen att även använda nya hanar. Ett sätt är också att sprida användandet utanför Sverige, något som blir allt vanligare och som är bra för rasen.

Men det betyder inte att man varje gång måste hitta något helt nytt, något oprövat. Varför jag ville använda Baccus till Glimmas sista kull var dels för att jag visste att Glimma och Odin lämnade en helt fantastisk kull med enorm arbetsvilja och god mentalitet, men också för att den kullen är helt och fullt frisk, det finns absolut ingenting som gått fel och de är fyra år nu (om några dagar).  Det är faktiskt inte helt vanligt. Det var också för att Baccus kom med något nytt, han är från Belgien och man får inte glömma att bakom varje hund finns två föräldar, inte inbart en pappahund.

Vi har alla (förhoppningsvis) samma mål med aveln, friska och trevliga hundar. Vad vi känner är trevligt och exakt hur mycket motor eller vilken typ vi strävar efter handlar i mångt och mycket om personliga preferenser, och det är inte fel. Det är väl toppen för valpköpare som kan hitta en uppfödare som gillar samma typ som en själv.

Avel är inte lätt. Jag skulle inte kalla det en konst, utan ett hårt arbete. Ibland gör man chansningar och ibland väljer man säkra kort.

När jag väljer en hane har jag några grundkrav:

Jag vill träffa hunden och jag vill självfallet gilla det jag ser när jag träffar den.

Jag vill att den ska vara frisk.

Jag vill inte använda en hane med alltför många kullar, för jag tror inte att det gynnar vår ras. Vad hanhundsägaren gör efter att jag använt den kan inte jag stå för, det är inget jag kontrollerar.

Jag vill att den tillför något som jag tror gynnar min kombination, både linjemässigt men givetvis också egenskapsmässigt.

Jag vill alltid prata med uppfödaren som fött upp hanhunden, då det är denna person som vet mest om hela kullen som hanen kommer ur. Det här är något som jag är förvånad över att alla inte gör. För mig är det självklart att ha kontakt både med föraren/ ägaren samt uppfödaren.

Jag vill inte ha för hög inavelsgrad, och om jag väljer en kombination som blir lite närmare vill jag gå ut till något annat i nästa led (t.ex. Glimma-Odin, Ronja-Fido.) Jag tror inte på linjeavel. För dig som ifrågasätter det rekommenderar jag en kurs i genetik. SLU har en bra: Hund- avel, utfodring och hälsa.

Det finns givetvis mer att berätta. Det gör det nästan alltid. Och jag berättar gärna. Ställ bara frågan. Det är kul och lärorikt med diskussioner!