Så härligt med långhelg!

  
Och vi har det bästa sällskapet. Stella har varit här några dagar och lever flockliv. Hon och Glimma leker mycket, ligger och biter och drar i varandra. Med Birk springer hon. Däremellan traskar hon bredvid mig. Hon springer mer nu, med de andra hundarna. Men inte så långt och bara så att det blir sådär lagom jobbigt.

Den här hunden. Lilla Blå. Hon är som en blandning av en fin dam, som inte jäktar i onödan, och en sprinter med låga i blicken. Vi har tränat lite på kul och hon ger verkligen allt och lite till. Just då. Men sen: ser på mig med undran i blick när vi ska gå sista svängen på kvällen. ”Är det verkligen nödvändigt?” Kissar inte ens. Gäspar. Vill helst bara vara, bli kliad på magen och få sprida långa och många tungkyssar.

Enklare hund får man leta efter!