Jag skulle vilja lyfta detta med hanhundar och könsdrift.

Jag var länge av den åsikten att hanhundsfasoner, som att fastna i dofter, slicka på kiss, överdrivet och buffligt uppvaktande av hundflickor och så vidare, var en träningsfråga. Och jag tror fortfarande att det i mångt och mycket går att påverka med träning. Men jag tror inte längre att det är lika lätt för alla individer.

Det här året när Birk parade två tikar har jag förstått vilka starka känslor och drifter det handlar om.

Vi hade första tiken hemma en vecka och de parade sig tre gånger. Birk var en gentleman och skötte det hela exemplariskt. Efter att tiken åkt hem var han ganska trött och kanske lite ofokuserad på träning, men det största han tog med sig efter den veckan var intresset för kiss. Hade jag honom i koppel bröt jag givetvis beteendet direkt men vi gjorde ingen stor sak av det, hade inga konflikter om det. Jag riktade mestadels om fokus genom att ge honom annat att tänka på. Det kändes inte sjyst att ena veckan uppmuntra parningar och beteenden runt dessa för att nästa bli arg på exakt samma saker.  I bilen på väg till Rättvik frågade Michelle mig om jag trodde att parningar hade betydelse för hur hanhundar sedan beter sig runt tikar efteråt. Om man väcker en björn som sover eller om det passerar obemärkt förbi. Jag svarade att jag tror att de fortsätter ungefär som tidigare, kanske till och med blir mer medvetna om löp kontra höglöp (det vill säga kanske mindre intresserade av flickor i stort, men mer intresserade när det väl gäller). Birk har aldrig brytt sig så mycket om tikar när de inte är i höglöp. Jag har aldrig haft problem att träna kring löptikar och det har inte varit svårt att ha löptikar hemma. För vissa av jaktgoldens är könsdriften lite väl låg och de parar inte alltid. Det är inte eftersträvansvärt, hur bekvämt det än må vara om din hund inte ska användas i avel.

Jag visste att Birk inte var en av dessa. Han har könsdrift. Men jag visste också att han är ganska lättsam kring allt detta. Genom träning, ja säkert. Och jag hade ingen tanke alls på att det skulle förändras.

Tävlingarna den helgen gick inget vidare men det har fler förklaringar än denna, men kanske spelade det in mer än jag förstod just då.

Sen släppte jag iväg Birk till nästa tik, han bodde då där en vecka och de parade sig ganska många gånger under den veckan. Tiden därefter förändrades. Hans intresse för kiss tog oanade höjder och han såg varje goldenflicka (och andra flickor med för den delen) som en potentiell ny fru. Jag blev förvånad men tänkte att han kommer att landa med tiden och med rätt guidning. Det blev rätt jobbigt att gå promenader för så fort han var lös fann han kissfläckar som han slickade på och gick runt med vibrerande käft. Vi försökte bryta beteendet så fort vi bara kunde vilket resulterade i en kille som blev ganska låg, samtidigt som han fortsatte. Birk är en mjuk hund så han känner in ganska snabbt om något blir fel. Men vi hade visst väckt en björn som sov. Birk var splittrad mellan drift och lydnad.

Jag har hanterat det här på olika sätt tiden som följt. Det blir hela tiden bättre men faktum kvarstår: han är inte alls som han var innan. Han är intresserad på en helt annan nivå.

Jag är en ganska slarvig person när det kommer till vissa aspekter av allmänlydnaden. Jag hämmade Glimma lite för mycket när hon var liten i vissa avseenden och märkte stor skillnad på hur hon kunde prestera i träning när hon fick vara lite mer olydig till vardags. Det betyder inte att det passar alla, men det passade oss. Jag är noggrann på vissa punkter, men mindre på andra. Jag tycker personligen inte om när hundar är för hämmade och jag hatar när de blir låga eller tappar motivationen.

Jag har fått Birk att lyssna i dessa situationer genom att ge honom annat fokus snarare än att bli irriterad. Jag har gått mindre på ställen där många hundar rör sig, det vill säga minskat kontakten med dofter som intresserar. Jag har plockat fram cykeln och är det något Birk prioriterar framför att lukta på kiss så är det att springa.

Det är dags att vi slutar lägga prestige i om vi har en hanhund med drifter.Driterna säkrar rasens fortlevnad. Självklart ska och bör vi träna på att de inte ska ge utlopp för dem, men det handlar inte enbart om träning och det går heller inte att jämföra en individ med en annan.

Birks parningar har nu resulterat i 17 fina valpar. Att vi fått jobba lite på att hantera könsdriften är så värt det. Jag lägger ingen värdering i att vissa beteenden ökade efter parningarna. Det är mitt jobb, min uppgift att guida honom rätt i detta.