Ja, den här våren har kantats av några tråkiga nyheter för kenneln. Det gäller Cocktail-kullen och deras HD-resultat.

Först var det Ina som fick C på sina höfter. Det betydde att 100 % friska leder inte längre existerade i kenneln. Kändes helt okej ändå, ett C är ju inte hela världen. Sen kom Charlies resultat: D-höfter. Vi blev chockade, ledsna. Det är ingen nyhet att vår ras är en drabbad ras, och någon gång blir det ju såhär. Förr eller senare, för alla uppfödare. Men det kändes extra tråkigt att det var just Charlie, som också haft oturen att drabbas av entropion (inåtrullade ögonlock) som han behövt opereras för flera gånger. När brevet från SKK kom visade det sig att ena höften var fri (B), vilket någonstans kändes lite bättre.Sist ut i kullen var Nalle och vi höll tummar för bättre resultat. Tyvärr hjälpte inte det och faktum kvarstod: Nalle fick också D (C på den ena).

Det här skapar huvudbry. Trots friska föräldrar och släktingar slår det ibland så fel. Det genetiska lotteriet, eller vad man ska kalla det. Kombinationer som inte slår väl ut.

Vi hoppas att dessa Eldflammor får hålla och må bra i sina höfter i många år, trots HD. Ingen av pojkarna verkar ha några bekymmer alls i dagsläget. Med noggrannhet avseende vikt och muskler tror jag att man kommer riktigt långt.

Vi är också glada att alla har friska armbågar!

Som att det inte var nog kom sedan en annan tråkig nyhet. My från Beatleskullen fick en cancertumör. Som tur var hittade matte den tidigt och operationen var lyckad. Vi hoppas verkligen att det inte blir någon vidare spridning, utan att hon får vara frisk i många år till.

Det här med att föda upp hundar alltså, ibland är det lite av en berg och dalbana. Jag tror alla som läser här inne vet hur mycket jag värderar hälsa. Den är A och O. Och det är jätteviktigt att vi pratar om den. Vitt och brett och öppet. Det ligger ingen prestige i om en hund blir sjuk. Det är bara oerhört tråkigt. För hunden, för matte och/eller husse. För uppfödaren. Men vi gör alla vårt bästa.