Oktober och tempot sjunker

Det närmar sig verkligen valpdags. Stella mår bra, hon är lite lös i magen och tar det lite lugnare på promenaderna, men kan fortfarande hoppa upp och ned från saker och är smidig i kroppen. Jag tror att det blir en liten kull denna gången med. Givetvis hoppas man som uppfödare på lite större kullar, speciellt när man har så många bra köpare. Men någonstans får man vara tacksam för det man får, det är verkligen ingen självklarhet att det alls ska fungera och jag är verkligen ödmjuk inför det faktum att det är mycket som kan gå fel och att det viktigaste är att Stella mår bra och att valparna mår bra. Och de rör sig, mycket nu. Jag tror att de har de fint i mammas mage! På ultraljudet såg vi bara tre tickande små hjärtan, men ultraljud är ju heller ingen säker metod för att fastställa antal. Vi hade tänkt göra en röntgen, men det fanns inga tider som passade hos den klinik vi brukar åka till och nu känns det som att det faktiskt kvittar. Vi ser vad som kommer ut helt enkelt, och hoppas så på att åtminstone en är en liten tjej som vi kan behålla hemma i vår flock. Vi har längtat så och planerat för dessa valpar. Det är fyra år sedan snart som Stella föddes och vi valde henne. Det kändes så självklart att hon skulle bli vår fodertik och få flytta till Linda, och jag har aldrig ångrat det beslutet. Jag tycker hon är en av de bästa goldentikar jag träffat (efter sin mor förstås).

Så håll nu en tumme för oss, för en liten Eldtjej och några därtill, och för att allt ska gå bra. Jag är ledig och hemma hela nästa vecka och valparna är beräknade till nästa helg.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s