Avel, hälsa och hud

Det är något som jag vill lyfta som det alldeles för sällan pratas öppet om.

Hudbesvär hos jaktgoldens har blivit ganska vanligt. Tyvärr är det himla svårt att hitta (korrekt) information om drabbade linjer och individer. Varför är det så?

Lägger uppfödare för stor prestige i att avla fram perfekta hundar?

Man ska ha klart för sig att avel är mycket planering, men också vissa risktaganden och chanser. Den perfekta hunden existerar inte. Inte den perfekta människan heller.

Vi vill avla på mentalt stabila hundar– just den biten tycker jag inte är så svår på just golden, det finns inte så mycket rädslor, reservationer, skärpa eller liknande. Inte som när jag en gång i tiden cirkulerade i schäfervärlden.

Men sen vill vi också ha en bra arbetshund. Lagom med motor, och detta är såklart en smaksak. Det finns ingen individ som passar precis alla tränare. Vi tränar olika och håller på med olika hundsporter. Jag föredrar lite fartigare hundar, eftersom jag brinner för annat än bara jakt och apportering. Jag vill att mina hundar ska kunna jobba med allt: apportera, träna lydnad, drag, uppletanden, bli tjänstehundar och så vidare. Detta är såklart en utmaning, för egenskaper som ger en bra apportör ger inte en bra lydnadshund och tvärtom. Men man får försöka hitta en balans som känns okej. Själv lägger jag hellre lite mer tid på att dämpa en hund än att behöva dra upp den.

Sist och absolut inte minst, utan detta kommer egentligen först: Vi vill ha friska hundar! Vad tittar man då på? Ja, på SKK avelsdata kan vi se HD/AD- resultat, vi kan snoka runt i linjer efter HD/AD och nu även använda index– ett värde du kan läsa mer om här. 

Vi ögonlyser våra hundar och nu har folk även börjat gentesta dem för ögonsjukdomar. Jag har diskuterat detta med några olika veterinärer och uppfödare och jag är kluven till gentest. Jag är kluven till hur långt vi ska dra vissa saker för att helt missa andra. Det är bra att leta sjuka anlag och minska spridningen, det är det. Men när vi selekterar bort vissa anlag kommer vi även att selektera bort andra. Vi vet inte vad detta får för konsekvenser. Jag tycker gentest kan vara ett bra verktyg i väldigt spridda sjukdomar, annars kan jag tycka att det är överkurs.

Vi kan fortsatt titta efter inavelsgrad och denna bör vara låg, men kan i vissa fall bli högre. Ja, för det är ju inte en jättebred avelsbas vi har på just jaktgolden och vill man därutöver hålla sig till bara vissa linjer, t.ex kanadensiska eller engelska, eller något annat man fallit för, så blir det ännu svårare. Jag tror dock att de flesta som är något så när uppdaterade på modern forskning och genetik håller med om att inavel, även så kallad linjeavel, inte är att förespråka.

Men sen då, var hittar vi info om huden? En frisk kostym är ju himla viktigt. Jag har själv haft en hund, min kära schäfertik Fiddeli, som var allt annat än frisk i sin hud och det är först nu, men friska hundar i mitt hem som jag inser hur sjuk hon faktiskt var. Varje vår, sommar och höst var ett helvete med klåda, fukteksem, utslag över hela kroppen och bitande på tassar. Hundägare brukar vara ganska duktiga på att upptäcka sånt här. Förhoppningsvis hör de av sig till sin uppfödare, som i sin tur bör sprida ordet.

Men jag vet inte hur mycket rykten som går om kliande hundar, men många är de, och det är allt som oftast faktiskt och tyvärr inte uppfödaren som sprider det. Rykten tenderar ju också att ändras, byta skepnad och till slut bli till något det inte var. Så varför inte förekomma detta? Varför inte bara lägga in info om hudproblem på hemsidor, berätta för kullsyskons ägare, prata om det öppet, vitt och brett?

Två hundar ur min senaste kull har haft vissa besvär med sin hud. Det är inte helt klarlagt, och ingen är utredd, vilket såklart underlättar om de är. Men visar det sig att det handlar om allergier kommer jag berätta om det, garanterat. Det försöker jag göra redan nu, för även om besvären går över och det är lugnt, så ska det inte vara en hemlighet. Jag hoppas från hela mitt hjärta att det inte är eller blir något allvarligt, men faktum kvarstår: två valpar är inte fullt så friska som jag strävar efter. Ska jag skuldbelägga mig själv för detta? Självklart kan jag göra det. Borde selekterat hårdare, förekommit. Men ingen uppfödare kan förutspå allt. Och all avel innebär vissa risker. Man väljer bara vilka. Och ibland väljer man inte alls och det blir fantastiskt, men likväl ibland inte. Det enda man kan göra, det är att lära sig till nästa gång.

Ibland tror jag att uppfödare låser sig i sin avel. Man har en stamtik, behåller en valp, fortsätter sin avel. Ibland i många generationer. När det sen dyker upp ett större problem, vad det än må vara, som betyder att man egentligen borde börja utesluta individer, så hänger hela ens verksamhet på detta och det tar emot. Både känslomässigt och praktiskt. Man har svårt att kännas vid problemet och man skyfflar det under mattan.

Låt oss inte göra detta!

Kom igen, tillsammans kan vi jobba mot en frisk och sund ras, våra gyllenpälsade vänner förtjänar det! Låt oss vara lite osvenska och skryta om det som går bra och svära om det som går dåligt. Högt!

Svar på frågor

Vissa frågor/ funderingar dyker upp. Jag delar gärna mina svar.

 

Varför låter du valparna vara ute redan efter 3-4 veckor?

För att jag anser att tid utomhus är en hälsofaktor. Jag tror inte på att valpar ska spendera all tid inomhus under sin tid hos uppfödaren för att sedan helt plötsligt kastas in i en helt ny värld med promenader och rastrundor i ibland betydligt mycket tuffare miljöer än den jag kan erbjuda här på landet. Av samma anledning låter jag mina valpar åka bil, se och höra dammsugaren, andra vuxna hundar, barn och så vidare. Jag ser tiden hos mig som en viktig grund för att bygga trygghet och för att skapa äventyrslystna, glada individer. I början är vi ute korta, korta stunder och både jag och tiken är med. Om man har kullar på vintern får man såklart spendera betydligt mycket mer tid inomhus än ute, men tiden ute fyller ändå sin funktion. Jag tror inte att man ska göra all miljöträning den sista tiden inför leverans, utan jag tycker det är betydligt snällare att börja smått för att kunna öka äventyren lite i taget. Därför får mina fyraveckorsvalpar redan nu spendera korta stunder ute på gräset.

 

Hur viktigt tycker du meriter är i avelsarbetet?

Jag anser inte att aveln ska utgå efter meriter, utan efter egenskaper. Meriter kan säga oss en hel del om egenskaperna, men det säger även en hel del om matte/ husse och särskiljer inte hunden från tränaren. En bra tränare kan komma riktigt långt med en halvbra hund och en dålig tränare kanske inte kommer någonstans med en toppenhund. En bra tränare och en bra hund utgör givetvis bästa duon.

Jag tycker att meriter fyller sin funktion även i avelsarbetet, som den objektiva bedömning den faktiskt utgör. Men jag tycker inte att man ska lägga allt värde i meriter.

 

Vad är din träningsfilosofi?

Jag tror inte så mycket på koncept, utan på träning anpassad efter individen. Jag är inte extrem åt något håll. Jag vill såklart ha en träning och relationer med hundar som ger mig de resultat jag önskar men jag utgår från vissa grundläggande principer.  Jag använder hela skalan av kommunikation men vänder mig starkt emot metoder som bygger på maktutövande av individer som är beroende av oss. Jag tror på kärlek och tydlighet.

 

Hur ser du på att lämna hundar ensamma hemma?

Jag anser inte att all ensamtid hemma är av ondo. Jag utgår från att vi som valt att leva med hund på detta sätt är aktiva med våra hundar en stor del av tiden. Om jag behöver lämna mina vuxna hundar hemma emellanåt så tror jag att det är stunder av lugn och ro, som även hundarna behöver. Jag anser att det är viss skillnad på att lämna en ensam hund eller att lämna flera individer tillsammans.

Jag tycker också att man ska skilja på en valp/ unghund eller en vuxen hund och även titta på hur hunden agerar och mår när den är ensam hemma. Jag har haft nästan alla lösningar när det gäller hundarna: hundvakt, hundgård, bilen, hunddagis, rasta på lunchen, ta med till jobbet etc. Det som är bäst för mig är inte bäst för dig och detta gäller även våra fyrbenta.

 

Vad har du för förväntningar på dina valpköpare?

Jag önskar först och främst att man ger sin hund mycket kärlek och tid. Sen önskar jag att man har en intention att behålla kontakten med oss, på ett eller annat sätt. Det är så roligt att få följa sina valpar även genom det vuxna livet och det är viktigt för att kunna utvärdera aveln. Vi gör detta i liten skala av en anledning. Det finns stora kennlar för den som ”bara” vill köpa en hund och inget mer.

Jag önskar ärlighet och öppenhet.

Jag önskar att man tränar och aktiverar sin hund, gärna tävlar efter sin förmåga. Jag har inga krav på prestationen i sig, men jag hejar alltid på Eldflammorna och hurrar för framgångar. Jag önskar att man HD/ ED – röntgar.

 

Hur kom du på namnet Eldflammans?

Jag tänkte rätt länge och fick mycket förslag från engagerade vänner och bekanta. Men någonstans var det viktigt att det var min egen idé. Jag tyckte det var kul med ett namn kopplat till den vackra färgen. Fantasin gjorde sitt.

 

Hur väljer du valpköpare, har du ett kösystem?

Nej, jag har inget kösystem. Jag väljer efter vad som känns rätt för mig och i detta ingår givetvis att om man stått på intresselista länge komma före de som är helt nytillkomna eller hör av sig i senare skede. Men jag premierar köpare som vill träna och tävla eller använda sin hund i någon form av praktiskt arbete/ tjänstehund. Det är för att jag anser att hundarna har den potentialen och jag tycker det är roligt att den utnyttjas. Jag har ingenting emot att sälja till nybörjare. Jag bryr mig heller inte om var/ hur man bor, men det är roligt om vi får se valparna lite trots långa avstånd. Jag är jätteglad att många av mina köpare har kommit långväga ifrån för att vara med på kennelläger och liknande.

Om uppdelningen i rasen – svar på fråga

Jag älskar golden retriever och tycker alla nyanser på dem är vackra. Men jag undrar hur du ser på utställningsvarianten på golden? Är det för dig inte en ”fullvärdig” eller ”riktig” golden? Jag frågar enbart för att jag är nyfiken och intresserad av rasen. Jag planerar att skaffa min första golden inom ett par år och försöker lära mig så mycket som möjligt om rasen och de olika varianterna. Skulle vara roligt om du kunde skriva lite om rasens uppdelning, eller länka till bra info! Tack!

 

Hej Agnes!

Tack för din fråga! Jag ska försöka svara. Du kommer kunna få helt olika svar på detta beroende på vem du frågar, detta är mina tankar.

Golden retriever kan delas upp i tre olika typer: show/ utställning, dual purpose och jakt. Definitionerna är inte fastställda men jag tror att de flesta tänker att definitonen styrs i stor utsträckning av vad som var syftet med aveln från uppfödarens sida och även vad för meriter som finns i stamtavlan. En utställningsavlad hund är avlad till stor del efter en exteriör som premieras på utställningar. En dual purpose avlad för att klara både arbete och kunna premieras på utställning och en jaktavlad främst avlad på egenskaper som gynnar dess arbete.

Jag anser inte att det är fel att vi har olika varianter inom rasen, även om jag tycker att det är en rätt tråkig utveckling på många håll inom utställningsvärlden, inte bara i vår ras. Jag anser det sorgligt att människan driver saker till ytterligheter och jag anser att många aspekter av utställningar tillhör ytterligheter som inte är sunda eller funktionsanpassade. För mig handlar min avel om att behålla golden retriever så som jag anser att den bör vara och se ut för att ha hälsa samt vilja och ork för arbete, både mentalt och fysiskt. Min åsikt är att det inte är detta som står i fokus eller premieras på utställningar och därför har jag helt valt att avstå denna del.

Att vi då har fått fram olika typer inom rasen kanske inte är helt dumt egentligen: den hundägare med höga ambitioner för arbete/ träning/ tävling kan skaffa en individ som håller för detta, hela vägen samt att den med mindre ambitioner kan skaffa en lugnare modell.

Frågan dyker ofta upp: men om vi har en variant som klarar både och, det vill säga dualhundarna, varför skaffar inte alla sådana?

Och ja, det är också en bra fråga. För mig handlar det lite om att när man försöker kompromissa för mycket så blir det sällan top-notch inom något av fälten. Du blir varken bäst på utställning eller inom hundsport, för aveln är inte styrd mot ett mål, utan två. Två rätt spretande mål. Därför skulle jag inte skaffa en dualgolden själv, för jag har endast ett mål med mina hundar och det är arbete av olika slag.

Jag tror att de olika typerna tjänar till olika syften och jag tror människan är så ”ego” att det kommer fortsätta vara så, i många raser och många fall. Ingen vill göra avkall på det som intresserar en.