Kategori: Uncategorized

Förra veckan flyttade Gudakullen! På långfredagens morgon åkte den sista lilla tjejen. Vi städade ur valprummet lite snabbt, packade in oss i bilen och åkte för att lämna tillbaka Eira. Sen drog vi till Torsvi för lite påskledigt!

Vi har haft en underbar helg och kom hem igår. Nu är även hundgården grundligt städad, alla extra galler och grindar borta och… det är så tomt!

Men vi fick helt plötsligt oceaner av tid och frihet och vi får härliga uppdateringar, valparna verkar ha det så bra! Det ska bli så spännande att följa dem framöver.

För alla som undrar angående nästa kull: Prima har fortfarande inte börjat löpa! Jag uppdaterar så fort hon drar igång. Tyvärr är det ju såhär med tikar och deras löp, det går aldrig att helt säkert veta när det blir. Men det ändrar ingenting, vi parar henne oavsett när det blir och hoppas att det inte dröjer alltför länge (föredrar helt klart att ha valpar under årstider som tillåter mycket utetid).

Vi avslutar den här helgen med att fira Birk som blir 8 år idag! Grattis till hela Astridkullen, kennelns förstfödda och för alltid lite extra speciella!

Jag uppdaterar dagligen på Facebook och Instagram men hemsidan har helt enkelt blivit en sådan plats som står åt sidan för de där mer snabba uppdateringarna i farten.

Nu är det bara två veckor till flytt (lite mindre för vissa som kommer på 8-veckorsdagen). Valparna är ute och röjer hela dagarna och jag är så glad för hundgården och hundhuset som möjliggör det! De går själva in i värmen när de är trötta.

Vi börjar lära känna dessa fem små och har börjat klura på var de ska få bo. Inte helt lätt med en jämn kull och än är de så små men lite tankar finns. Köparna har lite olika målsättningar, både inom jakt, bruks och lydnad. Det ska bli så roligt att följa dem!

Namnen är klara och våra grekiska gudar är Afrodite, Apollon, Ares, Athena och Triton. Faktiskt bara en slump att det blev så många på A.

Inatt välkomnade vi 3 pojkar och 2 flickor. Eira har blivit mamma och vi har sagt hej till vår 7:e valpkull. Ytterligare en liten pojke föddes som ledsamt nog inte levde.

Nu ska vi landa lite här innan vi funderar på var de små ska få bo.

Jag uppdaterar mer frekvent på Facebook och Instagram. Kika in där!

Eira och Elda! Vilken lycka att ha en syster och bästa vän. En stor tomt att springa på. Skogen precis utanför.

Det finns inte ett spår av irritationen eller gränser dem emellan. Jagas eller jagad, spelar mindre roll. De leker och leker och leker och det är så fint att se dem såhär tillsammans.

Inga tecken på höglöp än. Imorgon åker vi nedåt, vi hoppas på parningar närmsta dagarna. Håll tummarna, jag håller er uppdaterade!

Eira kommer att paras med Aqua Seer’s First Fighter ”Abbe”

Abbe är en nätt och snabb hane. Han används flitigt till jakt och har en 1:a i NKL B-prov. Han kommer från väldigt ledfriska linjer vilket var viktigt för mig. Han är röntgad HD A och ED ua och kommer ur en kull om nio där alla syskonen är friröntgade. Han är självklart ögonlyst utan anmärkning och har inga andra kända sjukdomar. I sättet påminner han mycket om Eira. Han är en hund med väldigt mycket ork som gillar att ta i. Han har mjuk mun och är spontan på vilt. Han är kvick i sättet och fattar snabbt.

Tack Adam för förtroendet att använda din fina kille!

Dessa valpar säljes enbart till dig som vill jobba mycket med din hund och det är nog ingen nackdel att själv höra till den sportiga typen!

Nu hoppas vi på parningar om drygt en vecka eller så!

Till våra valpköpare:

Nästa år är det dags för KENNELLÄGER!

Vi har bokat stugor i Fjällnora utanför Uppsala i vår.

För er som inte har Facebook/är med i Eldflammans valpköpargrupp: kontakta mig så får ni mer detaljer om datum m.m!

Platserna kommer vara begränsade, så håll utkik här på hemsidan och våra andra kanaler för info om när anmälan öppnar och hugg din plats i tid! Kurserna riktar sig till er som tränar/tävlar. Vill man inte gå kurs kan man träna, umgås, vara åskådare osv. I Fjällnora finns även möjlighet att campa för den som vill.

Min vän Michelle Holmlund som hör till Sveriges absoluta lydnadselit kommer att stå för lydnadskurs! Vi siktar även på att styra upp jaktkurs i krokarna, har inte riktigt spikat detaljerna för detta än men vi har en instruktör i åtanke och hoppas att det kommer passa.

När vi bestämde oss för att behålla en tik ur Eldkullen hoppades och drömde jag givetvis om vidare avel, men den drömmen gick ju tyvärr i kras på grund av Eldas pålagringar. Därför är jag extra glad för att hon har en frisk syster i Eira och att Malin är positivt inställd till att låna ut henne för en kull.

I veckan gjordes den sista hälsoundersökningen, denna gång av ögonen och det såg fint ut. Hon har några felväxande hårstrån som inte ger några besvär, enligt ögonveterinären är det inga hinder för avel och jag har kollat upp rådande rekommendationer som säger att det är okej eftersom hon är symptomfri men ska givetvis inte paras med en hane med samma åkomma.

Eldflammans Evig Eld Eira

HD:A Ed: Utan anmärkning

Ögonlysning: lindrig distichiasis

Inväntar DNA-analys för PRA

180,5 poäng startklass lydnad

Genomfört BPH

Vi kommer para på nästa löp förutsatt att det inte krockar med Primas planerade kull. I det fallet skjuter vi på det till löpet därefter.

Mer info om Eira kommer framöver.

Hane ej bestämd ännu.

Är du intresserad av en jaktgolden till jakt, tävling eller tjänst är du välkommen att maila emmaregberg@hotmail.com så berättar jag mer.

I sommar väntar ett alldeles nytt äventyr. En helt ny liten person i vår flock.

Ingenting kommer bli som förut men allt det som är bra finns kvar.

Vi blir fler och vi gör mer och ingenting går att förbereda sig på men vi har ett gäng veckor kvar. Jag är ledig nu den sista tiden och maj bjuder alldeles strålande sommarväder.

Tack! För alla era kommentarer och hälsningar! För era råd och egna erfarenheter.

Vi tar oss an det här. Det blir inte helt som vi tänkt oss men vi kan tänka om.

Vi ska försöka boka en ortopedtid till Elda så vi får bolla vidare.

Jag är både ledsen, besviken och bär en del oro för framtiden men jag är också så innerligt tacksam för den här lilla stjärnan till hund. Hon förgyller verkligen livet!

Förra veckan var jag på Albano för att röntga Elda. Det känns redan som en evighet sedan.

Det blev inte som jag önskat. Inte vad jag drömt om och hoppats på.

Elda har pålagringar på båda armbågarna. Vi såg det redan då. Idag fick vi SKK’s bedömning. Grad 2. Att det kunde varit värre är en klen tröst just nu.

Luften gick ur mig. Vi hade tänkt starta i lydnaden nu närmsta veckorna. Siktade mot start på b-prov till hösten. Tittade på fler working test att anmäla till. Avancera. Vidare, framåt.

Nu undrar jag vad jag ska göra, hur jag ska tänka. Inte nog med att aveln skiter sig. Det antar jag är smällar man som uppfödare får ta. Men det är också allt det andra. Måendet. Hälsan. Det allra viktigaste. Och min pärla till tjej som jag sett så fram emot att tävla till högre nivå. Hon har så många fina egenskaper. Men frågorna är ofrånkomliga. Kommer hon att hålla? Till vilket pris ska vi jaga resultat och framgång? Kommer hon må bra? Ska vi ständigt analysera eventuell stelhet, hälta?

Veterinären frågade mig om hon varit halt. Jag önskar jag kunde säga nej. Men förra året hade hon en rätt lång period med diffusa hältor fram. Bara någon vecka innan röntgen körde vi lite tuffare träning och fys och jag sa till Aron att hon såg halt och stel ut när vi kom hem.

Jag förstår att alla hundar inte kommer bli lämpligt avelsmaterial. Men här står vi nu, med tre hundar och en uppfödning med oviss framtid. Vi har alternativ, det finns andra hundar. Men tankarna snurrar.

Vi hade bestämt oss. Tre hundar är alldeles tillräckligt. Jag vill hinna med var och en av dem. Ge dem egen tid, ge dem engagemang och kärlek. Jag tror mitt hjärta rymmer hur många hundar som helst. Men vårt liv gör det inte. Jag vill inte ha en stor flock där du och du och du ersätts med ni. Vi vill kunna inkludera var och en av dem. Ta med dem, vara med dem.

Kanske får vi tänka om. En till hund. För vi hade ju också hoppats och drömt om en egen tik att använda i avel. Men det får komma sen, i så fall.

Elda är en fantastisk tjej. Aveln är sekundärt. De större frågorna återstår. Vilket liv ska vi erbjuda henne? Jag vet att vi kan ge henne en härlig tillvaro, en meningsfull vardag. Men är det moraliskt försvarbart att köra en hund in i smärtans land? Ni är många nu som skriver det. Kör på med träning och tävling så länge hon håller. Det betyder ju delvis att jag går mot bättre vetande och utsätter henne för belastning som kommer att ge henne besvär. Som gör ont. Det blir inte en fråga om om, utan när. Åtminstone när vi pratar om den nivån av träning och tävling som jag har tänkt mig. Och jag tror inte att man kommer till en magisk gräns där nog är nog utan gränserna är diffusa, luddiga. Samtidigt älskar hon att jobba. Jag förstår hur ni tänker.

Så många frågor och än så länge inga svar.

Det finns kanske inte rätt och fel.

Nu är orden slut, för nu.

Du fyller år idag, 10 år. Du flyger fortfarande fram med skratt i blick och dina öron fladdrar i vinden! Du älskar den fortfarande. Farten. Pulsen. Du är så levnadsglad. Du lär mig så mycket!

Den här dagen är speciell, du är speciell.

Ja, må du leva uti hundrade år!

Grattis Gangster! Grattis Glimma!

Hipp hipp HURRA!