Kategori: Hundarna

Elda och syskonen 12 veckor 

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Flickan med vit haka har blivit 12 veckor och en naturlig del av vårt liv.

Elda utforskar världen och tränar lite grundfärdigheter. Hon börjar få bra koll på pallen och sin bakdel. Hon har börjat lära sig handtarget. Hon kan sitt och ligg och snurra runt men nödvändigtvis inte alltid på rätt kommando. Hon kan sitt namn och det kan hon bra. Hon kommer alltid när man ropar förutom om hon hittat bajs (hej och hå och ja, det stämmer tyvärr – jag fick en till bajsätare i flocken). Hon går jättefint i koppel och hon söker mycket kontakt. Hon går inte fram till människor eller hundar och hon älskar älskar älskar att träna budföring.

Hennes största idol är fortfarande mammahund Stella! Igår spenderade de kvällen tillsammans och det är ljuvligt att betrakta dem, lekandes i timmar. Det är så tydligt att de har ett speciellt band och det är så fint att de får träffas. Stella blev så glad av en kväll med sin flock. Fyra hundar i Lindas etta och hela vägen hem pep Elda efter mamma. Då skar det lite i hjärtat men de ses redan på tisdag igen när vi har ridhusträning!

Mamma Stella

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Stella är oförskämt fräsch efter valpningen. Hon födde åtta valpar på 2 timmar och 10 minuter så man kan tänka sig att hon skulle vara rätt mörbultad. Men hon är så pigg och fin! 

Vi går några lugna promenader varje dag. Idag var vi med matte Linda (som varit här både under valpningen och efter) i skogen en sväng och sen när Linda åkte hem gick vi ut på fälten. Stella ligger i lådan hela, hela tiden när hon är inne så promenaderna är verkligen viktiga. Både för rörelse och som paus och återhämtning från mammalivet. 

Som fysioterapeut, som dessutom jobbar med kvinnors hälsa och många nyblivna mammor, är jag verkligen mån om fysisk aktivitet, även för våra fyrbenta. Stella har varit aktiv hela dräktigheten med promenader men givetvis inte sprungit efter bollar eller liknande. Jag blir ibland förvånad när jag läser i uppfödargrupper hur många som inaktiverar sina tikar under och efter dräktighet. Fysisk aktivitet är viktigt för tikens välmående och ger snabbare återhämtning efter valpning. 

Tillsammans med fysisk aktivitet i lagom dos behövs mycket mat! Det är ingen omöjlighet att hålla sin tik i okej hull trots valpar, allt handlar om balans i näringsintag och utgifter. Tikar behöver mycket bra energi under digivning. Just nu får Stella mycket färskfoder då hon äter lite dåligt av torrfodret. Hon får också lite tilltugg då och då i form av människomat. Valpar vars mamma får i sig vanlig, hemlagad mat och inte enbart producerat hundfoder löper dessutom mindre risk för allergi! 

Nu tar vi fredagkväll och önskar er alla en trevlig helg! 

Oktober och tempot sjunker

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Det närmar sig verkligen valpdags. Stella mår bra, hon är lite lös i magen och tar det lite lugnare på promenaderna, men kan fortfarande hoppa upp och ned från saker och är smidig i kroppen. Jag tror att det blir en liten kull denna gången med. Givetvis hoppas man som uppfödare på lite större kullar, speciellt när man har så många bra köpare. Men någonstans får man vara tacksam för det man får, det är verkligen ingen självklarhet att det alls ska fungera och jag är verkligen ödmjuk inför det faktum att det är mycket som kan gå fel och att det viktigaste är att Stella mår bra och att valparna mår bra. Och de rör sig, mycket nu. Jag tror att de har de fint i mammas mage! På ultraljudet såg vi bara tre tickande små hjärtan, men ultraljud är ju heller ingen säker metod för att fastställa antal. Vi hade tänkt göra en röntgen, men det fanns inga tider som passade hos den klinik vi brukar åka till och nu känns det som att det faktiskt kvittar. Vi ser vad som kommer ut helt enkelt, och hoppas så på att åtminstone en är en liten tjej som vi kan behålla hemma i vår flock. Vi har längtat så och planerat för dessa valpar. Det är fyra år sedan snart som Stella föddes och vi valde henne. Det kändes så självklart att hon skulle bli vår fodertik och få flytta till Linda, och jag har aldrig ångrat det beslutet. Jag tycker hon är en av de bästa goldentikar jag träffat (efter sin mor förstås).

Så håll nu en tumme för oss, för en liten Eldtjej och några därtill, och för att allt ska gå bra. Jag är ledig och hemma hela nästa vecka och valparna är beräknade till nästa helg.

 

 

 

 

Flockliv 

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Det är något speciellt med att ha tre hundar hemma. Tre hundar som äter olika mat, tre olika tunnor att ösa ur och tre skålar att fylla. Det känns så mycket mera flock, så mycket mer kennelliv att ha tre hundar jämfört med två. Och jag  älskar det. Men när jag och Malin går förmiddagspromenad tillsammans känns fyra hundar jättemycket. En av dem känns inte alls. En litegrand men inte mycket. Mina två känns desto mer. Måste styra upp allmänlydnaden lite.

Har emellanåt svårt att förstå de som väljer att ha många hundar hemma. Har svårt att tro att man kan hinna med var och en på ett vettigt sätt. Men jag antar att det i vissa avseenden är som att skaffa fler än ett barn, kärleken tar aldrig slut – den växer och det finns så det räcker till alla. Sedan handlar det givetvis mycket om livssituation, hur man bor, jobbar, reser och ja, lever. 

Nåväl! Malin tog med kameran och tog superfina bilder på guldgänget bland höstens nyanser av guld. 

Jag älskar den här tiden på året. Nu har vi gått in i månaden då vi firar bröllopsdag och nu i oktober föds förhoppningsvis vår nästa lilla stjärna, oktober kommer nu och alltid att ha ännu lite mera stänk av guld i sig. 

Foto: Malin Wijk 

Stella löper!

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Häromdagen började Stella löpa! Vi såg lite tecken på att det var på väg, men trodde att det skulle dröja några veckor till. 

Nu hamnar höglöpet runt samma dagar som vi har träff för Cocktail- och Danskullen med BPH (beteende- och personlighetsbeskrivning hund). Jag är så tacksam att hanhundsägarna är flexibla och kan tänka sig att ta hand om Stella lite. Det betyder att jag åker ner med henne och sen får hon bo tillsammans med sin kille någon vecka! Det känns väldigt bra för oss, hundarna får lugn och ro och ordentligt med tid att uppvakta varandra på. Vi hoppas att vi får lyckade parningar! Om allt går vägen levererar vi årets bästa julklapp till några väl valda hem i december. Håll gärna tummarna!


Klubbmästerskapet 2016

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Igår ringde klockan 4.00 och hela flocken åkte till Villingsberg och Goldenklubbens klubbmästerskap.

Jag var först ut med Birk i öppenklassen och jag är nöjd med hans prestation förutom att vi missade vattendirigeringen. Detta är andra gången vi kör ÖKL och han har helt klart blivit bättre på det vi tränat. Men jag inser ändå att vi behöver jobba mer på grunt vatten och i träsk. Man blir bra på det man tränar och det tycker jag stämde rätt bra denna gången. Vid vattendirigeringen kom han tyvärr på fel sida av fågeln och vinden gav honom istället vittring från söket. För första gången tog han faktiskt signalerna riktigt dåligt. Det var lite snöpligt, han var så nära. Men som alla vet: nära skjuter ingen hare, och inte heller några förstapris. Vi fick ett tredjepris, men jag är väldigt glad över resterande delar i provet! Han var tyst och samlad, hade ett effektivt sök och jobbade fint på mina tecken. 

Glimma gick ut i sista paret och jag var lite rädd att hon skulle vara lite väl laddad samtidigt som de ju också blir trötta av en hel dag på prov/ i bil. Men hon var i perfekt sinnesstämning! Snabb, effektiv, lyhörd och glad. Det är en sådan glädje för mig att starta henne nu, det var det sist också. Det känns som att många bitar som vi tränat på och haft som svagheter länge har fallit på plats och om jag ska vara ärlig känner jag att vi nu behöver lite mer utmaning. Vi fick ett förstapris och är nu redo för elitklass!


Igår var en underbar dag. Vi träffade både gamla och nya vänner och fick se många glada goldens.

Och klubbmästare blev ingen mindre än våra Dansbarns fina pappa Baccus med matte AnneCharlotte. Stort grattis från oss och även till klubbmästarna i de andra klasserna!

Nedan några bilder från Annelie:

Du är det finaste jag vet

Publicerat den av Emma1 kommentar

För 8 år sedan hämtade jag min Gangster-Glimma från Ljusdal. Så mycket väntan och så mycket längtan. Och på nationaldagen 2008 var det äntligen dags. Min glada lilla gullunge, vackrast i världen, skulle få flytta hem!

DSCN0127

DSCN0132

DSCN0146

I 8 år har hon varit en del av mitt liv, en stor och betydelsefull del. Hon har funnits vid min sida i medgång och i motgång. Hon har delat mina skratt och min gråt. Hon har charmat mannen i mitt liv och hon fyller våra hjärtan med ljus och kärlek.

Glimma har givit mig upplevelsen av att vara kennelmamma, jag har suttit vid hennes sida under tre valpningar och vinkat hejdå till hennes arton barn.

Vi har tränat och tävlat. Peppat och firat vinster och diskuterat och sörjt förluster. Glimma har lärt mig så mycket. Om oändligt tålamod och lojalitet. Om känslor, om vänskap och om kärlek.

Jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. Hon är min bästa vän och jag hoppas på många, många år till.

Tack Marit för att jag fick förtroendet att förvalta denna fina tjej. Hon är allt jag kunde önska och lite därtill!

 

DSCN0158

DSCN0215

DSCN0225

1:a pris!

Publicerat den av Emma2 kommentarer

  
Igår fick vi ett förstapris i lydnadsklass elit! 

Vi har inte varit de flitigaste under vintern och våren men vi har satsat allt på kontinuitet. Vi har inte missat ett enda inbokat pass, och vi har lagt oss på den nivå som fungerar med livet och med jobbet. Tidigare kunde jag gå in i perioder där jag tränade som en galning inför tävlingar, för att sen halka ur lydnadsträningen. Därför att träna som en galning känns inte roligt för mig längre efter snart 15 år med hundsport. Sådan träning känns stressig och ger heller ofta inte så bra resultat. Nu växer resultaten av kontinuiteten fram. Sakta, men säkert. Och Birk, han lär mig så mycket. Om mig själv, och om honom! 

Glad påsk

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Så härligt med långhelg!

  
Och vi har det bästa sällskapet. Stella har varit här några dagar och lever flockliv. Hon och Glimma leker mycket, ligger och biter och drar i varandra. Med Birk springer hon. Däremellan traskar hon bredvid mig. Hon springer mer nu, med de andra hundarna. Men inte så långt och bara så att det blir sådär lagom jobbigt.

Den här hunden. Lilla Blå. Hon är som en blandning av en fin dam, som inte jäktar i onödan, och en sprinter med låga i blicken. Vi har tränat lite på kul och hon ger verkligen allt och lite till. Just då. Men sen: ser på mig med undran i blick när vi ska gå sista svängen på kvällen. ”Är det verkligen nödvändigt?” Kissar inte ens. Gäspar. Vill helst bara vara, bli kliad på magen och få sprida långa och många tungkyssar.

Enklare hund får man leta efter!