2014-12-18
I den här kenneln ryms kärlek även till en liten fläckig. Inte bara en, utan tre.Och idag visade vågen strax över 1 kg på två av dem. Hurra! Minstingen har lite kvar, men är på god väg.
Foto: Annelie Karlsson
Kategori: Kenneln
Favoriter i repris: Beatleskullen
Foto: Malin Wijk
Favoriter i repris: Astridkullen
Om val av avelshanar
Hade ett trevligt samtal igår med en uppfödarkollega och det är alltid intressant. Ibland fastnar nog vi uppfödare i vår egen lilla bubbla och val man gör känns så självklara att man inte alltid lyfter och förklarar varför och hur man tänker. Det är jättekul att diskutera med andra! Det ger också inspiration att dela med sig här.
Ibland känns det nog som att våra tankar och planer kan ligga på en rätt nördig nivå, och man tänker inte att valpköpare i sig har samma intresse för linjer och så vidare. Men vi ska inte underskatta våra köpares kunskap heller. Det finns så oerhört många sätt att ta reda på information om hundar nu. Hunddata, Avelsdata, SBK Tävling, Youtube, hemsidor, Facebook, tävlingar och prov och så vidare och så vidare.
Jag tror också att man i hundvärlden ofta är lite dåliga på öppna dialoger, öppen kritik och svar på denna. Det mesta kommer fram på omvägar. Jag är väldigt förskonad från elaka rykten eller ifrågasättanden (vad jag vet).
Men en fråga som dykt upp, mer eller mindre på direkt väg och som jag gärna öppet vill svara på är:
Varför har jag nästan enbart använt ”kändishanar”?
Det här är rätt kul, för jag har inte tänkt på det så. Jag gillar inte matadoravel. Jag tycker att hanar ska utvärderas efter sina första kullar i precis samma utsträckning som med tikar. I vår avel på en tik blir det oftast en naturlig paus för återhämtning vilket ger tid för att se vad det blir av avkommorna innan vi tar en ny kull.
De hanar jag har använt har inte varit välanvända när jag gjort mina förfrågningar. Odin hade två kullar när vi träffades första gången, och jag måste ge AnneCharlotte en eloge för att hon var noggrann med att hon ville utvärdera dessa. Filur hade en kull så han går väl inte in under ”kändishane”. Baccus hade också en kull men när jag började kika på honom från första början var han inte pappa. Fido hade heller inga avkommor när jag och Lisa först pratade om honom och Ronja. Sen ville det sig inte första gången vi försökte, så Fido hann bli pappa till ett gäng innan vi kunde prova på nytt – den gången med bättre resultat.
Givetvis är det tryggt för uppfödare att använda hanar i aveln som har utvärderade kullar och bollen kommer rätt snabbt i rullning efter några kullar. Jag tycker inte att det är fel, men givetvis är det bra för rasen att även använda nya hanar. Ett sätt är också att sprida användandet utanför Sverige, något som blir allt vanligare och som är bra för rasen.
Men det betyder inte att man varje gång måste hitta något helt nytt, något oprövat. Varför jag ville använda Baccus till Glimmas sista kull var dels för att jag visste att Glimma och Odin lämnade en helt fantastisk kull med enorm arbetsvilja och god mentalitet, men också för att den kullen är helt och fullt frisk, det finns absolut ingenting som gått fel och de är fyra år nu (om några dagar). Det är faktiskt inte helt vanligt. Det var också för att Baccus kom med något nytt, han är från Belgien och man får inte glömma att bakom varje hund finns två föräldar, inte inbart en pappahund.
Vi har alla (förhoppningsvis) samma mål med aveln, friska och trevliga hundar. Vad vi känner är trevligt och exakt hur mycket motor eller vilken typ vi strävar efter handlar i mångt och mycket om personliga preferenser, och det är inte fel. Det är väl toppen för valpköpare som kan hitta en uppfödare som gillar samma typ som en själv.
Avel är inte lätt. Jag skulle inte kalla det en konst, utan ett hårt arbete. Ibland gör man chansningar och ibland väljer man säkra kort.
När jag väljer en hane har jag några grundkrav:
Jag vill träffa hunden och jag vill självfallet gilla det jag ser när jag träffar den.
Jag vill att den ska vara frisk.
Jag vill inte använda en hane med alltför många kullar, för jag tror inte att det gynnar vår ras. Vad hanhundsägaren gör efter att jag använt den kan inte jag stå för, det är inget jag kontrollerar.
Jag vill att den tillför något som jag tror gynnar min kombination, både linjemässigt men givetvis också egenskapsmässigt.
Jag vill alltid prata med uppfödaren som fött upp hanhunden, då det är denna person som vet mest om hela kullen som hanen kommer ur. Det här är något som jag är förvånad över att alla inte gör. För mig är det självklart att ha kontakt både med föraren/ ägaren samt uppfödaren.
Jag vill inte ha för hög inavelsgrad, och om jag väljer en kombination som blir lite närmare vill jag gå ut till något annat i nästa led (t.ex. Glimma-Odin, Ronja-Fido.) Jag tror inte på linjeavel. För dig som ifrågasätter det rekommenderar jag en kurs i genetik. SLU har en bra: Hund- avel, utfodring och hälsa.
Det finns givetvis mer att berätta. Det gör det nästan alltid. Och jag berättar gärna. Ställ bara frågan. Det är kul och lärorikt med diskussioner!
Herr och Fru
Glimma och Filur
Fotograf: Malin Wijk
Den där om att ha en stor och fin valphage
Den här hagen köpte jag för några år sedan och skrev då nedanstående inlägg. Vi provade faktiskt spån och blev fast! Det är så mycket lättare att städa, att slänga, det håller sig rent och det luktar gott med spån. Att fällar och filtar blir fulla med spån kan vi stå ut med.
Precis som många andra uppfödare har jag tidigare använt mig av tidningar, kompostgaller med buntband, vaxduk, mopp och städat mig smått galen under mina valpveckor. Återbruket i Enköping har varit ett alldeles för välbesökt ställe för att dumpa de oansenliga mängder nedkissade och nedbajsade tidningar som ett gäng så söta valpar helt ofattbart kan skapa.
Nu testar vi lite nytt.
Jag har investerat i en ordentlig hage som ser ut såhär:
Mycket nöjd!
Den står stadigt och är lätt att bygga som man vill.
Jag köpte till extra sektioner för att få den större. Ni är flera som frågat var jag köpt den. Hagen finns hos LS Produkter. Det som jag skulle ändra på om jag fick är grinden. Den kunde varit öppningsbar bara i övre halvan så kan tiken hoppa in/ ut ur hagen, men valparna stanna kvar (underlättar). Nu är min tanke att sätta ett halvt kompostgaller eller en skiva för så att det blir lagom hopphöjd och rymningssäkert. Detta med att kunna stänga in valparna vissa stunder kan vara väldigt skönt och känns tryggt om man behöver åka iväg en stund eller två.
För att skydda golvet har jag lagt en ganska rejäl våtrumsmatta.
Jag har hört väldigt mycket gott om att använda spån eller liknande istället för tidningar och jag funderar på att ge det ett försök.
Känns som att det kan bli renare!
Den där om att ha en bästa vän
Idag är en sådan dag då hjärtat bara svämmar över av lycka över att få ha en hund som Glimma.
Glimma som kryper tätt intill och sover tryggt och lugnt. Som vaknar och viftar på svansen som ingen annan kan. Och jag minns den gången jag lät någon frisera hennes svans och tyckte hon såg stympad ut i månader för att aldrig låta en sax komma nära någonsin igen.
Glimma som springer bredvid cykeln med den där fina svansen i vädret och pigg blick, trots gråvita strån runt ögon och nos.
Som springer backintervaller med mig och avslutar varje med att pussas och leka. 10 vändor blir till 10 pussar och några extra ändå.
Glimma som aldrig skulle göra något annat än springa hela backen med mig och hoppa lite extra av glädje att idag är det bara hon och jag. Glimma som snabbt förstår vilken stolpe det är man ska runda för att sen springa upp igen – för den där Glimma hon är smart.
Glimma som inget hellre vill än att bära saker ur matkassen på väg från affären och som trippar fram med en påse tomater med stolthet och fast grepp. Hon skulle aldrig tappa – aldrig.
Och som när vi kommer hem svarar på frågan vill du ha mat, är du hungrig? med att trampa tramp tramp tramp, hämta sin skål och sluka sin mat på sisådär två sekunder.
Att svara på frågan: varför föder en upp hundar?
2014-10-28
Ja ni, här tickar dagarna på. Vi, liksom valpintressenterna, räknar ned.
Vi längtar såklart vansinnigt till valptiden. Jag har en väldig tur som arbetar så fritt som jag gör och kan ta den här tiden till detta. Visst behöver även den här flocken och vi tvåbenta pussla lite för att få ihop det, men det är så väldigt värt det.
Ibland frågar personer varför jag gör det här, varför jag föder upp hundar. Och ja, det slår mig, att det har jag faktiskt inte skrivit här. Jag menar, liksom många andra hunduppfödare, har jag skrivit vad målet med min uppfödning är. Jag har nog någonstans skrivit att jag älskar det. Och jag har skrivit hur jag tänker kring egenskaper, träning och tävling, hälsa och ohälsa. Jag har skrivit vad för typ av hundar som jag förmedlar.
Men varför föder jag upp hundar för att sedan sälja dem?
Jag kan komma på oändligt många skäl. Men någonstans bottnar allt i kärlek. Kärlek och ren och sann glädje. Jag menar, vem kan inte må sådär bra när man ser något sånt här:
eller det här:
eller detta:
Jag har ynnesten att få leva ett liv med några fyrbenta som varit och är mina bästa vänner. Idag sa en kollega till mig att hennes son drömt om en hund så länge hon kan minnas. När han var två år hade han sin första hundkontakt och det var kärlek vid första ögonkastet. Sedan det var han fast. Det står på önskelistan på varje födelsedag, varje jul. Hon sa att hon önskar att hon en dag ska kunna uppfylla hans önskan.
Och någonstans är det ju faktiskt därför. Just detta. Jag uppfyller människors önskan om en bästa vän. Jag ger dem det finaste de någonsin kunnat köpa för pengar. Jag ger dem ett redskap att utöva ett intresse, ibland gammalt och ibland helt nytt. Jag säkrar deras promenader för, förhoppningsvis, minst tio år framåt. Rena rama hälsoboosten! Jag försöker såklart ge dem det allra bästa också. Så som jag anser att det bästa är. Och ja, där kommer avelsbiten, planeringen och utvärderingen in i bilden. Men det är ju inte det arbetet i sig som gjort att jag valt att föda upp hundar från allra första början. Varför jag valt att föda upp hundar är för att jag älskar dem och för att andra kommer att älska som jag. Och det, ja det är ju inte en dum anledning det.
En serie om de valpkullar vi haft, del 5
När Ronjas valpar var några veckor dök det upp en efterlysning i sociala medier. En amma behövdes och det var bråttom! Vi fick tre extra små welshkillar att pyssla om och det var en fantastisk upplevelse.
Att ställa upp när det krisar!
2014-12-12
Ja, som ni förstod fick vi tre små extra valpar att ta hand om. Det är tre fina welshkillar på snart 2 veckor. Deras mamma lever, men kan inte ta hand om dem. Hon fick livmoderinflammation och las in akut för en vecka sedan. Nu är hon hemma igen, opererad. Hon verkar må bra, efter omständigheterna.
I lördags kom tre av kullens nio valpar till oss. De andra är hos två olika tikar.
Ronja tog sig an de små direkt, men visst har hon lite svårt att förstå att dessa behöver mat ungefär hela tiden. Jag har satt klocka på nätterna för att gå upp och se till att de får dia. Nu har Cocktail-gänget börjat äta lite vanlig mat, vilket underlättar.
I onsdags kom Elina på besök och ställde upp som hund- och valpvakt på eftermiddagen när jag var inne på jobbet en sväng. Vilken matte mammahund har!
Nu ser jag fram emot helg med lite besök från valpköpare och vänner.
En serie om de valpkullar vi haft, del 3
Eftersom jag inte kan importera gamla bloggen hit så koperar jag över sådant som kan vara roligt att gå tillbaka och läsa om. Här kommer tredje delen av fyra om valpningarna! Denna gång om Cocktailkullens ankomst.
VÄLKOMMEN COCKTAIL-GÄNGET!
2014-11-19
Igår kväll drog den igång – valpningen.
Tempen gick upp och ned lite för att sen sjunka och sen stiga. Skolboksexempel, sånt har aldrig Glimma ägnat sig åt. Hon brukar nöja sig med att sova sista natten under sängen. Fråga mig inte hur hon ryms där, högdräktig och allt.
Åter till Ronja, som har varit och är en riktig pärla! Hon har varit en kämpe och är en oerhört duktig mamma!
Elina kom hit precis lagom till första valpen och hon har också varit en pärla och deltagit precis så som jag ville. Aron har varit en pärla, Birk och Glimma har varit två pärlor.
Jag är så tacksam för att allt gick bra! Ronja kan röra sig normalt nu, så det råder inga tvivel om att det var valparna som tryckte på.
Och i valplådan ligger nu 6 ljuvliga små valpar. 4 killar och 2 tjejer. Jag har spenderat förmiddagen med att dela ut valpbesked. Känner mig som jultomten eller något. Tråkigare när det inte finns en valp att erbjuda men sånt är livet ibland, vi hoppas på bättre lycka för er nästa gång istället!
Tikarna går ut som fodertikar, en åt mig och en åt Lisa. Sicken tur att det i alla fall blev två!
Nu ska jag bara njuta! Och kanske sova lite, vi höll på till strax efter fyra och gick upp innan åtta igen. Jag applåderar Aron och Elina som åkte till jobb respektive skola imorse.
En serie om de valpkullar vi haft, del 1
Eftersom jag inte kan importera gamla bloggen hit så koperar jag över sådant som kan vara roligt att gå tillbaka och läsa om. Här kommer första delen av fyra om valpningarna! Denna gång om Astrid Lindgren-kullen.
Gangstergänget har anlänt!
2011-04-22
Igår/ inatt kom 7 underbara gangstrar till världen!
Tempen sjönk onsdag kväll och natten till torsdag sov Glimma under sängen hela natten (vet inte hur hon fick plats där med magen). På morgonen var hon lite skakig och ville mest vara i valplådan.
Dagen och timmarna gick och det var en seg väntan. Glimma spenderade den mesta tiden med att vara i valplådan eller korta rastningar på tomten.
När kvällen kom började det kännas som att det hände lite mer, så då ringde jag hit Leena som lovat att hjälpa till vid valpningen. Leena var här ett par timmar men inget hände och vi såg inte skymten av några krystvärkar så vi antog att det fortfarande inte var riktigt dags än. Leena trodde att det antingen skulle hända under natten eller nästa dag. Men tji fick vi, Leena hann inte mer än hem och stänga hönsluckan innan jag fick ringa hit henne igen för då var första valpen på g och den kom snabbt. En hane!
Sen flöt allting på, mellan 30-60 minuter mellan valparna och resultatet blev 5 hanar och 2 tikar. Glimma har varit oerhört lugn och skött allt fantastiskt bra. Valparna ligger på mellan 430 g (minsta tiken) och 562 g (största hanen).
Tyvärr är internet rätt segt här på landet så bilder tar tid att ladda upp, men under dagen hoppas jag kunna få upp några.
Svar på frågor
Vissa frågor/ funderingar dyker upp. Jag delar gärna mina svar.
Varför låter du valparna vara ute redan efter 3-4 veckor?
För att jag anser att tid utomhus är en hälsofaktor. Jag tror inte på att valpar ska spendera all tid inomhus under sin tid hos uppfödaren för att sedan helt plötsligt kastas in i en helt ny värld med promenader och rastrundor i ibland betydligt mycket tuffare miljöer än den jag kan erbjuda här på landet. Av samma anledning låter jag mina valpar åka bil, se och höra dammsugaren, andra vuxna hundar, barn och så vidare. Jag ser tiden hos mig som en viktig grund för att bygga trygghet och för att skapa äventyrslystna, glada individer. I början är vi ute korta, korta stunder och både jag och tiken är med. Om man har kullar på vintern får man såklart spendera betydligt mycket mer tid inomhus än ute, men tiden ute fyller ändå sin funktion. Jag tror inte att man ska göra all miljöträning den sista tiden inför leverans, utan jag tycker det är betydligt snällare att börja smått för att kunna öka äventyren lite i taget. Därför får mina fyraveckorsvalpar redan nu spendera korta stunder ute på gräset.
Hur viktigt tycker du meriter är i avelsarbetet?
Jag anser inte att aveln ska utgå efter meriter, utan efter egenskaper. Meriter kan säga oss en hel del om egenskaperna, men det säger även en hel del om matte/ husse och särskiljer inte hunden från tränaren. En bra tränare kan komma riktigt långt med en halvbra hund och en dålig tränare kanske inte kommer någonstans med en toppenhund. En bra tränare och en bra hund utgör givetvis bästa duon.
Jag tycker att meriter fyller sin funktion även i avelsarbetet, som den objektiva bedömning den faktiskt utgör. Men jag tycker inte att man ska lägga allt värde i meriter.
Vad är din träningsfilosofi?
Jag tror inte så mycket på koncept, utan på träning anpassad efter individen. Jag är inte extrem åt något håll. Jag vill såklart ha en träning och relationer med hundar som ger mig de resultat jag önskar men jag utgår från vissa grundläggande principer. Jag använder hela skalan av kommunikation men vänder mig starkt emot metoder som bygger på maktutövande av individer som är beroende av oss. Jag tror på kärlek och tydlighet.
Hur ser du på att lämna hundar ensamma hemma?
Jag anser inte att all ensamtid hemma är av ondo. Jag utgår från att vi som valt att leva med hund på detta sätt är aktiva med våra hundar en stor del av tiden. Om jag behöver lämna mina vuxna hundar hemma emellanåt så tror jag att det är stunder av lugn och ro, som även hundarna behöver. Jag anser att det är viss skillnad på att lämna en ensam hund eller att lämna flera individer tillsammans.
Jag tycker också att man ska skilja på en valp/ unghund eller en vuxen hund och även titta på hur hunden agerar och mår när den är ensam hemma. Jag har haft nästan alla lösningar när det gäller hundarna: hundvakt, hundgård, bilen, hunddagis, rasta på lunchen, ta med till jobbet etc. Det som är bäst för mig är inte bäst för dig och detta gäller även våra fyrbenta.
Vad har du för förväntningar på dina valpköpare?
Jag önskar först och främst att man ger sin hund mycket kärlek och tid. Sen önskar jag att man har en intention att behålla kontakten med oss, på ett eller annat sätt. Det är så roligt att få följa sina valpar även genom det vuxna livet och det är viktigt för att kunna utvärdera aveln. Vi gör detta i liten skala av en anledning. Det finns stora kennlar för den som ”bara” vill köpa en hund och inget mer.
Jag önskar ärlighet och öppenhet.
Jag önskar att man tränar och aktiverar sin hund, gärna tävlar efter sin förmåga. Jag har inga krav på prestationen i sig, men jag hejar alltid på Eldflammorna och hurrar för framgångar. Jag önskar att man HD/ ED – röntgar.
Hur kom du på namnet Eldflammans?
Jag tänkte rätt länge och fick mycket förslag från engagerade vänner och bekanta. Men någonstans var det viktigt att det var min egen idé. Jag tyckte det var kul med ett namn kopplat till den vackra färgen. Fantasin gjorde sitt.
Hur väljer du valpköpare, har du ett kösystem?
Nej, jag har inget kösystem. Jag väljer efter vad som känns rätt för mig och i detta ingår givetvis att om man stått på intresselista länge komma före de som är helt nytillkomna eller hör av sig i senare skede. Men jag premierar köpare som vill träna och tävla eller använda sin hund i någon form av praktiskt arbete/ tjänstehund. Det är för att jag anser att hundarna har den potentialen och jag tycker det är roligt att den utnyttjas. Jag har ingenting emot att sälja till nybörjare. Jag bryr mig heller inte om var/ hur man bor, men det är roligt om vi får se valparna lite trots långa avstånd. Jag är jätteglad att många av mina köpare har kommit långväga ifrån för att vara med på kennelläger och liknande.
eldflammanskennel.se 