Eldkullen 1 vecka

Redan en vecka sedan valparna föddes och idag jobbar jag första gången ett par timmar på eftermiddagen/ kvällen. Jag hade preliminärbokat lite patienter idag, med reservation för om jag behövde vara kvar hemma. Men valparna kom så tidigt så jag fick en hel vecka helt ledig tillsammans med dem och det har varit oerhört skönt. Inte för att de behöver mig just nu, inte alls egentligen. Men mamma Stella är värd lite extra ompyssling. Och jag har fått otroligt mycket datorjobb gjort. Skönt! Nu hjälps jag och Aron åt och jag har också pratat med Tove som kommer att kunna avlasta oss lite i år med. För er som inte vet är Tove vår kennelflicka som bor i närheten och som varit en pärla vid våra tidigare kullar. Nu går hon på hundsportsgymnasium men kommer att ha lite dagar hemma ändå och får då hoppa in och jobba lite extra. Och det är vi så glada för! Vi kunde inte ha en bättre kenneltjej! Jag hjälpte själv till på en schäferkennel när jag gick i gymnasiet och det var fantastiskt roligt och lärorikt.

Valparna växer otroligt fort och de kravlar sig fram allt snabbare i lådan. Stella är jätteduktig som mamma. Hon är väldigt avslappnad och trygg och pysslar så fint med de små. Hon lämnar mest valplådan korta stunder, men söker lite mer sällskap nu mot tidigare.

Valparna är oerhört jämna, både i färg och storlek. Personlighet är givetvis lite tidigt att uttala sig om än, men de är pigga och trygga. Det ska bli så spännande att se vad de utvecklar för egenskaper.

HEJ ELDKULLEN!


Så var de äntligen här! Och många fler än vi vågat drömma om! Säg hej till ELDKULLEN: 4 ljuvliga pojkar och 4 ljuvliga flickor! Så mycket kärlek! 

So they are finally here! Say hello to the FIRE LITTER: 4 lovely boys and 4 lovely girls! So much love! 

Vi kommer inte att dela ut några valpbesked riktigt än, även om vi förstår att ni är superspända och längtar oerhört! Den här gången ger vi oss själva förmånen av att njuta av dem som våra en liten tid innan vi lovar bort dem! Hoppas att ni förstår!

Oktober och tempot sjunker

Det närmar sig verkligen valpdags. Stella mår bra, hon är lite lös i magen och tar det lite lugnare på promenaderna, men kan fortfarande hoppa upp och ned från saker och är smidig i kroppen. Jag tror att det blir en liten kull denna gången med. Givetvis hoppas man som uppfödare på lite större kullar, speciellt när man har så många bra köpare. Men någonstans får man vara tacksam för det man får, det är verkligen ingen självklarhet att det alls ska fungera och jag är verkligen ödmjuk inför det faktum att det är mycket som kan gå fel och att det viktigaste är att Stella mår bra och att valparna mår bra. Och de rör sig, mycket nu. Jag tror att de har de fint i mammas mage! På ultraljudet såg vi bara tre tickande små hjärtan, men ultraljud är ju heller ingen säker metod för att fastställa antal. Vi hade tänkt göra en röntgen, men det fanns inga tider som passade hos den klinik vi brukar åka till och nu känns det som att det faktiskt kvittar. Vi ser vad som kommer ut helt enkelt, och hoppas så på att åtminstone en är en liten tjej som vi kan behålla hemma i vår flock. Vi har längtat så och planerat för dessa valpar. Det är fyra år sedan snart som Stella föddes och vi valde henne. Det kändes så självklart att hon skulle bli vår fodertik och få flytta till Linda, och jag har aldrig ångrat det beslutet. Jag tycker hon är en av de bästa goldentikar jag träffat (efter sin mor förstås).

Så håll nu en tumme för oss, för en liten Eldtjej och några därtill, och för att allt ska gå bra. Jag är ledig och hemma hela nästa vecka och valparna är beräknade till nästa helg.

 

 

 

 

3 veckor sedan parning

Det verkar sannerligen som att Stella är dräktig! 3 veckor sedan parning och helgen inleddes med morgonillamående. Lite bredare om magen och spenarna är svullna.
John-Filip ska hjälpa oss med ett ultraljud om någon vecka. Vilken lyx detta med veterinärer i kenneln. Kan varmt rekommendera hans klinik Vetopia som ligger strax utanför Uppsala. Gå dit och hälsa från Eldflammans så får ni lite extra kärlek!

Dagens Stella:

Tack förresten för alla mail om valpintresse! Det är helt otroligt hur många ni är som vill ha en Eldflamma och vi tar det som en stor och fin komplimang! Jag vill dock poängtera att vi endast säljer till personer med tränings- och tävlingsintresse eller intresse av praktiskt arbete, och då menar vi tex jaktapportering eller räddning. Vi är priviligierade att ha er alla men det gör också att vi nu kan välja att sälja till personer som verkligen vill lägga tid på hundsport. Med allt det jobb som ligger bakom en valpkull; all meritering av föräldradjur, sökande efter lämplig hanhund, resor till denne och sedan allt jobb med att ha en valpkull: ja, då känns det motiverat att också ha lite förväntningar på hur resultatet, det vill säga valparna, förvaltas. 

Guldrumpor! 

Birdie Nam Nam DC’s Shot And Go

Jag vet att ni är nyfikna på vem Stellas kille är. 


Han heter Keano och här har ni hans stamtavla:


Lite av husse Christers ord om Keano:

Keano är en hund som älskar att jobba och det är väldigt roligt att jobba med honom för han bjuder på så många beteenden och så mycket glädje. Han går inte ner sig om han gör något fel utan mer kavlar upp armarna och kör på tills det blir rätt. Han har en tydlig av och på knapp. Fysiskt är han stark och älskar att följa med på cykel och joggingturer.  Keano är en mycket familjekär hund. Han är inte överdriven i kontakt/hälsning med nya hundar eller människor.

Han är skottfast och i övrigt en stabil kille med mycket ”will to plz”. Många säger att han utstrålar ett lugn vilket verkar ha lugnat en del hundar på exempelvis platsliggande. 

Keano har stort föremålsintresse, han apporterar gärna dummies oavsett storlek och älskar uppletande. Som ung fick han prova fågel och han hade inga problem med detta. Jag har valt att träna lydnad och bruks så jaktträning har bara varit lite på skoj när det blivit tillfälle. Kamplusten är väl utvecklad hos Keano och det är är nog den bästa belöningen han kan få.


Jag är så glad att jag fått använda Keano till Stella. De är ett superfint par och passar väldigt bra tillsammans. I många avseenden påminner de om varandra. De är båda två lättsamma, stabila och trevliga individer som ändå har stor motor och ett stort engagemang och driv i arbete. 

Keano har tävlat lydnadsklass 1 och 2 med förstapris och fina poäng och är godkänd i lägre klass spår. De ska tävla igen nu snart och då håller vi tummarna för uppflyttning!

Tack Christer och Anna för att ni sa ja, för all hjälp kring parningar och för att Stella fått komma och bo hos er!

Nu är det bara att hoppas, vänta och se!

Stella är parad!

Ja, ni kan ju gissa vad det här betyder… Love is in the air! Stella är parad! Mer info om hanhunden inom kort! Jag önskar uppdaterade intresseanmälningar på mailen från samtliga intressenter! 


Guess you see what this means…. Love is in the air! We hope for Eldflammans fifht litter in the fall. More information about the male soon! Email me if you’re interested! 

Stella löper!

Häromdagen började Stella löpa! Vi såg lite tecken på att det var på väg, men trodde att det skulle dröja några veckor till. 

Nu hamnar höglöpet runt samma dagar som vi har träff för Cocktail- och Danskullen med BPH (beteende- och personlighetsbeskrivning hund). Jag är så tacksam att hanhundsägarna är flexibla och kan tänka sig att ta hand om Stella lite. Det betyder att jag åker ner med henne och sen får hon bo tillsammans med sin kille någon vecka! Det känns väldigt bra för oss, hundarna får lugn och ro och ordentligt med tid att uppvakta varandra på. Vi hoppas att vi får lyckade parningar! Om allt går vägen levererar vi årets bästa julklapp till några väl valda hem i december. Håll gärna tummarna!


Valpplanerna 

Ja, det närmar sig tidpunkt för Stellas löp, om hon följer tidigare intervall. Förra löpet blev fördröjt med några månader, sådant händer ju ibland och det gör det lite extra svårt att veta när vi kan förvänta oss nästa. 

Vi har bytt hane av olika anledningar, en resa till Tyskland för parning är ju ganska omständigt att genomföra och nu hittade vi en annan mycket trevlig kille till Stella på närmare håll, vilket förenklade mycket för oss. Det blir säkert en utlandsresa för oss en annan gång, men inte i år. 

Den uppmärksamma har sett att jag skrivit om detta på valpsidan. Nu ligger där en bild på Stella med sin kärlek, som vi träffade i juni. Jag har valt att hålla lite på vem detta är men för er som är intresserade av valp berättar jag gärna mer. Maila i så fall.

Jag har sett denna hane i jobb och har inget negativt att säga. Han är fartig, har ett stort föremålsintresse, stor kamplust och ett jättefint språk. Inga problem alls att släppa honom med hela vårt gäng. Han är mycket trevlig men inte översocial och han älskar sin husse högt, det såg jag direkt och han prioriterar husse och jobb med husse. Han är tyst, har ett fint grepp och är givetvis helt frisk! Han är normalstor men snabb i kroppen, han har ett läckert rörelsemönster. Kombinationen ger en låg inavelsgrad, vilket jag ser som eftersträvansvärt.

Denna hane har tävlat i lydnad och bruks, inte i apporteringsarbete. Detta är inget bekymmer för mig, jag ser inte meriter som en nödvändighet om jag tror på  kombinationen och gillar det jag ser under träning. Blir man alltför insnöad på meriter så blir det tyvärr inte många hundar att använda i aveln. Jag har poängterat detta många gånger men vill verkligen understryka vikt av bredd i avelsurval. Golden retriever må vara en stor ras men jaktgolden är liten i sammanhanget. 

Nu väntar vi på löp och hoppas att vi får lyckade parningar! Vi längtar så efter Eldflammans 5:e kull!

Om 8 veckor och år därtill

Jag tänkte berätta lite för er om hur två månader kan gå så väldigt, väldigt snabbt men också innehålla så oerhört mycket.

12-12-03 295 copy

Kommer ni ihåg hur det var när man var barn? När sommarlovet kändes oändligt och alla hade vuxit och ändrats, bytt frisyr och köpt nya kläder.

Valptider är 8 långa veckor, men det är även 2 korta månader. Tiden flyger, och ändå tror jag inte att en stannar upp någonsin så mycket som just precis då.

En växande varelse som börjar med att vara så oerhört liten och sårbar blir till en gormande, klättrande, bitande egen liten, men ändå så oerhört mycket större, person. Den börjar med en hög med syskon som inte är så mycket mer än just det. När några veckor har gått och ögonen har öppnats, benen börjat användas, munnen likaså är det så väldigt mycket mer än det. När några veckor har gått får de varsitt halsband med en färg. De börjar heta Grönisen, Lilla Blå och vissa, ja vissa får namn ganska tidigt. Som Pricken, den där lilla killen med en vit prick i pannan. Eller som Birk. Som inte ens var bestämd vem han var, men ändå var det just den där lockiga, mörka lilla valpen som började få bära namnet. Hur kunde jag tro att jag efter det skulle kunna byta individ att bära hans namn? Jag hade bestämt mig långt innan jag själv förstod det.

När 8 veckor har gått är min kärlek aldrig nog. Valparna behöver egna flockar, egna tvåbenta som kan älska bara just hen. Vissa frågar mig om det inte är svårt att sälja dem, att skiljas åt. Självklart är det svårt, men det är också faktiskt ganska lätt. De behövde mig sådär otroligt mycket först. Men sen behöver de ännu mer.

Och inte tar tiden slut där. Nej, sen får jag följa på avstånd och ibland kommer hela högen till Torsvi och vi samlas och vi andas samma luft igen. Och man ser mönster. Man ser den där som sprang hela vägen till vedboden, den där som med hög svans träffade en väldigt stor hund och som aldrig var det minsta rädd, man ser den där som var lite försiktigare och den där som pratade högt och glatt.

8 veckor går väldigt fort, men 8 veckor är två månader och två månader är lång tid. Nästan som ett sommarlov.

12-12-03 391 copy

Foto: Malin Wijk

Favorit i repris: Den där om att berätta lite om valparnas personligheter

Danskullen, 2015-04-30

 

_DSC0806Grön/ tiken: Prima Ballerina

Jag måste nog säga att du är rätt vild. Du och Röd har varit bästis och bundis hela tiden och ni är lite av samma typ, men du är nog den i kullen som jag skulle kalla galnast. I början var det väldigt tydligt socialt och det har hängt i. Du är inte valpen som sover i ens knä, men du är valpen som biter i mitt hår och öron och händer och slickar mig över hela ansiktet. När vi umgås med slår din svans extremt snabbt och hårt och du är så oerhört lycklig. Du lämnar sälllan min sida så länge jag engagerar mig i dig, men du är inte där för att gosa utan du vill gärna busa. Du blir ibland sur när dina bröder leker med dig och då säger du det högt och tydligt.

Röd/ hane:

Lilla Röd, du har hängt ihop med Prima hela tiden och ni har en annan spänningsgrad i kroppen än era syskon. Du gillar inte att bli lagd på rygg och om du kampar och vinner vill du gärna gå bort med leksaken. Du var den första och enda valpen som kom på hur man klättrade över det lägre galler vi hade för att Glimma skulle kunna hoppa in/ ut ur hagen. Och sen kom du tramp, tramp, tramp tassandes till oss igen, igen och igen. Du har lite humör, om du inte kommer fram någonstans eller når din leksak så blir du frustrerad och ibland till och med arg. Du får ibland tok-ryck och springer runt runt runt, fort, fort, fort och biter och drar i allt som kommer i din väg.

 

Lila/hane:

Åh lila, du ser ut som Glimma när hon var valp. Behöver jag säga mer?

Du ligger på min arm och tittar mig djupt i ögonen och du är så otroligt trygg för att vara så liten som du ändå är. Du är som ett berg i stormen och du blir aldrig rädd. Vi kan ligga på sängen och leka bara du och jag, och du gråter när du blir lämnad. Jag tror att du kommer att bli en väldigt lojal och fin vän. Du är väldigt mycket som din mamma var, du är okomplicerad och glad och snäll. Du bär saker i din mun, ofta och gärna och du tycker om när vi leker.

_DSC0966

 

Blå/ hane:

Lilla Blå. Du fick en färg från en tidigare favorit. Och du är lite som storasyster Stella också. Du bär saker långt och kommer tillbaka med allt till mig. När du kampar lägger du vikten bakåt och drar hårt. Du blir inte så ofta arg men du skäller väldigt högt ibland när du vill att jag ska släppa ut dig. Du gillar din bror Lila, ni sover och leker ofta tillsammans. Häromdagen gick du till vedboden helt själv, när alla de andra satt på trappan. Du kröp in i mörkret och hämtade en handske. När jag gick och letade efter dig och visslade så kom du springandes och du hade handsken i mun, hela långa vägen fram. När du får en leksak vill du komma tillbaka med den. Du kan redan apportera tennisboll åt mig, och du är stolt och glad när du bär.

_DSC0905