Författare: Emma

Man kan inte köpa framgång

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Att syssla med hundsport kräver både ett visst mått av tur som av skicklighet. Tur som i att ha en hund som gillar arbete och som ställer upp på träning med engagemang och lust. Och visst kan vi välja raser som har detta med sig genetiskt, mer eller mindre. Det är ju rasavelns stora fördel. Vi kan även försöka välja rätt valp och ibland prickar vi rätt, det vi ser hos den lilla valpen återkommer även hos den vuxna hunden. Men att utvärdera potential hos en några veckor gammal valp sätter sina begränsningar, det förstår de flesta. Miljö och relationer sätter stora spår genom livet och individer förändras. Det är inget konstigt med det. 

Jag och Linda skrattar ofta åt hur vi talade om Stella som valp. Hur tuff hon faktiskt var och hur jag tvekade på om det var rätt valp för Linda. Hur vi till slut bestämde att jag inte kunde motstå denna lilla tjej som ju skulle bli kennelns framtid. Rymmaren. Den som trängde sig genom grindar och galler och klättrade och var vaken och jobbig när alla andra sov. Hur jag till slut sa: du måste ta henne, jag lovar att jag hjälper dig.

Och hur Stella sedan blev den enklaste goldentjej jag vet. 

Ibland förundras jag över hur stor tilltro människor sätter till aveln. Och jag tror att man missar stora delar om man tror att en individ bara är sina gener. 
Lägg inte hela din tilltro till varifrån du köper din hund. Från vilka linjer eller hur många tävlingar släktingarna vunnit. Lägg delar däri och lägg sedan resten i dig själv. I ditt arbete. 

Jag funderar mycket på hur jag ska förvalta flockens nästa lilla medlem. Vilka problem har återkommit i mina tidigare hundar och hur har jag hanterat dem? Vad kan jag göra annorlunda? Och på samma sätt: vilka bitar har jag lyckats med? Var har vi haft våra styrkor?

Man kan inte köpa framgång nej. Du måste själv göra jobbet med din hund. Du måste förvalta och styra er utveckling. Du måste guida och problemlösa. Och det svåra är att du inte vet innan vad som kommer bli era svårigheter. Du måste vara lyhörd och flexibel. Lyckas du är du kompetent. Du är skicklig. 

Och precis som att din hund förändras, förändras du.

Jag vill inte ta ifrån mig själv eller mina uppfödarkollegor erkännandet för vårt arbete med att få fram det där engagemanget och den där lusten i våra hundar. Visst har vi en del i det. Men jag vill påminna om att det är en del.

Valpplanerna 

Publicerat den av Emma1 kommentar

Ja, det närmar sig tidpunkt för Stellas löp, om hon följer tidigare intervall. Förra löpet blev fördröjt med några månader, sådant händer ju ibland och det gör det lite extra svårt att veta när vi kan förvänta oss nästa. 

Vi har bytt hane av olika anledningar, en resa till Tyskland för parning är ju ganska omständigt att genomföra och nu hittade vi en annan mycket trevlig kille till Stella på närmare håll, vilket förenklade mycket för oss. Det blir säkert en utlandsresa för oss en annan gång, men inte i år. 

Den uppmärksamma har sett att jag skrivit om detta på valpsidan. Nu ligger där en bild på Stella med sin kärlek, som vi träffade i juni. Jag har valt att hålla lite på vem detta är men för er som är intresserade av valp berättar jag gärna mer. Maila i så fall.

Jag har sett denna hane i jobb och har inget negativt att säga. Han är fartig, har ett stort föremålsintresse, stor kamplust och ett jättefint språk. Inga problem alls att släppa honom med hela vårt gäng. Han är mycket trevlig men inte översocial och han älskar sin husse högt, det såg jag direkt och han prioriterar husse och jobb med husse. Han är tyst, har ett fint grepp och är givetvis helt frisk! Han är normalstor men snabb i kroppen, han har ett läckert rörelsemönster. Kombinationen ger en låg inavelsgrad, vilket jag ser som eftersträvansvärt.

Denna hane har tävlat i lydnad och bruks, inte i apporteringsarbete. Detta är inget bekymmer för mig, jag ser inte meriter som en nödvändighet om jag tror på  kombinationen och gillar det jag ser under träning. Blir man alltför insnöad på meriter så blir det tyvärr inte många hundar att använda i aveln. Jag har poängterat detta många gånger men vill verkligen understryka vikt av bredd i avelsurval. Golden retriever må vara en stor ras men jaktgolden är liten i sammanhanget. 

Nu väntar vi på löp och hoppas att vi får lyckade parningar! Vi längtar så efter Eldflammans 5:e kull!

Klubbmästerskapet 2016

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Igår ringde klockan 4.00 och hela flocken åkte till Villingsberg och Goldenklubbens klubbmästerskap.

Jag var först ut med Birk i öppenklassen och jag är nöjd med hans prestation förutom att vi missade vattendirigeringen. Detta är andra gången vi kör ÖKL och han har helt klart blivit bättre på det vi tränat. Men jag inser ändå att vi behöver jobba mer på grunt vatten och i träsk. Man blir bra på det man tränar och det tycker jag stämde rätt bra denna gången. Vid vattendirigeringen kom han tyvärr på fel sida av fågeln och vinden gav honom istället vittring från söket. För första gången tog han faktiskt signalerna riktigt dåligt. Det var lite snöpligt, han var så nära. Men som alla vet: nära skjuter ingen hare, och inte heller några förstapris. Vi fick ett tredjepris, men jag är väldigt glad över resterande delar i provet! Han var tyst och samlad, hade ett effektivt sök och jobbade fint på mina tecken. 

Glimma gick ut i sista paret och jag var lite rädd att hon skulle vara lite väl laddad samtidigt som de ju också blir trötta av en hel dag på prov/ i bil. Men hon var i perfekt sinnesstämning! Snabb, effektiv, lyhörd och glad. Det är en sådan glädje för mig att starta henne nu, det var det sist också. Det känns som att många bitar som vi tränat på och haft som svagheter länge har fallit på plats och om jag ska vara ärlig känner jag att vi nu behöver lite mer utmaning. Vi fick ett förstapris och är nu redo för elitklass!


Igår var en underbar dag. Vi träffade både gamla och nya vänner och fick se många glada goldens.

Och klubbmästare blev ingen mindre än våra Dansbarns fina pappa Baccus med matte AnneCharlotte. Stort grattis från oss och även till klubbmästarna i de andra klasserna!

Nedan några bilder från Annelie:

Du är det finaste jag vet

Publicerat den av Emma1 kommentar

För 8 år sedan hämtade jag min Gangster-Glimma från Ljusdal. Så mycket väntan och så mycket längtan. Och på nationaldagen 2008 var det äntligen dags. Min glada lilla gullunge, vackrast i världen, skulle få flytta hem!

DSCN0127

DSCN0132

DSCN0146

I 8 år har hon varit en del av mitt liv, en stor och betydelsefull del. Hon har funnits vid min sida i medgång och i motgång. Hon har delat mina skratt och min gråt. Hon har charmat mannen i mitt liv och hon fyller våra hjärtan med ljus och kärlek.

Glimma har givit mig upplevelsen av att vara kennelmamma, jag har suttit vid hennes sida under tre valpningar och vinkat hejdå till hennes arton barn.

Vi har tränat och tävlat. Peppat och firat vinster och diskuterat och sörjt förluster. Glimma har lärt mig så mycket. Om oändligt tålamod och lojalitet. Om känslor, om vänskap och om kärlek.

Jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. Hon är min bästa vän och jag hoppas på många, många år till.

Tack Marit för att jag fick förtroendet att förvalta denna fina tjej. Hon är allt jag kunde önska och lite därtill!

 

DSCN0158

DSCN0215

DSCN0225

Sluta stjäl mina texter!

Publicerat den av Emma4 kommentarer

Vid två tillfällen det senaste året har jag hittat mina texter och formuleringar på andra kennlars sidor. Andra goldenkennlar.

Det har handlat om mina tankar om avel och om beskrivningar av vår uppfödning och av våra hundar. Det här är mina ord, mina meningar och mina känslor. Jag använder inte direkt standardformuleringar.

Det är ett respektlöst och väldigt märkligt beteende från vuxna människor.

Jag blir både arg och ledsen! Man gör inte såhär. Vissa säger att jag kan ta det som en komplimang för att jag skriver bra, men det fungerar inte så. Det finns ingenting i mig som känner smicker eller stolthet. Jag känner mig rånad och lurad.

Det är jag själv som upptäckt detta båda gångerna och båda gångerna har dessa texter funnits på respektive sidor i månaders tid. Funnits där för att sälja in sin verksamhet och i förlängningen sina valpar.

Många som hör av sig till mig skriver att det känns som att de hittat rätt uppfödare i samma stund som de börjat läsa på vår hemsida. Nu är det ju inte ett blivande författarskap jag försöker sälja in här, utan våra hundar. Men jag anstränger mig för att fånga dem och oss i rätt ord, i rätt känsla. Den känslan är min och ingen annans och det blir väldigt konstigt när någon annan använder den utan att be om lov.

Jag är övertygad om att de flesta har egna tankar kring sin uppfödning. Egna känslor för sina hundar och sina valpar. Om man har svårt att klä dessa tankar och känslor i ord så är det helt okej att be någon om hjälp. Men stjäl inte!

Copyright gäller även på internet.

Jag vet att detta är ett problem för många som arbetar med text och bild. Jag har även stött på detta i mitt jobb den senaste tiden, där personer tagit delar av min fysioterapi och spridit vidare mitt material på internet. Det gör mig också irriterad men det känns inte alls lika personligt. Eldflammans är mitt hjärtebarn. Jag kastade mig in i detta själv och gjorde det helhjärtat från start. Jag har hela tiden haft en tydlig vision om hur jag vill att den här kenneln ska ta sig uttryck. Mitt uttryck!

Sluta stjäl.

Det spelar ingen roll att man ändrar lite här och lite där. Lägger in andra namn eller adderar lite. Det är fortfarande inte okej att lägga upp snarlika texter med stora delar kopierat rakt av. Jag undrar också hur man tänker när man tar en annan text och sen ändrar lite. Är man då på något plan medveten om att det inte är riktigt okej och försöker ”fixa” till det? Eller förstår man bara inte bättre?

Jag vet inte vilket som är värst.

Men sluta stjäl. Bara gör det inte.

Ökl med Birk 

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

I helgen startade jag och Birk i öppenklassen på Hedemoraprovet. Jag är så nöjd med honom! Vi hade 2 mål: att han skulle vara tyst och att han skulle få pris. Och vi klarade båda!

Det är inte helt lätt när man drar upp hundarna mycket i lydnaden att sen ta ner dem för stadga och det lugn som krävs i jakten. Så jag är väldigt glad att Birk klarade det så bra! Han har så fin vilthantering och är ordentlig och lämnar alla fåglar i fotposition. Jag undrar verkligen: varför tillåter så många slarv med detta? Jag blir förvånad när jag ser duktiga hundar där föraren måste kasta sig fram för att få fåglarna i hand. Jag är petig på den här punkten och är väldigt glad för det, mina hundar släpper inte innan jag säger tack. Jag är medveten om att det kräver en del träning och i prisväg spelar det ingen roll (märkligt nog), men det ser ju så stressigt/ osäkert ut när föraren slänger sig fram för att ”rädda” avlämningarna.

Birk lyssnade fint på mina signaler. Tyvärr fick vi inte in vattendirigeringen den här gången, han var i området två gånger men jag var lite fel med signalerna och min avståndsbedömning. Vi ska träna mer och ta revansch! Denna gången blev det ett 3:e pris men så är det ju om man inte får in alla fåglarna.


Trött kille!

Alla Glimmas barn är friröntgade!

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar


Såhär glad är Glimma idag! För imorse fick vi den glada nyheten att även Beckham är friröntgad. Det innebär att alla hundar ur de tre kullar som Glimma är mamma till är friröntgade. Det känns fantastiskt och lite för bra för att vara sant. Glimma är ju själv inte från en helt ledfrisk kull, men bra har det blivit ändå. Och det är vi tacksamma för. 

HD/ ED

Publicerat den av Emma2 kommentarer

Ja, den här våren har kantats av några tråkiga nyheter för kenneln. Det gäller Cocktail-kullen och deras HD-resultat.

Först var det Ina som fick C på sina höfter. Det betydde att 100 % friska leder inte längre existerade i kenneln. Kändes helt okej ändå, ett C är ju inte hela världen. Sen kom Charlies resultat: D-höfter. Vi blev chockade, ledsna. Det är ingen nyhet att vår ras är en drabbad ras, och någon gång blir det ju såhär. Förr eller senare, för alla uppfödare. Men det kändes extra tråkigt att det var just Charlie, som också haft oturen att drabbas av entropion (inåtrullade ögonlock) som han behövt opereras för flera gånger. När brevet från SKK kom visade det sig att ena höften var fri (B), vilket någonstans kändes lite bättre.Sist ut i kullen var Nalle och vi höll tummar för bättre resultat. Tyvärr hjälpte inte det och faktum kvarstod: Nalle fick också D (C på den ena).

Det här skapar huvudbry. Trots friska föräldrar och släktingar slår det ibland så fel. Det genetiska lotteriet, eller vad man ska kalla det. Kombinationer som inte slår väl ut.

Vi hoppas att dessa Eldflammor får hålla och må bra i sina höfter i många år, trots HD. Ingen av pojkarna verkar ha några bekymmer alls i dagsläget. Med noggrannhet avseende vikt och muskler tror jag att man kommer riktigt långt.

Vi är också glada att alla har friska armbågar!

Som att det inte var nog kom sedan en annan tråkig nyhet. My från Beatleskullen fick en cancertumör. Som tur var hittade matte den tidigt och operationen var lyckad. Vi hoppas verkligen att det inte blir någon vidare spridning, utan att hon får vara frisk i många år till.

Det här med att föda upp hundar alltså, ibland är det lite av en berg och dalbana. Jag tror alla som läser här inne vet hur mycket jag värderar hälsa. Den är A och O. Och det är jätteviktigt att vi pratar om den. Vitt och brett och öppet. Det ligger ingen prestige i om en hund blir sjuk. Det är bara oerhört tråkigt. För hunden, för matte och/eller husse. För uppfödaren. Men vi gör alla vårt bästa.

 

 

 

 

 

 

1:a pris!

Publicerat den av Emma2 kommentarer

  
Igår fick vi ett förstapris i lydnadsklass elit! 

Vi har inte varit de flitigaste under vintern och våren men vi har satsat allt på kontinuitet. Vi har inte missat ett enda inbokat pass, och vi har lagt oss på den nivå som fungerar med livet och med jobbet. Tidigare kunde jag gå in i perioder där jag tränade som en galning inför tävlingar, för att sen halka ur lydnadsträningen. Därför att träna som en galning känns inte roligt för mig längre efter snart 15 år med hundsport. Sådan träning känns stressig och ger heller ofta inte så bra resultat. Nu växer resultaten av kontinuiteten fram. Sakta, men säkert. Och Birk, han lär mig så mycket. Om mig själv, och om honom! 

Hanhundar och könsdrift

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Jag skulle vilja lyfta detta med hanhundar och könsdrift.

Jag var länge av den åsikten att hanhundsfasoner, som att fastna i dofter, slicka på kiss, överdrivet och buffligt uppvaktande av hundflickor och så vidare, var en träningsfråga. Och jag tror fortfarande att det i mångt och mycket går att påverka med träning. Men jag tror inte längre att det är lika lätt för alla individer.

Det här året när Birk parade två tikar har jag förstått vilka starka känslor och drifter det handlar om.

Vi hade första tiken hemma en vecka och de parade sig tre gånger. Birk var en gentleman och skötte det hela exemplariskt. Efter att tiken åkt hem var han ganska trött och kanske lite ofokuserad på träning, men det största han tog med sig efter den veckan var intresset för kiss. Hade jag honom i koppel bröt jag givetvis beteendet direkt men vi gjorde ingen stor sak av det, hade inga konflikter om det. Jag riktade mestadels om fokus genom att ge honom annat att tänka på. Det kändes inte sjyst att ena veckan uppmuntra parningar och beteenden runt dessa för att nästa bli arg på exakt samma saker.  I bilen på väg till Rättvik frågade Michelle mig om jag trodde att parningar hade betydelse för hur hanhundar sedan beter sig runt tikar efteråt. Om man väcker en björn som sover eller om det passerar obemärkt förbi. Jag svarade att jag tror att de fortsätter ungefär som tidigare, kanske till och med blir mer medvetna om löp kontra höglöp (det vill säga kanske mindre intresserade av flickor i stort, men mer intresserade när det väl gäller). Birk har aldrig brytt sig så mycket om tikar när de inte är i höglöp. Jag har aldrig haft problem att träna kring löptikar och det har inte varit svårt att ha löptikar hemma. För vissa av jaktgoldens är könsdriften lite väl låg och de parar inte alltid. Det är inte eftersträvansvärt, hur bekvämt det än må vara om din hund inte ska användas i avel.

Jag visste att Birk inte var en av dessa. Han har könsdrift. Men jag visste också att han är ganska lättsam kring allt detta. Genom träning, ja säkert. Och jag hade ingen tanke alls på att det skulle förändras.

Tävlingarna den helgen gick inget vidare men det har fler förklaringar än denna, men kanske spelade det in mer än jag förstod just då.

Sen släppte jag iväg Birk till nästa tik, han bodde då där en vecka och de parade sig ganska många gånger under den veckan. Tiden därefter förändrades. Hans intresse för kiss tog oanade höjder och han såg varje goldenflicka (och andra flickor med för den delen) som en potentiell ny fru. Jag blev förvånad men tänkte att han kommer att landa med tiden och med rätt guidning. Det blev rätt jobbigt att gå promenader för så fort han var lös fann han kissfläckar som han slickade på och gick runt med vibrerande käft. Vi försökte bryta beteendet så fort vi bara kunde vilket resulterade i en kille som blev ganska låg, samtidigt som han fortsatte. Birk är en mjuk hund så han känner in ganska snabbt om något blir fel. Men vi hade visst väckt en björn som sov. Birk var splittrad mellan drift och lydnad.

Jag har hanterat det här på olika sätt tiden som följt. Det blir hela tiden bättre men faktum kvarstår: han är inte alls som han var innan. Han är intresserad på en helt annan nivå.

Jag är en ganska slarvig person när det kommer till vissa aspekter av allmänlydnaden. Jag hämmade Glimma lite för mycket när hon var liten i vissa avseenden och märkte stor skillnad på hur hon kunde prestera i träning när hon fick vara lite mer olydig till vardags. Det betyder inte att det passar alla, men det passade oss. Jag är noggrann på vissa punkter, men mindre på andra. Jag tycker personligen inte om när hundar är för hämmade och jag hatar när de blir låga eller tappar motivationen.

Jag har fått Birk att lyssna i dessa situationer genom att ge honom annat fokus snarare än att bli irriterad. Jag har gått mindre på ställen där många hundar rör sig, det vill säga minskat kontakten med dofter som intresserar. Jag har plockat fram cykeln och är det något Birk prioriterar framför att lukta på kiss så är det att springa.

Det är dags att vi slutar lägga prestige i om vi har en hanhund med drifter.Driterna säkrar rasens fortlevnad. Självklart ska och bör vi träna på att de inte ska ge utlopp för dem, men det handlar inte enbart om träning och det går heller inte att jämföra en individ med en annan.

Birk vinter 15

Birks parningar har nu resulterat i 17 fina valpar. Att vi fått jobba lite på att hantera könsdriften är så värt det. Jag lägger ingen värdering i att vissa beteenden ökade efter parningarna. Det är mitt jobb, min uppgift att guida honom rätt i detta.

 

 

 

Glad påsk

Publicerat den av EmmaLämna en kommentar

Så härligt med långhelg!

  
Och vi har det bästa sällskapet. Stella har varit här några dagar och lever flockliv. Hon och Glimma leker mycket, ligger och biter och drar i varandra. Med Birk springer hon. Däremellan traskar hon bredvid mig. Hon springer mer nu, med de andra hundarna. Men inte så långt och bara så att det blir sådär lagom jobbigt.

Den här hunden. Lilla Blå. Hon är som en blandning av en fin dam, som inte jäktar i onödan, och en sprinter med låga i blicken. Vi har tränat lite på kul och hon ger verkligen allt och lite till. Just då. Men sen: ser på mig med undran i blick när vi ska gå sista svängen på kvällen. ”Är det verkligen nödvändigt?” Kissar inte ens. Gäspar. Vill helst bara vara, bli kliad på magen och få sprida långa och många tungkyssar.

Enklare hund får man leta efter!